Nara är Japans först huvudstad, den grundades permanent under 700-talet. Den byggdes enligt kinesisk förbild med gatorna som i ett rutnät kring byggnaderna. Den förblev huvudstad under 74 år innan man beslutade flytta till Kyoto. Detta på grund av att man ansåg att staden drabbats av olycka. Man hade då haft en period av missväxt, sjukdomar och social oro.
Buddismen var vid denna period mycket framträdande, och helgedomar och tempel uppfördes i en mångfald, bland annat för att ”lindra” de problem man hade.
En hel del av dessa tempel är kvar idag, och vi besåg t ex templet med den största bronsbuddan, belägen inom det gamla palatsområdet. Det var länge världens största träbyggnad (byggd på 1400-talet?) men numera ligger det endast på 3:e plats! (Canada och Norge har byggt större träbyggnader de senaste åren)

Vi promenerade vidare till parken där ca 1500 hjortar går lösa. Märklig syn!

Tisdag lämnade vi Nara och åkte med buss mot Kyoto. På vägen stannade vi vid Miho Museum.

En stormrik japanska, Mihiko Koyama, arvtagerska till ett textilimperium (TOYOBO), byggde detta med hjälp av den världsberömda arkitekten I.M.Pei (som skapat ”pyramiderna” utanför Louvren). Mihiko grundade sekten Shinji Shumeikai på 70-talet. En av grundtankarna i rörelsen är att skönhet är fundamentalt i människans liv. Så man söker skönhet i konst, i naturen och bygger arkitektoniska mästerverk i glesbebyggda områden för att återställa balansen i naturen. Man praktiserar organiskt jordbruk och en andlig metod för att uppnå hälsa.
Museet Miho, byggdes på en bergstopp i en nationalpark. Man skalade av toppen, byggde museet, satte tillbaka toppen och växtligheten. Mihiko samlade antikviteter från hela världen, och inget verkar ha varit för dyrt för henne! Så unika pjäser har jag aldrig sett, inte så gamla heller för den delen. Fantastiska artefakter från tidiga civilisationer över hela världen. Och man kan säga att det var tur det, för en del av pjäserna som finns i museet hade antagligen förstörts av t ex talibanerna under de senaste åren om inte Mihiko hade hämtat dem till Japan!
Ett museum värt en omväg helt enkelt!!!
Tyvärr får man inte fotografera i museet, men så här ser entrén ut!

Efter Miho Museum reser vi vidare till Kyoto.