Så tog då vistelsen i Kroatien slut. Avsikten var att lämna tidigt lördag morgon, men när vi vaknade ösregnade det. Inget litet ösregn heller, det fullkomligen vräkte ner. Vi väntade lite, men när vi inte såg några tecken på att regnet skulle avta, bestämde vi oss ändå för att ta ut vårt pick och pack till bilen. Tommy bar upp väskorna, och DÅ! PANG! En fruktansvärd åsksmäll höll på att skrämma slag på mig. Jag ropade på Tommy, men han stod ingenstans att se och inte svarade han heller, så jag blev dessutom livrädd att han slagits av blixten! Och nära ögat var det, blixten slog ner ca 30 meter ifrån honom! Fy! Efter den betan väntade vi ytterligare en timme, åskan gick runt runt, ibland 3-4 km bort, ibland rakt över oss. Till slut gav vi oss ändå av, norrut, mot slovenska gränsen, fvb till Italien. För att slippa köpa e-vignett i Slovenien för att få köra en kort snutt på motorväg, körde vi som vanligt lite kringelikrok så smala vägar. Det tar lite längre tid, men man ser desto mer. Dock passerade vi Slovenien på ca 30 minuter, gränserna ligger så nära varandra, Kroatien/Slovenien/Italien i det nordöstra hörnet av Adriatiska havet.

Målet för dagen var Venedig. Vi har varit här förut, men det är en stad man kan återkomma till hur ofta som helst tycker jag. Förra gången bodde vi i Mestre, och tog bussen ut till staden, längs den långa vägbanken som går ut till öarna i lagunen. Denna gång bodde vi i Malcontenta, som ligger på lagunens södra sida. Vi hade bokat ett rum på ett B&B. Lite undrande blev vi över GPS:ens vägval igen, vi körde genom ett enormt industriområde och fick för oss att vi hamnat fel igen. En annan sak som också gjorde oss tveksamma, var de kvinnor som satt vid vissa vägkorsningar i plaststolar, väldigt lättklädda, helt uppenbart prostituerade. Det är väldigt upprörande att se detta så öppet. Man blir tung i hjärtat över hur utsatta dessa kvinnor är, fy tusan.

Vi hamnade i alla fall rätt till slut. Efter incheckning körde vi 3 km till färjestället, och parkerade på en inhägnad parkering. Färjeturen tog ca 25 minuter, till Zattere, på en av öarna som centrala Venedig består av. Det var en härlig tur, solen sken och vi hade säkert 20 grader varmt. Denna gång fick vi en bättre uppfattning om hur stor lagunen är och dess omgivningar. Vi tillbringade hela eftermiddagen att vandra runt till sista färjan gick tillbaka till Fusina (färjeläget).

Nästa morgon intogs frukosten på Trattorian i bottenvåningen av B&B:t. Åter till färjeläget, och så hela dagen med vandringar i denna underbara och underliga stad. Men om man skall vara riktigt smart, så ställer man just bilen på långtidsparkeringen vid Fusina, tar färjan med pick och pack till Venedig och bor några nätter i själva stan. Så smarta var inte vi, men nästa gång så…!

Middagen avåts i alla fall ”hemma” på Trattoria Al Cattiatore i bottenvåningen på B&B:t. Maten var alldeles utmärkt, och ytterligare en bra sak var att den kostade ungefär hälften av vad motsvarande måltid skulle kostat i Venedig – som verkligen är en turistfälla. Men man får ta det onda med det goda i detta sammanhang!

Idag på morgonen lämnade vi för att åka till Portico Di Romagna. Denna plats besökte vi för 15 år sedan, nästan precis på dagen. Vi gjorde först en avstickare till Maranello söder om Modena för att besöka Ferrari-museet så Tommy riktigt fick gotta sig i anblicken av dessa vackra bilar, och drömma om att skaffa en, när vi vinner på Euro-Jackpot…;-)

Portico de Romagna ligger rakt in från Rimini, ca 10 mil in i landet, mot Florens till, i det bergiga landskapet Emilia Romagna. Förra gången vi var här kom vi närmast ifrån Florens på andra sidan av Italien. Det var 2001. Flygplanen hade just flugit in i Word Trade Center i New York och hela USA:s luftrum var stängt. Alla amerikaner som turistat i Italien var fast, och kunde inte komma hem. Vi stötte på många oroliga och rädda människor, dessutom havererade förstås hotellens bokningar, då man behövde bereda plats för de som strandat, så väl som för de som bokat upp sig framåt… men här på Albergo Al Vecchio Convento var det fridfullt. Hotellet är beläget i ett gammalt kloster, från 900-talet. Vi hade sådan tur som hittade det. Här åt vi den godaste mat vi någonsin ätit! Signora Marisa, som sköter hotellet, och hennes man som är den begåvade kocken,  har sedan vi var här senast, satt detta ställe på den gastronomiska kartan. Man har gästbesök av prisvinnande kockar, man genomför matlagningskurser, tryffelexcursioner, samt studiebesök hos lokala producenter av vin, olivolja och balsamvinäger, ostar, skinkor osv osv…

Vi har många gånger pratat om att åka tillbaka, och så blev det äntligen av! Och givetvis beställde vi ”half-board” så vi inte missade middagsmaten! Och just nu är det tryffeltid!

Vad sägs om
Primo: Karl-Johanssvamp och pecorinomousse
Secondi: Ostcreme/soppa med tryffel och zucchini
Pasta: Torellini med fyllning av kött, ost och svart tryffel i en god buljong
Carni: Vaktel på en spegel av spenat, med tryffelsmör och skivad tryffel
Dolce: Semifreddo hasselnöt eller ev. nougat, med chokladris… kaffe och grappa.

Sen gick vi en trappa upp och somnade som små barn!