Vårt mål är att denna gång åka tillbaka till Portugal, och att nu resa ända ned till Portugals sydkust, Algarve. Förra hösten hyrde vi husbil norr om Lissabon, i Sintra, och reste och besökte olika underbara ställen ända upp till spanska gränsen i norr. Nu tänker vi ta vår egen husbil och resa ända hemifrån ner till sydligaste Portugal.
Några resetips
Appar vi använt för att hitta Ställplats/ camping:
”Ställplatser”, utvecklad av Acamp Tech AB, för iPhone och iPad.
Park4Night.com (finns både som app och på webben) för iPhone och iPad.
Camping-Car Park (finns både som app och på webben) för iPhone och iPad.
Vår navigator är särskilt utvecklad för att stödja husbilsåkande.
Det är en Garmin 1090. Här listas campingar och parkeringar vartefter vi passerar, längs vägen.
I Frankrike finns också kommunala campingar, som ofta är gratis. De är huvudsakligen belägna i eller alldeles i närheten av byn eller staden.
Samma gäller i Spanien, själva ställplatsen är gratis, och om du vill ha el, kan du köpa en pollett i närheten, stoppa den i en automat och sedan kan du få el så länge du väljer.
Affärer med parkeringar där en husbil får plats:
I Tyskland finns förstås Lidl, och Aldi. Båda har ibland särskilda husbilsparkeringar där det är OK att övernatta.
I Frankrike finns bl.a de utmärkta stora kedjorna E.Leclerc, och Carrefour. De tillhandahåller förutom livsmedel, oftast bensinstation (med lågt pris på bensin och diesel), snabb tvättmaskin och torktumlare (av industristandard), biluthyrning, apotek, biltvätt och mycket mer.
I affärens sortiment finns ibland kuddar till kemtoan, och kemi till gråvattentanken. Utmärkt om det skulle ta slut…
Marie Blachère är en ganska stor bagerikedja som finns över hela Frankrike. Här bakar man allt lokalt och på plats i butiken.
Man gör också jättegoda fräscha mackor, i en baguette. En halv räcker till 2 måltider, så vi brukade köpa på förmiddagen, äta hälften till lunch och resten till middag, med lite extra ost och ett glas vin till!
I Portugal finns bl.a kedjan Continente, som har liknande upplägg som E.Leclerc och Carrefour (vilka fö. också är representerade i både Spanien och Portugal).
Cyklar är bra att ha med sig. Om du skippar motorvägar och i stället tar de mindre vägarna genom samhällen, hamnar du ibland i situationer där du ångrar att du har en stor husbil att färdas med. Då är det bra att parkera den utanför stan/byn/utsiktsplatsen och i stället färdas med cykel. Och då kan du komma att stöta på denna veckas lokala marknad, där du kan handla regionalt producerade livsmedel (frukt, grönt, charkuterier, ost, sylt, marmelad osv osv). Inte alltid billigt, men väldigt roligt!
Vi har ALLTID blivit vänligt mottagna och aldrig någon gång nonchalerade eller dåligt bemötta.
Om man dessutom försöker sig på att prata det lokala språket (om än bara några ord), öppnar det många dörrar!
Lycka till!
Montagny till Maring-Noviand
Efter tre härliga dagar i Montagny, åker vi nu vidare norrut. Det visade sig att dagen efter vår avfärd, började det regna i området och det blev översvämningar. Gator och hus blev förstörda, affärer översvämmade och skolorna stängde. Vi visste inget om detta förrän vi såg det några dagar senare på svenska nyheter.
Första målet efter Montagny var i alla fall Maring-Noviand i Moseldalen.
Men för att komma dit behövde vi övernatta ytterligare en natt i Frankrike.
Vi stannade till i Luxeuil les Bains, på en av Camping-Car Parks enkla ställplatser. Den är belägen i ett nöjesområdet med bl.a ett zoo och utomhusscener för konserter och teater. Själva staden är naturligtvis känd sedan romartiden, som de flesta städer (verkar det som) i Frankrike (Luxovium)!
Efter en helt händelselös natt fortsätter vi vidare norrut mot Moseldalen
Vi kommer fram till Weingut Bollig Mūhlenhof i Maring-Noviand under eftermiddagen i ett blött och ruggigt väder. Husbilen parkerar vi under en stor platan, och sen börjar regnet vräka ner.
På kvällen deltar vi i en vinprovning tillsammans med 4 andra, och får nu smaka på ett antal nya viner från vingårdens sortiment.
Dagen därpå gör vi årets inköp av många flaskor sekt, och ytterligare några viner vi provsmakade kvällen innan.
Nästa övernattning görs på en båtklubb i Oelde. Här lyxar vi till oss och går på restaurang.
Sista natten innan färjan mellan Puttgarden och Rødby sover vi på Camping Seepferdchen 7 mil söder om färjeläget.
Och sen är vi plötsligt åter i Sverige. Vi stannar över i Ystad några nätter, för att få chansen att ”hänga” med svägerska och svåger igen.
Och sen åker vi via släkt i Virserum hem till Täby igen!
Och så är 2024 års husbilsresa till Portugal slut!!!
Espalion till Montagny
Efter Busy, stannar vi till i den vackra staden Espalion, vid floden Lot. Det är ingen stor stad, det bor ca 5000 invånare här. Men det är mysigt här, och vi har tur att affärerna fortfarande är öppna trots att det är sent på lördagen när vi får tid att strosa runt på ”byn”
Inget märkvärdigt händer i Espalion, men det är en trevlig övernattning.
Dagen därpå reser vi vidare till Montagny, en ort belägen sydväst om Lyon. Där har vi vänner att besöka.
Vi får parkera på deras uppfart, väldigt bekvämt bakom en fjärrstyrd grind. Vi får också koppla upp oss på deras el och blir dessutom utfordrade med mat och vin och trevlig samvaro i flera dagar. Vi övernattar 3 nätter.
En av dagarna tar vi lokalbussen in till Lyon.
Romarna grundade här en koloni ca 50 år F.Kr. Den hette då Lugdunum.
Lyon ligger där floden Saône rinner ut i Rhône.
Det är enkelt att ta bussen in till Lyon, 2,20€ /person, betalas direkt till chauffören. Vi får hjälp att ladda ner appen ”Oùra”, så vi själva kan hålla koll på busslinjer och busstider,
Väl i Lyon, promenerar vi till gamla staden och tar ”la Funiculaire” (linbanan) upp till Basilikan. Det är en väldigt imponerande byggnad, och vi hamnar mitt i en pågående mässa.
Efter basilikan besöker vi de gamla romarlämningarna från en amfiteater.
Efter att ha besett och klättrat på ruinerna fortsätter vi nerför backarna. Denna gång med målet att besöka Musée Cinéma et Miniature.
Musée Cinéma et Miniature har äkta objekt från olika kända filmer (Parfymen, Ghostbusters, Back to the Future, Alien etc) samt beskrivningar hur man tidigare använt modellbyggen (med exempel) i filmhistorien (numera datoranimerar man det mesta). En regissör som är mästare på att använda modellbyggen, är Wes Anderson. Han tillägnas en särskild plats i museet.
Dessutom finns massor av minimodellbyggen av interiörer, så väldigt detaljerade och skickligt skapade.
Vi tillbringade flera timmar här, rekommenderar verkligen ett besök om man är filmintresserad.
Så tog vi bussen tillbaka till Montagny. Våra vänner har tre katter av rasen Maine Coon. Den ena kattan har dessutom precis fått ungar, så förutom 3 vuxna katter har de även 3 kattungar. Så underbart söta!
Än en kväll får vi njuta av våra vänners goda mat och vin och glada sällskap
Nästa dag blir vi skjutsade till Vienne, en ort sydöst om Montagny (söder om Lyon). Även här finns många romerska lämningar. Och redan före romarna kom till platsen bodde här ”allobroger”- en keltisk stam, som nämns i samband med Hannibals tåg över alperna!
Vi är fortfarande i ett väldigt kuperat landskap med berg och kullar överallt, så efter den ganska jobbig promenad uppför för att besöka kyrkan som övervakar staden, tar vi oss ner till museet som ligger ihop med den stora utgrävningen av det romerska samhälle som byggdes här under första århundradet f.Kr.
Vi går först runt i museet med audioguide, och får därmed en livfull bild av hur de romerska samhället var uppbyggt och hur livet kunde te sig på den tiden. Därefter fortsätter vi ut i utgrävningen för en med komplett upplevelse.
På kvällen besöker vi en restaurang i Taluyers tillsammans med våra värdar. Här avnjuter vi en härlig middag, och det är också vår tur att få skämma bort dem lite, såsom de skämt bort oss under vår vistelse!
Tack Carolina, Stephane och Olivia för 3 underbara dagar! Hoppas vi ses snart!♥️♥️♥️
Mot Pyrenéerna
Efter Molina de Aragón kör vi vidar norrut, och uppåt, uppåt… landskapet är häpnadsväckande, oändliga slätter breder ut sig, framåt, bakåt och åt sidorna. Jorden är röd, som när jag besökte Tanzania…
Vi passerar Daroca. En väldigt gammal stad, Med anor från tidig keltisk tid (F.Kr) .
Här finns så mycket historia att utforska så att vi mot bättre vetande passerar staden, med några foton tagna på distans…. urk… så är det hela tiden… det finns så mycket att lära och ta till sig från de omgivningar vi passerar…och är det inte därför vi passerar genom Europa för att lära och förstå???
Vårt mål för dagen är ändå att passera Pyrenéerna in till Frankrike.
I Spanien kommer vi så småningom ner till Zaragoza. Då har har vi övervunnit ”alpklättringen” ner från den spanska högslätten.
Sen verkar allt vara en lätt resa framåt. Vi seglar framåt på motorvägar utan tullar rakt mot Pyrenéerna. Jätttefina vägar i Spanien.
Sen ser vi bergen resa sig framför oss. Den fina motorvägen vi åker på, stiger långsamt uppåt, och vi börjar så småningom att passera genom många tunnlar och överbyggnader där vattnet forsar fram över taket över vägen…
Vi passerar under Pyrenéerna på den spanska sidan.
Sen kommer vi ut i Frankrike….
Då är det som att vi hamnat i Alperna… återigen supersmala vägar, som lutar brant neråt, väääldigt kurvigt, och otroligt trafikerat! Stora lastbilar, som det är nervpirrande att möta…
Och ibland, överhäng av klippor, som vi får närkontakt med, när vi tex möter ett brittisk ekipage (husbil OCH husvagn på släp) vid en väldigt smal bro, i en kurva, med klippöverhäng… suck… vår markiskassett skrapade i bergssidan då vi försökte undvika kollision…
Efter den den jobbiga bergsnedstignignen plattar äntligen landskapet ut på franska sidan av Pyrenéerna och vi vilar ut i Busy på en ställplats.
Vi ser tydliga tecken på den påverkan som den senaste stormen som lämnade Florida för några dagar sedan, har haft på de franska landskapet.
Överallt ligger nedfallna grenar och träd.
Molina de Aragȯn
Som vanligt när vi försöker undvika motorvägar, och dess blodiga avgifter, hamnar vi på smala vindlande vägar, som kräver 100% koncentration, och ingen avslappnad körning är tillgänglig.
Det innebär tyvärr för chauffören att han missar de vackra utsikterna och vi borde stanna ofta för att han ska kunna ta igen sig.
Tyvärr är inte de vindlande vägarna särskilt ofta utrustade med vare sig mötesplatser eller rastplatser, så gäller att bita ihop!
I Molina de Aragȯn finns nedan enastående borganläggning. Den ligger i gränstrakterna mellan de gamla kungadömena Kastilien och Aragonien. Denna och många fler ser vi på höga kullar och bergstoppar i en linje jäms med den gamla gränsen.
Denna borg byggdes på ett arabiskt citadell från 1000-talet, som kom att modifieras genom seklerna beroende på vem som för tillfället var härskare.
I Molina de Aragón hittar vi en ställplats för 2 €. I priset ingick även el, samt grå- och svartvattentömning. Ett alldeles utmärkt pris!
Tillbaka i Spanien
Efter Tavira reser vi vidare österut mot spanska gränsen. Vi har lärt oss i samband med erfarenheten i Kalabrien (norra Spanien) att inte välja allt för smala vägar… välja bort vägtullar men inte motorvägar är vårt mantra nu! Och vi känner nu en liten stress, hur många dagar tar det för oss att ta oss hem med de stopp vi verkligen beslutat oss för i förväg… och vilka vägar hamnar vi på (typ bergsvägar) som vi inte i förväg har begripit att våra vägval inkluderar?
Nåja, vi kör väl bara iväg och ser var livet bär oss till!
Vi kör hela dagen. Bra vägar, det går fort att ta sig framåt. Efter Sevilla och Cordoba i Andalusien lutar landskapet mer och mer uppåt. Vi är snart uppe på den kastilianska högslätten och kommer in i regionen Kastilien-La Mancha. Högslätten ligger på 600 möh och över och väldiga fält breder ut sig, inte en människa syns till, men åkrarna är vackert förberedda för kommande säsong. Klimatet är kallt och halvtorrt, med kraftiga fluktuationer.
Jordbruk (vete, korn, havre, sockerbetor, vindruvor, oliver samt saffran) och boskapsuppfödning är de primära ekonomiska aktiviteterna, men de är kraftigt begränsade av de svåra miljöförhållandena.
Pedro Aldomóvar (den världsberömda spanska regissören) kommer från den här karga regionen. Don Quixote från Cervantes roman, växte också upp i La Mancharegionen. Han drev med sin huvudkaraktär, för den sakens skull.
Den kända spanska osten, Manchego, kommer också från denna region.
De oändliga olivlundarna som började i Andalusien fortsätter även när vi kommit upp på platån. Landskapet blir mer och mer bergigt. Olivträden klättrar upp och nerför kullarna ju högre upp vi kommer. Det börjar blåsa allt mer, och det börjar bli allt jobbigare att styra husbilen, eftersom den är ganska vindkänslig.
Vi svänger av på en camping som ligger fint i en pinjelund. Vinden vrålar i träden och det börjar spöregna. Mörkret sänker sig snabbt.
Tack och lov har de ett utmärkt servicehus, med väldigt varmt vatten i duscharna. Det är inte så vanligt så det gäller att passa på att njuta!
Efter den blåsiga natten fortsätter vi vidare mot norr.
Olhão och Tavira
Efter Sagres reste vi vidare efter sydkusten. I Olhão hittade vi en stor camping med rimliga priser. De hade uppemot 550 platser för husbilar och husvagnar, och säkert hundra platser för tält. Allt var beläget i en park med uppväxta pinjer som skuggade i stort sett alla platser.
På campingen finns en affär, en bar, en restaurang, 2 swimmingpooler, tennisbanor, biltvätt, dusch- och toaletthus, vattenkranar överallt med dricksvatten samt att allt var välskött och underhållet.
Här fanns många övervintrare, husvagnar som byggts in med staket, och tak. Statyer och blommor i krukor eller planterade. Fasta grillar och uteplatser med yta för cyklar och gasolflaskor till fasta spisar i husbilen. Mm mm…
Vi pratade med Erik som tillbringar 6-7 månader här, under vinterhalvåret.
Området som campingen är belägen på donerades av den tidigare ägaren, på villkor att inte träden fick huggas ner. Och eftersom de alla är bevarade så ger de en underbar skugga under den starka portugisiska sommaren.
Vi stannade i tre nätter… för att njuta av värmen (24° under dagen) göra ingenting/ planera ingenting och bara vara. Vi behövde det. Vi hade varit på vägarna i ca 4 veckor, och förtjänade ett längre uppehåll.
Sen började vi planera och kalkylera för hemresan och kände att vi borde lätta ankar för att så sakteliga ta oss norrut. Vi behöver vara hemma i slutet av oktober.
Efter våra tre övernattningar på campingen i Olhão, drog vi vidare till Tavira, endast 23 km från vår tidigare övernattning.
I Tavira möter Atlanten Gilãofloden. Här är tidvattnet dominerande.
2 gånger/dag högvatten, 2 gånger per dag lågvatten, skillnaden ligger på ungefär drygt 2 meter.
I Tavira bor idag ungefär 26 000 personer. Stadens historia kan räknas från ca 1000 år F.Kr. då fenicierna kom hit och bosatte sig för första gången på iberiska halvön. Här byggde man upp ett samhälle som varade i 200 år innan det förstördes i ett krig.
Under kommande århundraden har Tavira legat under olika herrar precis som både Portugal och Spanien gjort genom tiderna. Araberna (morerna/muselmanerna som de kallades då), romarna etc har alla satt sin prägel på samhällen på den iberiska halvön.
Förutom mänsklig påverkan skakades Algarve-kusten 1755 av en stor jordbävning (8,5-9) på skalan och de flesta samhällen på kusten förstördes av skakningen och den påföljande tsunamin.
Denna jordbävning brukar uppkallas efter Lissabon, eftersom det gav sådan fruktansvärd effekt där, men jordbävningens epicentrum var alldeles i närheten av Algarvekusten.
Dagens Tavira är ett turistmål. Det finns fiskebåtar i hamnen, men restauranger och barer finns var 10:e meter, souvenirbutiker, konsthantverk, turbåtar etc dominerar den tillfällige besökarens uppfattning om vad som pågår i stan.
Vi tog ner våra cyklar från husbilen och hojade in 3-4 km till stan. Sen ledde vi cyklarna i den täta gamla staden. Vi åt lunch vid floden och promenerade sedan runt i den inre kärnan. Mycket mysigt och pittoreskt.
Efter besöket i Tavira passerar vi ett köpcentrum (Continente) på vägen till campingen där vi shoppar så vi kan fylla på i kylskåp och hyllor!
Fakta om Portugal
Fakta från Utrikespolitiska institutet
Portugal är södra Europas utpost mot Atlanten.
Landets tid som ledande kolonialmakt och sjöfararnation är sedan länge över.
1974 gick Portugal från diktatur till demokrati.
Landet har i dag ett fungerande demokratiskt system och har gynnats av sitt medlemskap i EU, men ändå genomlevt stora svängningar i ekonomin.
Geografi och klimat
Portugal ligger på Iberiska halvöns västkust i Europas sydvästra hörn. Södra Portugal har varmt och torrt klimat, medan det i norr är svalare och regnar mer.
I Portugal bor ca 10 500 000 invånare varav Lissabon med förstäder har knappt 3 miljoner. Befolkningen är huvudsakligen koncentrerad till kuststäderna.
I landet fanns 2021 drygt 700 000 invandrare från bland annat Central- och Östeuropa, från forna kolonier såsom Brasilien, Angola och Kap Verde samt från Storbritannien, Kina med flera. Invandringen från Sydasien har ökat.
Utbildning
Utbildningsnivån i Portugal är låg jämfört med andra OECD-länder. Men en rad regeringar har satsat på utbildning och läget har börjat förbättras. Skolplikten har förlängts till tolv år och numera börjar nästan alla barn i skolan.
Läs- och skrivkunnigheten är 96,8 %
Sociala förhållanden
Såväl medelklassen som fattiga portugiser fick se sin levnadsstandard sjunka under en djup ekonomisk kris 2008–2014.
Coronapandemin fick sedan fattigdomen att öka på nytt 2020.
De internationella kriserna som fått stort genomslag i Portugal har avlösts av perioder med återhämtning, men det har rått politisk dragkamp om välfärdssystemen och skenande prisökningar har lett till strejker.
Andel invånare med tillgång till dricksvatten från en kontrollerad källa: 100 %
Andel invånare med tillgång till toaletter: 99,6 %
Spädbarnsdödlighet: 3 per 1000 födslar
Offentliga utgifter för hälsovård i andel av BNP 11,2 %
Offentliga utgifter för hälsovård per invånare: 2 720 US dollar
Andel kvinnor i parlamentet: 36 %
Kultur
Portugals vemodiga fadomusik är internationellt känd. En fadosångerska som nådde världsrykte var Amália Rodrigues.
Bland landets mest erkända författare märks José Saramago, som 1998 tilldelades Nobelpriset i litteratur.
Äldre historia
Det område som i dag utgör Portugal enades på 1200-talet under en härskare. Kungariket utvecklades till en stor sjöfartsnation och kolonialmakt.
1903 störtades kungen och Portugal blev republik. En militärkupp genomfördes 1926 och sju år senare utropades en fascistinspirerad ny stat under diktatorn António de Oliveira Salazar. Han och hans efterföljare Marcello Caetano satt vid makten i Portugal från slutet av 1920-talet till 1974.
Då gjorde en militärkupp slut på diktaturen.
Modern historia
Den sk. 25 april-revolutionen var en revolution i Portugal 25 april 1974. Den störtade den auktoritära Estado Novo-regimen, som styrt landet sedan 1926, och banade vägen för ett demokratiskt Portugal.
Kuppmakarna fick snabbt oväntad hjälp från en folklig kampanj som i slutändan ledde till Estado Novo-regimens fall samt Portugals tillbakadragande från sina afrikanska kolonier.
Namnet ”Nejlikerevolutionen” kommer från det faktum att nästan inga skott avlossades. Revolutionen var näst intill oblodig då bara fyra människor dog. Genom att ge regimens soldater nejlikor övertygade de fredliga revolutionärerna och frihetskämparna soldaterna att inte skjuta.
När folket gav sig ut på gatorna för att fira diktaturens fall och slutet på kriget i kolonierna, satte man nejlikor i gevärspiporna och på armé-uniformerna.
Socialistpartiet segrade i det första fria valet 1975 och de behöll makten i tio år, tills det borgerliga Socialdemokratiska partiet tog över. Makten har därefter växlat mellan dessa två partier.
Portugal utvecklades efter diktaturens fall 1974 från fattigt fiske- och jordbruksland med arbetskraftsutvandring till modern ekonomi med stor tjänstesektor, där turismen utgör en viktig del. Näringen sysselsätter nästan var tionde portugis. Tillverkning av bilar och textilier är andra viktiga näringar.
Burgau och Sagres
Ville gärna besöka Portugals sydligaste udde Sagres. Vi övernattade på en lantlig camping 2 mil från udden. De hade en utmärkt tvättmaskin, så äntligen blev vi av med smutstvätten.
Dagen därpå reste vi vidare mot Sagres.
Évora
Efter Golegã reser vi vidare till Évora. Det är en stad med historiska rester från såväl romersk som arabisk tid. Den gamla staden förklarades som ett världsarv av UNESCO 1986.
Vi hittar en offentlig parkering som har grå- och svartvattentömning. Så vi parkerar där även om det är ett väldigt sunkigt ställe. Sen ger vi oss in i staden till fots.
Vi ville se benkapellet, som vi läst om tidigare. Det är ett kapell i en kloster/ kyrka och det byggdes under slutet av 1600-talet. Ingen vet säkert (det finns många teorier) varför man använde mänskliga benrester för att bygga upp interiören i kapellet. Men det var ett verkligt bisarrt ställe!
I kyrkan fanns också en stor utställning av julkrubbor från hela världen.
Efter att vi utforskat de smala gränderna ordentligt promenerar vi tillbaka till husbilen. Ett stressat holländskt par ber om vår hjälp att hitta tillbaka till sitt hotell, så då får vi god hjälp av GPS:n i telefonen och kan lätt hjälpa dem.
Golegã
Efter Porto känner vi oss sugna på att övernatta på ett lite mindre ställe. Vi väljer Golegã, en liten vacker mycket välskött ort, ganska nära spanska gränsen.
Här bokar vi snabbt in oss på den komunala campingen. Den är helt perfekt, och priset för övernattningen är verkligen helt överkomligt.
7€…!
Detta inkluderar förutom övernattning- el, svart- och gråvattentömning och fri dusch (ibland får man betala extra).
Och då har vi dessutom fått 50% rabatt på priset för att vi är seniorer! Mycket tilltalande.
Porto
Porto är en stad som har väldigt gamla historiska rötter. Det är också en stad jag länge velat besöka. Förra hösten passerade vi Porto. Vi hade egentligen ingen plan då när vi kom söderifrån med vår hyrda ”plåtas”, så när vi bara plötsligt befann oss i Portos närhet och åkte på alla de broar som ledde över Douro, kunde vi helt enkelt inte klara av att köra av på de plötsliga avfarterna. Så då körde vi vidare….
Den här gången var vi mer förberedda. Nu kommer vi norr ifrån. Vi hade sett ut en camping i förväg som verkade möta våra önskemål (elektricitet, dusch, svart-och gråvattentömning, samt verkar trevligt…). Nu är vi mer erfarna och läser recensioner och matchar dem med våra önskemål.
Vi tar oss till en camping söder om Porto, i Canidelo. Helt underbart belägen vid havet, Fräscht, rent, lugnt och väldigt nära Atlanten.
Solen lyser, himlen är helt molnfri och blåååå… det är 24 ° i luften…
Vi promenerar på strandpromenaden och tar en kaffe och en öl på en av flera fik efter stranden.
Åter på campingen tar vi ner våra cyklar från husbilen eftersom vi beslutar oss för att cykla till en ”supermercado” för att fylla på våra förråd.
Medan vi är inne på affären rullar dimman in…
Så den första kvällen på campingen är vi totalt omgivna av tjocka…
Sen regnade det hela natten.
Dag 2 tog vi den lokala bussen in till Porto. Det var enkelt med betalningen eftersom chauffören tog emot pengar. Sen var det ett äventyr att åka buss genom alla smala gator med parkerade bilar och folk överallt.
Vi stiger av vid ändhållplatsen vid Casa de Musica mitt i stan. Här finns även Metron.
Men vi väljer att promenera, riktning Gamla Stan, med hjälp av Google.
Porto är en kuperad stad, så gata upp och gata ner, får oss att svettas ordentligt.
Vi åt lunch på en trevlig restaurang, maten var verkligen god, så nöjda och mätta tog vi oss an fler backar. Innan dagen var slut hade vi promenerat 1 mil, och åkt både metro och buss.
Vi var rätt trötta på kvällen och la oss tidigt.
Leon och Chaves
Eftersom vi har blivit visare och inte så lite skrämda, väljer vi nu att åka på motorvägar, dvs de som är avgiftsbefriade… är lite tufft det också… beläggningen är inte alltid den bästa, det gäller att inte ha lösa plomber i tänderna…
Vi åker i alla fall till Leon, en universitetsstad på vår väg till Portugal.
Himlen öppnar sig och regnet vräker ner hela kvällen och natten och vi tänker att vi nog behöver övernatta 2 nätter här på den fria husbilsparkeringen i närheten av universitetet. Inte läge att ta några foton när regnet vräker ner och himlen är nattsvart.
Men runt 11-tiden nästa dag, klarnar det plötsligt upp och vi packar snabbt ihop allt och ger oss iväg mot Portugal, vårt mål för resan!
Äntligen i Portugal, övernattar vi i Chaves 2 nätter, på en central husbilscamping, Guest House Chaves. Väldigt gulliga värdar, all service man kan önska sig, på ett enkelt sätt.
Chaves är en väldigt gammal stad. Vi besöker den medeltida stadskärnan och promenerar längs floden.
Det är höst nu, löven faller från träden, och täcker marken och gatorna. Det är 5° på natten, och eftersom säkringen har gått hos vår värd, blir frukosten tämligen kylig. Men solen stiger snabbt och snart är det härliga 20° igen!
Lite fakta om Spanien (Källa Utrikespolitiska institutet)
Geografi: Spanien är en av de äldsta europeiska staterna. Spanien består förutom fastlands-Spanien även av ögruppen Balearerna i Medelhavet, samt Kanarieöarna i Atlanten samt städerna Ceuta och Melilla vid den marockanska medelhavskusten.
Spanien är ett av Europas bergigaste länder (jo tack, har fattat det nu…). Innanför nordkusten löper de Kantabriska bergen (det var där vi åkte…), dessa når upp till 2500 möh. Sen har vi Pyrenéerna som löper längs gränsen mot Frankrike, där finns toppar upp emot 3000 möh. I Andalusien, i Spaniens södra delar ligger Sierra Nevada, Även här finns toppar upp emot 3500 möh.
Mellan dessa bergsmassiv ligger den centrala högplatån La Meseta, vilket är Europas största höglandsplatå.
Befolkning: i Spanien bor ungefär 47 miljoner invånare. På senare år har befolkningen minskat men pga omfattande invandring växer ändå invånarantalet långsamt.
Ungefär var 5:e invånare är 65 år eller äldre. Födelsetalen är låga, spanjorerna skaffar barn sent, andelen som föder barn efter 40 års ålder blir allt högre.
Spanien har tagit emot en hög andel invandrare under senare år. Flykten från Afrika över Medelhavet, ukrainare, invandrare från Latinamerika, med spanskt påbrå, har påverkat befolkningsökningen.
Historia: I slutet av 1400-talet gjorde spanska erövrare sitt lande till en världsmakt. Man hade många kolonier över hela världen och guld och andra viktiga varor flödade in i landet och gjorde det rikt.
Men det har varit en blodig utveckling, såväl i fastlands-Spanien som i kolonierna. Här finns mycket att berätta, men det gör jag inte nu.
Nutid: Det spanska samhället har förändrats i grunden efter Franco-diktaturens fall. Då fick inte kvinnor förvärvsarbeta (!!!), eller skiljas, eller ha bankkonto utan sin makes tillstånd.
En ny skilsmässolag antogs 2005, varvid antalet skilsmässor ökade med 74 %!!!
Man tillåter också samkönade äktenskap (katolska kyrkan opponerar sig så klart).
En samtyckeslag enligt svensk förebild antogs 2022, sex utan tydligt samtycke jämställs med våldtäkt.
Jag kan skriva hur mycket som helst här. Den sociala utvecklingen i Spanien under de senaste 30 åren kan jämnföras med ett ”jordskred”. Det finns förstås motstånd och svårigheter, som överallt, men det har verkligen gått framåt.
Efter Getaria
Envisa som vi är fortsätter vi välja bort motorvägar. Det finns 2 sorters motorvägar i Spanien, de som är avgiftsfria (Autovias, A-vägar) och de man betalar vägtull för att åka på (Autopistas (AP-vägar). Större landsvägar har
N-nummer.
De flesta vägar, även om de är smala, har utmärkt beläggning. Problemet kommer när man med en 7,5-meters husbil hamnar på en starkt stigande väldigt slingrig väg, med i huvudsak endast en vägbana, och ett stup rakt ner på höger sida… jobbigt att backa (helt otänkbart faktiskt), ingen mötesplats i sikte, och en skräck att möta en buss eller lastbil… tror nog att detta var det värsta vi varit med om, och det gör vi inte om! Och det förorsakades dessutom bara ett ”olycksfall” i navigeringen!
Vi landar ganska utmattade i Artziniaga, en väldigt liten ort, med en gratisparkering, med både grå- och svartvattentömning. Om man vill ha elektricitet, måste man uppsöka en bar inne i samhället för att köpa en pollett till ”el-automaten”… det gör vi!
In i Spanien
Vi åker in i Spanien via den väldigt trafikerade vägen från Biarritz i Frankrike till San Sebastian i Spanien. Ganska trångt och rörigt faktiskt och det gäller att hålla koll på sin gps så att man inte missar rätt avfart.
Vårt mål är Getaria som ligger mellan San Sebastian och Bilbao, men man skall inte underskatta geografin i denna delen av Spanien. Väldigt kurvigt och brant, höga berg och serpentinvägar gör att resan tar sin tid.
Och eftersom vi envisas med att inte vilja åka motorvägar, så tar vår resa väsentligt mycket längre tid. Men å andra sidan får vi uppleva och se väldigt mycket, och det är väl det som är vitsen?!?!?
Vår första övernattning är på en offentlig parkering i Orio. Orio är en liten stad som ligger innanför kusten mot Biscaya, vars flod, Oria Ibaya, rinner ut där.
Vi är lite skeptiska till att börja med att sova över på en offentlig parkering jäms med en ganska trafikerad väg, men det gick utmärkt.
Nästa dag reste vi vidare till Getaria, där jag äntligen fick gå på Balenciaga museum. Det var ett väldigt vilsamt och sparsmakat museum, där man fick följa Cristobal Balençiagas historia från början till slut, men framförallt fick man följa hans design genom tiderna. Verkligen intressant och fascinerande och sammanställt såhär får man verkligen en uppfattning om hur modet utvecklats genom tiderna.
Balençiagas klänningar var alla skapade enligt ”haute couture”, dvs de var uppbyggda inuti så både bh och korsett var inbyggda i själva klänningen, oavsett hur klänningens yttre form såg ut.
Getaria ligger vid Biscayabukten, här häver sig vågorna och det blåser kraftigt. Men solen lyser och vi får verkligen en härlig promenad när vi senare går efter stranden.
Vi hade också parkerat på ett sätt vi trodde var korrekt men missat att man behövde betala en generell parkeringsavgift oavsett var man parkerar i staden (kuperad, smala gator, inga självklara platser för husbilar…), så vi fick en parkeringsbot. Men eftersom p-vakten inte hunnit långt, kunde vi med hans hjälp omvandla p-boten till en generell p-avgift, och så var det problemet löst…
Lite fakta om Frankrike (källa Utrikespolitiska institutet)
Frankrike är ett av Europas folkrikaste stater, de ligger även i topp när det gäller barnafödande.
10,9 barn föds per 1000 invånare. Detta ger en befolkningstillväxt på 0.2 %, med ett födelsetal på 1,9 födda barn per kvinna.
I Frankrike har alla barn från 3 års ålder skolplikt, det är den lägsta åldern för skolplikt i EU. Man går i skolan till 16 års ålder, därefter fortsätter 2 av 3 elever vidare till gymnasiet.
Frankrike började uppstå på 1300-talet, efter århundraden av strider mellan olika furstar i området. Under 1700-talet var Frankrike den mest inflytelserika nationen i Europa, till följd av den kultur som utvecklats och spridningen av densamma. Alla ville kopiera det franska idealet.
Sen kom den franska revolutionen och Napoleons styre i slutet av 1700-talet och därefter stora omvälvningar i kampen på politisk makt och organiseringen av staten. Under denna tid stärkte Frankrike även sin position som kolonialmakt.
Så kom de båda världskrigen, som plågade så många människor i Europa, som rev sönder statens förmåga att skydda sina medborgare, och som trasade sönder organisationer, lokalsamhällen, samarbeten, planer och tillit.
Under 1960-talet präglades Frankrike av sociala omvälvningar (studentrevolten i Paris 1968 t ex) samtidigt som landet var ekonomiskt framgångsrikt.
Frankrikes politiska system är byggt på ett sk. ”halvpresidentiellt” styre. Det innebär en blandning av presidentstyre och parlamentarism.
Presidenten utnämner regeringen.
Frankrike är en väl fungerande demokrati och är en rättsstat.
Pressfriheten har lång tradition. Men till följd av att landet drabbats av svåra terrordåd de senast åren har lagstiftningen mot terrorism skärpts till följd att övervakning av medborgarna har ökat. Detta ses som ett stort problem och förorsakar diskussion i samhällsdebatten.
Frankrikes ekonomi tillhör de största i välden. Industri och lantbruk (1/3-del av landets yta) är stora basnäringar, samt man har en livlig tjänstesektor.
infrastrukturen är väl utbyggd och arbetskraften är väl utbildad.
Välfärdssystemen är väl utbyggda och ger en god grundtrygghet. Men som för många stater i Europa har påfrestningarna på systemen ökat under senare år. Ökande kostnader beroende på bl a befolkningens ökande ålder (pensioner), ökande kostnader för sjukvård och hög arbetslöshet har påverkat systemens hållbarhet.
Mornac-sur-Suedre
Vi använder återigen appen Camping-Car Park och hittar en oväntat fin ställplats.
Vi blev ”skräckslagna” vid ett plötsligt högt ljud, då vi trodde att något hänt vår bil, men det visade sig att alldeles i närheten fanns en veteranjärnväg. Man höll precis på att ge sig iväg på en turistresa. Vagnarna var proppfulla och ångloken kokade av ånga!
Sen promenerade vi vidare in till byn. Det visade sig var en ”hub” för konstnärer och hantverkare. Och som tur var för oss var alla ateljéer öppna när vi var där. Mysigt att gå genom de gamla gränderna och titta på allt vad kreativa hjärnor kan skapa. Tyvärr kan vi inte handla något, vårt lagringsutrymme är verkligen begränsat!
La Fleche
Nästa stopp är La Fleche. Vi använder samma app som tidigare och får tillgång till el, fylla på dricksvatten,sophantering och möjlighet att ”släppa” grå-och svartvatten. Inga bilder därifrån, bara ett stopp på vägen…
La-Barre-de-Monts
Efter Cepoy fortsätter vi sydväst om Paris. Vår nästa övernattning är La Barre-de-Monts, vid Atlantkusten.
Vi har nu upptäckt appen Camping-Car Park. Lite krångligt att begripa hur man blir ”kund” och på enkelt sätt kommer inom bommen på varje ställplats. Men när man knäckt koden funkar det alldeles utmärkt!
Men innan vi kommer till La-Barre-de-Monts förundras vi över det landskap vi åker genom. Det är totalt genombrutet av bäckar, diken, åar och helt flackt. Har försökt hitta information om detta landskap men in funnit något ännu.
Cepoy
Nästa stop är Cepoy. Varför? Vår Garmin GPS som är speciell för campervans (fast ibland är den helt ”dum i huvudet”) har tipsat oss om denna ställplats.
Herregud! Det var verkligen inte det enklaste att komma inom ”bommen”… här har man verkligen tänkt på säkerhet. En kod till bommen, en kod till toa och dusch, och du behöver ha personlig kontakt med personal som kommer efter 15:00 för att komma åt tvättmaskinen tex,,, OK, de kommer när de kan…typ… sen funkar det helt OK!
Det visar sig att Cepoys vänort är Dals-Ed. Det finns en stuga och en släde i luften för att hylla vänskapen.
Det är egentligen en verkligt fin ställplats, så vi övernattar 2 nätter. Eftersom vi båda har känt oss superstela bestämmer vi oss för att vandra runt ”etangs” i området.
Frankrike
Efter vår Luxemburgtripp reser vi förstås över till Frankrike, Det är verkligen nära, nära alltså…. typ samma land…vi märkte verkligen inte när vi passerade landsgränsen…
Vårt mål var Chalons-en-Champange. På en stadsnära camping övernattade vi förra våren, Det är en finfin camping som inkluderar husdjur (du kan rida hit och det är ok att din häst campar med dig och oss övriga tex), handikappade, och oss andra. Och det finns en bistro vid receptionen som serverar finfin Fish&Chips, som man lätt kan dricka med champagne!
Det finns flera fantastiska kyrkor i Chalons-en-Champagne. Alla verkligen gamla, Supervackra renoverade blyglasfönster
Vi övernattade 2 nätter, eftersom vi upptäckt att vi blivit superstela att åka dag efter dag i husbilen. Våra gamla kroppar behöver röra sig mycket mer än trott tidigare!
Luxemburg
Efter Moseldalen fortsätter vi vår irrande resa för att undvika motorvägar. Nu hamnar vi i vinbergen i Luxemburg!
Har ni någonsin druckit Luxemburgskt vin??? Inte vi! Men jösses så stora arealer med vinstockar! Tyvärr var det söndag, alla butiker stängda, så något lokalt vin blev inte inköpt.
Vi landar på en marina vid Moselle (som Mosel heter i Luxemburg och Frankrike) till natten. Tyvärr var restaurangen stängd på grund av privat abonnemang, så vi fick fixa middag i husbilen som vanligt! Inga problem egentligen!
Nästa morgon köper vi en superfräsch baguette i baguettemaskinen vi marinan. Perfekt gräddad ”à la minute”!
Ystad och Tyskland
Efter Bunn reser vi till Ystad. Där finns världens bästa ”ställplats” hos svägerska och svåger. El och trevligt sällskap, morgonbad i havet och utforskande resor i omgivningen och samtal och diskussioner om högt och lågt!
Tack hörrni! Älskar er!
Efter 3 övernattningar for vi vidare mot Danmark och Rødby och färjan. Övernattade på Maribo Camping som lågt fint till i närhet av samhället. Regnet vräkte ner nästa morgon när vi körde ner mot färjan. Inget väder att promenera in till byn och köpa morgonbröd tyvärr….
Färjan mellan Rødby och Puttgarten tar 45 minuter. Man hinner dricka en kopp dyrt kaffe ombord, sen är det dags att köra av färjan.
Vi hade bestämt oss för att åka autobahn genom Tyskland för att snabbt kunna ta oss ner till Bretagne. Men… olyckor, vägarbeten, omledningar fick oss att inse att det vore bättre att vi återtog vår gamla strategi. Ställ in GPs:n på målet, och bocka för ”Undvik motorvägar”, ”Undvik vägtullar” ”Undvik färjor”… och så får du se det egentliga Tyskland, byarna, odlingarna, naturen mm. Och det tar inte längre tid än att åka motorvägen, även om det ändå tar längre tid än du till att börja med har planerat.
Första stop är campingen vid Blauer See nordväst om Hannover. Det är i huvudsak en bo-camping, med ett fåtal platser för kort övernattning. Men allt finns som vi önskar, el, grå- och svartvattentömning, duschar och toaletter.
En skön övernattning, vid ett äventyrsbad i Marienbad (underbar resa längs vägen från Blauresee till Marienbad!) tillgång till superheta duschar får oss på härligt humör. Nästa dag så åker vi vidare.
Efter Marienbad, reste vi vidare till Moseldalen. Där har vi varit många gånger, men det är första gången vi reser den här ”smalaste” vägen med vår stora husbil. Förra gången kom vi från Luxemburg via motorvägen, ”dök ner” till vår favoritvingård, handlade det vi ville ha, och återtog vår resa mot norr på motorvägen. Nu kör vi jämns med Mosel (tillsammans med alla andra husbilar), för att träffa en ny bekant som är i närheten, för att lämna över en backkamera som han köpt av oss. Trevligt att träffas Ronnie!
Vi hittar en finfin ställplats i Pünderich (tack Ronnie för tipset). Det visar sig att just denna kväll är det kalas i byn, Druvans fest, och alla vinodlare presenterar sina viner för smaktest, ibland med härliga tilltugg och glad musik.
Vi hänger på så klart, och träffar verkligt trevliga människor som ”råkar vara” i Pünderich för just detta tillfälle.
Väldigt glada i hatten vinglar vi tillbaka till vår husbil. Vi vet att festen fortsatte mycket längre än vi klarade av att hålla ut!
Första ”benet”…
Vi lämnade Ystad och släktingarna och for över Öresundsbron. Vi har sedan tidigare köpt den typ av biljett som möjliggör för oss att åka igenom kassakontrollen utan att stanna (gäller även Stora Bältbron), men denna gång är vårt mål Rödby, för att ta färjan till Puttgarten.
Vi bestämde oss för att övernatta nära Rödby och ta tidigaste möjliga färja över till Puttgarten dagen därpå..
Vi hittade en perfekt camping i Maribo, nära Rödby. Vädret var bedrövligt, dimma och regn och hög fuktighet…
Ystad
Efter Småland (Gränna/Jönköping) beger vi oss än en gång till Ystad och svägerska och svåger. Det är väldigt fint att kunna kpppla upp elen till husbilen hos dem. Sen att även hänga med dem på kvällarna och grilla, dricka vin och prata, och att gå ner till havet vid Saltsjöbaden och ta ett morgondopp är verkligen härligt. Här i Ystad är vatttnet väldigt sällan badbart egentligen men för en gångs skull är temperaturen mellan 20 och 22 grader! Sen måste man ta hänsyn till vågorna, och tången som lägger sig i mattor här och var på stranden. Den luktar illa och har mängder med flugor och annat i sig som inte precis uppmuntrar till bad… men när det optimala tillfället uppenbarar sig, då uppstår verklig magi!
Vi övernattar 3 nätter innan vi åker vidare
Första stopp
Första stopp på väg mot Portugal är Bunn… närmare bestämt Bauergården. Finfina ställplatser inklusive badplats med bastu (lite sval…) och väldigt närbelägen restaurang.
Vi tänte- äh, låt oss skämma bort oss på första ”benet” på resan och äta på restaurang…. Inte ett tokigt alternativ visade det sig. Bauergården hade qvizz-kväll med buffé samt musik! En riktig höjdare!
Som livet alltid borde vara, tog jag ett morgondopp i sjön, 22 grader, verkligen helt ok..
Sen åt vi frukost och gick på en kort vandringsled 2,5 km innan vi reste vidare.
Björkenäs moped- och MC-museum tillhandahöll väldigt många ungdomsminnen för maken…
Ägaren hade samlat i 21 år, sedan en olycka i skogen hade förändrat hans förmåga att verka som mjölkbonde. Forfarande ser man en verkligt vacker fastighet runt om museet som finns på loftet av ladugården/eller ladan…
Mot södern
Resan startade redan några veckor innan den fysiska resan påbörjades. Eftersom vi har en hel del åtaganden att se till att de fungerar, behövde vi förbereda allt möjligt innan själva resedatum blev fastlagt.
En liten checklista:
Behövs några tandläkar- eller läkarkontroller före avresa?
Har vi alla mediciner som behövs under resan, behöver recept förnyas och hämtas ut?
Är alla försäkringar aktuella?
Är bilen fullförsäkrad och finns all information om bilen i händelse av problem, samt kontaktuppgifter till hjälp om vi behöver längs vägen?
Har vi hämtat in all info som vi intresserar oss för (före avresan, detta kommer att förändras på vägen) om de länder vi kommer att passera?
Har vi rätt abonnemang på våra telefoner så att vi kan surfa efter de uppgifter vi behöver längs vägen?
Är husbilen ren både utan och innan och är den utrustad med det vi kan komma på att vi behöver hemifrån under vår resa?
Är hemmet under kontroll?
Är alla räkningar betalda?
Har vi någon som tar hand om vår post?
Tar någon hand om våra blommor inomhus?
Tar någon hand om det som fortfarande växer i odlingslådorna?
Har vi berättat allt för ”husskötarna” om vad som behöver tas om hand när det gäller växthuset?
Har vi berättat om hur man stänger av vattnet utomhus i händelse av hot om frost?
osv osv.
Ju närmare planerat avresedatum vi kommer desto flera saker dyker upp i våra hjärnor som vi själva normalt automatiskt tar hand om men som vi nu behöver be andra hjälpa oss med! Och någonstans måste vi helt enkelt ”släppa”, det går som det går! Andra kan inte ta över vårt hela liv, de har egna liv att leva, vi kan faktiskt bara be dem hjälpa oss med det nödvändigaste!
Finland Kotka- Parikkala 10-11/7
Efter Kotka åker vi norrut. Vi vill se det stora sjösystemet Saimen.
Första stopp är Villmanstrand (finska – Lappeenranta).
Staden grundades redan i mitten på 1600-talet, av Per Brahe d.y. Detta skedde under drottning Kristinas tid. Villmanstrand har sedan dess på grund av sitt läge i Karelen på gränsen mellan öst och väst, ibland tillhört Ryssland och ibland Finland. Under andra världskriget utsattes staden för förödande bombardemang, men har sedan dess hämtat sig, fram till nu mycket tack vare gränshandeln med Ryssland. Denna källa har numera sinat…
Jag följde för några år sedan en finsk deckarserie, ”Sorjonen” (på Netflix tror jag).
Det var en jättebra serie med en huvudperson som är högfunktionerande autistiker, på gränsen till savant. Huvudpersonen spelades av Ville Virtanen, en mycket duktig finsk skådespelare.
Serien (3 säsonger) utspelar sig i Villmanstrand, vilket gjorde att jag gärna ville åka hit för att se staden på riktigt.
Villmanstrand ligger i den södra delen av sjösystemet Saimen. Vi stannade nere vid hamnen, fikade, tittade på båtar och strosade på marknaden.
Vi hade nu fricampat i ett antal nätter, och kände att vi behövde fräscha upp oss lite. Så vi hittade en badplats, där det inte fanns en enda människa, och gjorde ”stortvätt”!
På väg mot kvällens ställplats stötte vi på en intressant konstutställning, ute i skogen.
En ung man Veijo Rönkkönen (född -44), mycket reserverad till sin läggning, fick för sig att han skulle börja bygga betongskulpturer vid sitt hus i skogen. Detta var 1961. Fram till sin död (2010) producerade han ca 500 stycken. Majoriteten av dessa föreställde honom själv i olika yogapositioner. På senare år gjorde han också ca 100 skulpturer av glada barn.
Rönkkönen dog 66 år gammal. Hans verk står kvar vid det hus han växte upp i. Skulpturerna täcks vackert av mossor och lavar.
Den natten sover vi i Parikkala, vid den lilla marinan på orten.
Finland – Kotka 10-11/7
Från Fiskars till Kotka är det ca 240 km. Som vanligt undviker vi motorvägar, för att se mer av landsbygden och de orter där folk faktiskt bor.
Eller… ja, 86% av befolkningen bor i städerna, huvudsakligen koncentrerat till de 5 största städerna, i södra och sydvästra delet av landet.
Dessutom är 3/4-delar täckt av huvudsakligen barrskog, så det är mycket skog överallt…
Men det är fint, skogen är välskött och ljus, på åkrarna blommar lin och blåklint, och ibland raps. Överallt finns det sjöar, sjöar, sjöar. Inte mycket trafik, vilket är vilsamt när man har en bra bit att köra.
Kotka ligger ca 120 km öster om Helsingfors, och 60 km från ryska gränsen. Staden har under olika perioder i historien tillhört Ryssland.
Kotka är en viktig exporthamn för Finland.
Andelen svensktalande har minskat från 16% på 1890-talet till 1% idag. Men engelska går bra!
En fin sak med Finland för en husbilsresenär är att det är tillåtet att parkera med husbil var som helst, förut om det uttryckligen står att det är förbjudet. Det innebär att man inte är tvungen att bo på camping varje natt. Vi hittade en gatuparkering designad för husbilar nere vid marinan. Här fanns gratis platser för 7 husbilar, perfekt för oss. Vatten var gratis att fylla i husbilen. Svartvattnet fick vi spara.
Vi åt på en restaurang i marinan och gick på promenad i den fina parken man hade anlagt som ett led att förbättra miljön i området. Både stranden och vattnet har tidigare varit starkt förorenat.
Finland – Fiskars 9-10/7
Dag 3 besöker vi Fiskars. Det är en bruksort som också ligger i Raseborgs kommun. Bruket grundades 1649, då man startade att gjuta och smida allehanda produkter, förutom kanoner. Järnmalmen kom till att börja med från Utö gruvor i Stockholms skärgård. Vid den tiden satt drottning Kristina på tronen och härskade förutom över Sverige även över Ingermanland (tidigare ryskt), Livland (nuvarande Estland och norra Lettland), Polen, Finland, samt delar av Pommern, Wismar och Bremen. På så sätt skapades ett ”innanhav” inom landet.
Fiskars har idag en blandning av gammal brukshistoria, läckra restauranger, hantverksbutiker, ölbryggeri med öltestning och ölbar, glasskiosker och det allerstädes närvarande sorlet av Fiskarsån.
Vi vandrar huvudgatan fram och åter och tittar in i butikerna och äter lunch på en härlig restaurang. På bryggeriet köper vi finsk hantverksöl, sen går vi ”hem” till husbilen och bullar upp för en middag med ostar och gott bröd.
Fiskars är också en härlig plats att besöka liksom Hangö och Ekenäs var.
Finland – Ekenäs 9/7
Dag 2 på vår Finlandsresa, beger vi oss till Ekenäs. Här är svenska majoritetsspråk (liksom i Hangö). Ca 82,3 procent talar svenska i Raseborgs kommun inom vilken Ekenäs ligger.
År 1546 förlänade kung Gustav Vasa Ekenäs stadsrättigheter. År 1550 påbjöd han dock att borgerskapet i Ekenäs skulle flytta till hans nya projekt, Helsingfors.
Området hade tidigt en viktig historisk betydelse och har lytt under många regenter under tidernas gång, bl a danskar, svenskar och ryssar. Här har befolkningen drabbats av många krig och konsekvenser därav. Betungande inkvartering av krigsfolk med påföljande svält, fattigdom, tvångsförflyttningar, bränder, bombningar osv
Det nutida Ekenäs är synnerligen idylliskt. Det påminner mig om min barndom i Uppsala. Trädgårdar inne i staden vilka omgärdades av plank. Trädhus med snickarglädje, caféer och hantverksbutiker, gamla kyrkor och små idylliska parker.
Enligt Wikipedia var Are kontroversiell. Jag minns att man skämtade om hans ”kruskadiet”. Kollade nu på Wikipedia, och det finns märkligheter i hans dietråd.
En typisk dag kunde menyn se sålunda ut:
Frukost: Filmjölk ofta med finhackad gul eller röd lök, frukt, bär, pulveriserade nässlor och nypon, vetekli, linfrö.
Middagen varieras och utgöres ibland av kruska och ibland av råa grönsaker. Surdegsbröd av råg eller fem sädesslag, ätes ibland till middagen ofta med rå lök som pålägg.
Kvällsmat: Kokt potatis med rårivna morötter, rå lök och rårivna rödbetor. Allt efter tillgång på grönsaker även sallad, spenat, vitkål, rödkål, blomkål och sparris.
Hans måtto var:
Vi har inte med sjukdomar att göra, utan med livsföringsfel. Avskaffa dessa och sjukdomarna försvinner av sig själva.
Man botar aldrig en sjukdom, utan man botar en sjuk kropp
Man botar en sjuk kropp endast genom att man återställer dess ursprungliga livsföringsrytm.
Något att ta efter???
Are Waerland dog 1955, i Alassio i Italien, av en hjärtinfarkt….
Sommarresa till Finland 7-15/7 2024
Vi tog Vikinglines färja Glory från Tegelvikshamnen i Stockholm till Åbo den 7/7 på kvällen. Man åker kl 20 och kommer fram 7.30 nästa dag finsk tid. Viking Glory är Vikinglines senast beställda färja och fortfarande väldigt fräsch och snyggt inredd. Man har t ex satsat på många ställen att beställa mat på vilket innebär att det sällan är lång väntan på maten.
Vår avsikt denna gång var att åka söderut från Åbo, och följa längs Finska viken bort mot ryska gränsen. Därefter åka norrut, och resa längs det enorma sjösystem som ligger centralt i landet.
Finland kallas ibland för ”de tusen sjöarnas land”. Med sina runt 187 000 insjöar är Finland i förhållande till sin storlek världens sjörikaste land. Ungefär en tiondel av landytan ligger under vatten. Den största sjön, Saimen (Saimaa) i öster, är den fjärde största sjön i Europa. Av Sveriges sjöar är det bara Vänern som är större än Saimen (Fakta från Utrikespolitiska instituet).
Vår första övernattning blir på en camping vid Hangö, Silversands camping. Här plockar vi av våra cyklar för första gången och beger oss 3 km in till Hangö stad.
Efter andra världskrigets utbrott hösten 1939 krävde Sovjetunionen att få arrendera hamnstaden Hangö i sydväst och införliva en del av Karelska näset. Finlands regering sade nej. Den 30 november 1939 gick Sovjetunionen till angrepp mot Finland. Efter tre månaders strider var den numerärt underlägsna finländska armén tvungen att ge upp. Även svenska frivilliga deltog i striderna. I freden i mars 1940 måste Finland lämna ifrån sig vissa områden i norr samt stora delar av Karelen, OCH upplåta Hangö till Sovjetunionen i 30 år. Efter andra världskriget slöts dock ett fredsfördrag mellan Finland och Sovjetunionen i Paris 1947. I det återställdes gränserna från vinterkriget 1940 vilket innebar att Finland förlorade omkring elva procent av sin yta när bland annat Petsamo vid Ishavet blev en del av Sovjetunionen. Finland fick däremot tillbaka hamnstaden Hangö, men tvingades istället överlåta Porkalaområdet väster om Helsingfors som sovjetisk bas. Finland tvingades också betala ett krigsskadestånd på 300 miljoner dollar till Sovjetunionen (Fakta från Utrikespolitiska instituet).
Så det är med denna kunskap i bagaget vi ser på Hangö. Det är fullt begripligt att Sovjetunionen ville ha denna strategiskt placerade plats belägen så centralt i Östersjön. Staden ligger praktiskt taget med havet inne ibland husen. Och en stor andel av de strandnära husen är gamla trävillor av det mest praktfulla slaget.
Dag 13, Lissabon igen
Sista dagen packar vi ner alla våra tillhörigheter i resväskorna och städar ur bilen. Sedan turistar vi vidare ner efter kusten innan vi till slut landar i Sintra för att lämna tillbaka bilen.
Allt gick utan problem, sen tog vi taxi till stationen i Portela, tåg till Lissabon, och tunnelbana till hotellet – lätt som en plätt!
Det är fortfarande över 30° varmt. Det har det varit hela resan, och nu när vi börjar vänja oss ska vi åka hem 😢
Portugalresan har verkligen varit jättefin. Vackert land, utmärkt vägnät och mobilnät, fina campingar, gott om livsmedelsaffärer, caféer och restauranger och mycket intressant att se och besöka. God mat och goda viner och vänliga människor varav de flesta talar engelska. Det har varit enkelt att vara turist och denna resa har givit mersmak. Just nu funderar vi över om vi nästa höst ska ta vår egen husbil och resa ner och vara borta några månader för att utforska mer.
Den som lever får se!
Dag 12, Ericeira
Vi fortsätter resan mot återlämningen av husbilen. Sista natten övernattar vi i Ericeira. Nu har vi lämnat atlantkustens underbara sandstränder och närmar oss en mer bergig klippkust. Denna del av landet är också mycket mer befolkad än där vi varit tidigare.
Vi hittade också den finaste campingen vi bott på denna resa, Ericeira Camping & Bungalows. Vackert, luftiga platser, fin serviceanläggning och mycket hög säkerhet. ” Publiken” är också lite annorlunda, många unga surfare tältar under de vackra tallarna, cyklar och vandrar runt med sina brädor under armen.
Sista kvällen äter vi på en fin fiskrestaurang som ligger rakt över gatan från campingen, Cécar. Jag beställde grillad tigerräka och sallad. Det visade sig vara just EN räka, från Moçambique. Stor som en hummer. Jättegott!
Utbudet av fisk och skaldjur är imponerande och allt ligger framme för inspektion av gästerna.
På hemvägen går vi förbi en renoverad väderkvarn. De är vanliga på denna del av kusten.
Dag 11 Praia de Mira
Nu vill vi till kusten igen. Vi behöver också börja röra oss söderut för att slippa stressa på slutet med återlämning av husbilen.
Vi landar vid Praia de Mira. En kommunal camping med allt som behövs (grå-och svartvattentömning, färskvatten, duschar och toaletter i mängder). Precis på läsidan av de enorma dyner som skapats av Atlanten.
Sen gick vi till stranden.
Enorma vågor slår in, vi nöjer oss med att doppa tårna, men ack så härligt det är här!
På kvällen går vi 3-400 metrarna till centrum och äter middag. T beställer ”francesinha”, en lokal rätt från Porto. Den innehåller bröd, biff, lokala korvar, skinka, ägg, ost, bröd igen, ytterligare ett stekt ägg – liggande i en djup tallrik med kryddig köttsås. Till det – en tallrik utmärkta pommes frites… därefter paltkoma…🤣
Solnedgången var helt makalös!
Dag 10 Peneda Gerês 2
Vi vaknar till kyrkklockorna. Det är fredag och vi trodde att portugiserna skulle ta långhelg ihop med Republikdagen så att det skulle vara folk överallt. Men icke, så de tycks vara mycket arbetsamma ☺️. Vi går på långpromenad. Det är 28 ° varmt klockan 10, så det gäller att ta det lite lugnt. Området har uppåt 50 vandringsleder av olika svårighetsgrad. Från 6 km till 3 mil. Den senare beräknas ta 2-3 dagar att genomföra. Samtliga leder har svårighetsgrader ”mellan till mycket svår”. Vi hoppar över det. Tommy stukade foten igår och fotleden har svullnat och blivit blå.
På vår promenad stöter vi på en restaurang där kocken står utomhus och grillar till lunchen. Vi bestämmer oss genast för att äta där.
Jag beställde 1/2 portion…
En väldigt lat dag. Vi badade båda i poolen, mycket uppfriskande. Temperaturen i luften gick upp emot 33°
En ensamresande engelsman anlände. Med motorcykel och vanlig cykel på släp. Mycket prat följde. Detta är en av de trevligaste sakerna med husbilsåkande, alla olika människor man träffar och att få höra deras historier
Dag 9 Peneda Gerês 1
Vi lämnar Braga och sätter kurs mot nationalparken. Total dimma omger oss. Eftersom vi inte kan köra så snabbt som portugiserna tycker man ska göra, mötande bilar väldigt sällan har ljuset tänt och att det pågår någon form av cykellopp med galet snabba lycraklädda herrar i hög hastighet på de branta slingrande vägarna, måste vi vara väldigt försiktiga.
När vi kommit över bergskammen har dimman bränt bort solen och ett sjösystem breder ut sig i dalen. Det ser ut som ett sjösystem men är egentligen en gigantisk vattenreservoar.
Idag är Republikdagen. Den 5/10 1910 proklamerades republiken Portugal, vilket firas som en nationell helgdag. Många lediga människor åker båt på sjöarna eller promenerar eller sitter på restauranger.
Bergen i nationalparken kan vara upp till 2000 m höga och vara snötäckta på vintern. IPhonens kamera vet inte rättvisa till hur höga de är egentligen. Den plattar tyvärr ut bilderna.
Det mest spännande som inträffade var nog att Tommy badade i poolen. Den fylls kontinuerligt med vatten från bergen, inga kemikalier således, och rätt sval…
En lugn och tyst övernattning igen.
Dag 8 UXA Paraíso – Braga
Utanför husbilen var det totalt tyst hela natten. Campingen var belägen långt från närmaste ort, för att komma dit körde vi på vindlande vägar, högre och högre. När vi vaknade var allt insvept i morgondimma.
Vid 10:30 efter att vi Whatsup-at Julien, ägaren till
reser vi vidare mot Coimbra. Men, nej, på vägen inser vi att om vi skall förflytta oss så långsamt som vi gör, kommer vi absolut inte hinna med vår ursprungliga plan… Så vi reser inte till Porto utan viker av mot Braga för att imorgon istället åka till nationalparken Peneda-Generes.
I Braga kämpar vi verkligen med vår GPS för att hitta till campingen som ligger i staden. Överallt stöter vi på vägarbeten och behöver avvika från GPS:ens förslag. Höll nästan på att ge upp… men skam den som ger sig!
Efter en otroligt omständig och gammaldags inbokning kan vi äntligen slappna av. Att leta boende i rusningstrafik i omgivningar man inte känner till börjar bli överkurs numera.
GunEva's Blog 