Kategoriarkiv: Japan

Jag lovar, detta är det sista inlägget… TOALETTER alltså…!

Asien 2019, Japan, Korea, ,

Nu har det gått 14 dagar sedan vi kom tillbaka från Japan och Sydkorea. En av de saker som fastnat i mitt medvetande och vägrar att lämna det, är toaletterna i Japan och Sydkorea! Jag säger då bara det – hygien och stil!

OCH nu är det bara en tidsfråga innan Flintvägen utrustas med en japansk toa!
Just wait for it!

Och i sånt fall kommer det att vara en med uppvärmd sits, toasits som går upp och ner av sig själv när man behöver göra ”det”, som spolar av sig själv, som har belysning i sig som tänds om natten… samt som har duschfunktion för både ”baken” och ”frammen”…
Man kan även få toa som spelar störande ljud om man besväras av att de egna ljuden vid toabesök är för höga… så att inte andra blir generade eller pinsamheter uppstår…och fläkt i rumpan kan även tillhandahållas, för de som inte kan eller vill torka sig själva…

Nedan kommer ett urval av bilder från min ”besatthet” av dessa fantastiska toaletter! Redan när vi var i Nya Zealand 2014, började vi irritera oss på den urusla offentliga svenska toakulturen. När vi därtill reste genom hela Europa med bil 2016, ökade irritationen ytterligare. Ingenstans i övriga Europa negligerar man det grundläggande mänskliga toabehovet (som man gör i Sverige), man ser tvärtom till att toaupplevelsen är hygienisk och trivsam, och i Japan till och med njutbar!

Nedan ser ni bilder av toaletter från Japan och Sydkorea. I dessa länder anser man inte att ett toabesök är en ”skitsak”, här ser man seriöst på denna fråga!

Snygg skylt, svår att missa
Toa, samurajstyle, 1600-talet
Badkar, samurajstyle, 1600-talet

Styrpanel, toa MIHO Museum
  • Pissoar för småpojkar
  • Minitoa
  • Minihandfat, för små barn
Praktisk liten barnstol på toan (finns även på herrtoan), så mamma kan kissa även i sällskap med bebisar
Välutrustat skötbord
Den här var ingen favorit. Om man inte är van är detta en ”killer” för knäna…
Sydkorea. Tydligt vilka bås som är lediga
State of the art.
Granitgolv, ren design OCH rent, allt funkar när man trycker på knapparna….
Värme i rumpan, automatisk spolfunktion, ”rumprengöring” på begäran osv.

Bonusinlägg 2 Lite om den japanska skolan

Asien 2019, Japan

Japanska barn börjar i skolan vid 6-7 årsåldern precis som svenska barn. Innan dess har de gått i förskolan, om de har tur. Det är ont om förskolor, och de är dyra. Japanska mödrar förväntas traditionellt stanna hemma och ta ansvar för barn, hem och den äldre generationen. Jag läste någonstans att japanska mammor och hemmafruar har bland den högsta utbildningen i välden…
Japanska barn bär skoluniform. Vår uppfattning när vi kom till Japan, var att det vore bra att införa i Sverige och att detta kanske skulle minska pressen av märkeshysterien bland svenska barn.
Varje japansk skola har sin egen uniform. Den är bestämd ända ner till skolväskan.
Små barn bär keps, ofta gul men vi har sett även rosa kepsar. Den sitter ordentligt fast med resårband under hakan. Detta skall göra att de syns i trafiken till exempel och det skall vara lätt att se att det kommer små barn här.
Flickor har ofta hängselklänningar eller sjömansblus och kjol, knytrosett under hakan och ibland någon huvudbonad, hatt eller skärmmössa. Pojkarna har kostymbyxor, kavaj, vit skjorta, ibland slips. 

Ordningen med skoluniform kan vara bra, men är kostsamt. Barn växer fort och kläderna behöver passa så klart. Det kan till och med påverka att man inte byter skola för att man inte har råd med nya uppsättningar kläder…

Lärarna är högt betalda, de ses som förebilder och man respekterar dem – både barnen och föräldrarna. Man ser upp till dem, och de kan ta kontakt med föräldrarna och ge dem råd om hur de skall uppfostra sina barn.

Redan från början har barnen en ordning att förhålla sig till. Man placeras två och två. Pojke och flicka. Man hjälps åt. Ingen får komma efter och man sätter inte sig själv framför andra. Om din kamrat misslyckas är det ditt misslyckande. Därför stödjer man varandra.
När man blir äldre, blir det 4 i gruppen, två pojkar och två flickor. De förväntas samarbeta på samma sätt. Medlemmarna i gruppen är inte alltid samma, men arbetssättet är lika.
Man har mycket sport och gymnastik i skolan. Många tävlingar och evenemang där det sätts fokus på skolans resultat.
Efter skolantimmarna är de flesta barnen medlemmar i ”eftermiddagsklubben”, kanske som fritids i Sverige, förutom att det är väldigt välorganiserat där också. Sport, musik, origami, organiserade lekar och spel osv. Barnen går hem vid 17-tiden.
När de blir äldre (högstadiet ungefär om jag förstod rätt) reser man mycket på studieresa, till viktiga platser i Japan för att studera sin historia bland annat.
Då får varje deltagare varsin speciell uppgift i en grupp om ca 8 elever. En antecknar, en håller reda på de uppgifter de förväntas söka svaren på, en håller reda på tiden mm. Allt är klart och tydligt, alla vet inom vilken modell man arbetar och vad som förväntas av en. Varje grupp tilldelas en vuxen erfaren guide (systemet är mycket utvecklat) vid studiebesöken som berättar, förklarar och leder runt.
Vi blev många gånger tillfrågade av grupper av japanska elever om vi ville svara på frågor ur ett i förväg framtaget formulär. Då har de sänts ut för att träna sin engelska. Så klart vi ställer upp då! Tommy fick ett vykort från en pojke i Kyoto, där han skrev sin hemadress och önskade brevväxla för att träna engelska, så rörande!

Hur man förhåller sig till andra, präglas in tidigt i japanen som jag uppfattade det.
Redan långt tillbaka fanns det som kallades 5-familjssystemet. Ett sätt att organisera och disciplinera folket, som innefattade att man höll koll på varandra väldigt noga. Om någons odlingar växte igen, föll skuggan även över dig. Så att se till att framhäva och lyfta andra och trycka ner sig själv (så att inte andra skall misslyckas, för då skuggan faller på dig) är en vana som verkar gälla även i dagens japan.
Du är mycket artig mot alla, och tackar för att man valt att hedra deras affär, restaurang osv.

Japan är ett land med vikande befolkningsunderlag. Fler och fler kvinnor väljer att inte skaffa barn, utan i stället jobba. Man kommer fortfarande att få huvudansvaret för barnen och detta blir förstås jobbigt med heltid. Det förekommer dessutom mobbing på en del arbetsplatser om man blir gravid. Arbetskamraterna vet att de kommer att få mer jobb när någon går hem, arbetsgivare ger till och med gravida tyngre jobb om man meddelat sin situation. Fler och fler kvinnor förblir singel genom livet.
Regeringen har annonserat att förskolan skall vara gratis framöver för att stimulera barnalstrandet, men det hjälper inte. Det finns inte tillräckligt med förskolor, eller personal. Och i Japan finns mer jobb än det finns invånare…

 

Slutet på den japanska delen! TOKYO!

Asien 2019, Japan, , ,

Från Hakone tar vi buss till tågstationen. Området vi har varit är mycket populärt bland Tokyoborna, det ligger bara 10 mil från Tokyo, det har väldigt mycket vacker natur, höga berg, vackra sjöar osv och attraherar även utländska turister.
Därför blir bussen väldigt full, både av människor och av väskor. Det är första gången vi ser detta. Vanligtvis har vi varit de enda utlänningarna, och utmärkt oss med att ta plats med väskor, men nu är japanerna i minoritet.

Fredagen den 24/5 kommer vi fram till Tokyo, bärandes på våra tunga väskor och ryggsäckar. (De stora resväskorna har skickats till hotellet i förväg). Det är ganska jobbigt för det är väldigt varmt också. Vi får därför hyra in vårt bagage i en inlämning för några timmar. Det finns verkligen allt i det här landet, bara man kan japanska så kan man få hjälp med allt!
Vi promenerar, åker båt, åker tunnelbana och pendeltåg och förarlösa tåg och beser gamla stadsdelar, nya stadsdelar, shoppingcentras, pågående och planerade byggen för OS 2020, Sumidafloden och de konstgjorda öarna i Tokyobukten med mera. Vi håller oss på benen till 19-tiden när vi äntligen kommer till vårt ryokan (enklare hotell/värdshus) i stadsdelen Nippori (i nordöstraTokyo).
Lördagen den 25/5 åker vi längs en ringlinje och stiger av här och där för att bese historiska platser, märkvärdiga gamla eller moderna byggnadsverk, enorma tågstationer (med oerhört mycket människor), varuhus, parker… det finns verkligen allt för alla i denna stad.
Men det är så mycket folk! Det är mycket noga att vi inte tappar bort varandra för om någon kommer på efterkälken är det inte lätt att hitta tillbaka.
Så många in och utgångar i tågstationerna. Trafikslagen korsar varandra, trappor och rulltrappor, till och från olika plan. Perronger med långa tåg som går åt olika håll och många linjer som korsar varandra! Det gäller att knäcka koden, att ta det lugnt och att läsa! Japanerna är mästare på skyltar och logistik när det gäller trafikplanering. Vi har inte bara en gång sagt oss att SL, och SJ också för den delen, skulle ha mycket att lära sig här!


Söndag 26/5 är en fri dag för egna aktiviteter. Vi tar det lite lugnt, åker till Edo-museet, vid sumostadion. Vi skall nämligen gå på finalen i sumobrottning på eftermiddagen och vill vara på plats i god tid.
Hr Trump har överraskat oss med att vilja gå på finalen med oss, och detta kan ju ställa till problem tänker vi.
Edo-museet innehåller mycket intressant om man vill veta hur det var i Edo, som Tokyo hette på samuraj-tiden. Äntligen får vi se hur människorna hade det och levde, interiörer, hantverkare, tvättare, lärare, barnaföderskor, skådespelare osv. Det fyllde ett kunskpashål vi hade kvar att stänga!

SUMO- jag säger bara det! Såå kul och spännande! Ett riktigt skådespel!
Vi hade köpt biljett med guidning. Vi samlades på ett hotell innan, fick genomgång av regler, brottarnas styrkor och svagheter, serieställning osv. Så gick vi i samlad tropp till stadium (jättestort), genomgick säkerhetskontroll (det är inget man normalt gör), och blev anvisade våra platser. Sen var guiden med oss hela tiden och förklarade vad som hände, och varför mycket entusiastiskt!
Jag är helt frälst nu! SUMO är helt klart min sport! Jag filmade mest under finalen, så jag har inte många stillbilder att visa just nu. När Tommy delat med sig av sina, kan det bli komplettering.



Hr Trump dök upp på den 4:e sista brottningsmatchen, vilket trams och säkerhetspådrag. SecretService-agenterna täckte honom så man såg bara tupén… han hade med sig en pokal som skulle delas ut till vinnaren (det är typ 38 andra pokaler också, men hans skulle förstås vara ”greatest”). Vi gick innan utdelningen började eftersom vi skulle till avskedsmiddagen med gruppen.


Nu skiljs vi från våra nya kompisar i Samurajens spår. De flyger hem, och vi flyger imorgon till Fukuoka, för att ta färjan till Busan och Sydkorea!
Snart börjar ett nytt kapitel!





Hakone

Asien 2019, Japan, ,

Vi lämnar Kobe med Shinkansen, och åker till Odawara. Här blir vi hämtade med bil.
Mål nummer 1 är lunch i Hakone, därefter åker vi med ett ”kitschigt” piratskepp över Ashinosjön till Togendai.
Sen är det meningen att vi skall ta linbanan upp på toppen av berget där, för att kanske koka ägg i den vulkaniska marken, men just till följd av ökad vulkaniska aktivitet, är uppfarten avstängd av säkerhetsskäl.
I stället badar vi fötterna i sjön en stund, promenerar en kortare bit på den gamla samurajleden samt dricker alkoholfri vasslesake som smakar risgrynsgröt, i ett gammalt värdshus som ursprungligen använts för teceremonier.

Därefter åker vi till vårt hotell, som denna gång är ett äkta onsen, dvs vattnet i badavdelningen kommer från underjorden och innehåller mineraler och luktar svavel. Det är lätt vitaktigt. Mycket nyttigt…
Så fort vi checkat in och kommit upp på rummet, slänger vi på oss yukatan och rusar ner i badavdelningen. Åh så härligt! 4 inomhusbassänger av varierande storlek och innehåll, en utomhusbassäng, och en kallvatten”balja” samt en bastu. Sååå skönt för kropp och själ och för värkande leder.
Mina fötter har börjat strejka, de vill inte riktigt vara med på att promenera 15 000- 20 000 steg om dagen (på varierande underlag) och det gör lite ont både här och där, såväl i knän som i höfter – så ett onsenbad är precis vad som behövs!
Nåväl, vi hade haft så rysligt bråttom ner i badet, att vi missat att lägga märke till på vilken våning vi bodde, eller vilket rumsnummer vi hade! Och ”grabbarna” hade rumsnyckeln!

Vrålfnissande var vi tvungna gå till receptionen för att få hjälp ”hem”. Det är ibland väldigt svårt att förklara vad man vill, men det redde upp sig till slut!

Till middag åt vi buffé á la Ålandsbåt men med japansk mat. Mycket gott och fräscht!
Jag somnade kl 20, nu börjar det märkas att vi varit på resande fot i 4 veckor med konstant program. Det finns liksom inte så mycket tid för att passivt ta in och kontemplera, det kan jag sakna.
Är nog något att tänka på vid nästa resa!

På natten regnade det och åskade något i hästväg- det är bara jag som märker detta, eftersom jag vaknar kl 23 och är vaken till 3.30…och vi sover med öppet fönster!



Att ta hand om sina döda

Asien 2019, Japan,

När döden inträffar är det buddismen som tar över ansvaret för personen. En begravning sker enligt buddistisk sed.
Kroppen läggs på lit de parade i hemmet under 2 dagar.
Den döde kläs i sin favorityukata. Nu lägger man höger framvåd över vänster på yukatan, till skillnad från när man använder den i livet.
Ett altare byggs temporärt i hemmet, favoritrisskålen med ris ställs fram, ätpinnarna ställs i riset (ställ dem aldrig så på restaurang…) rökelse tänds och familj, vänner och bekanta kommer hem och beklagar sorgen. Den döde tvättas, klipps, pratas om, tas på.
Nu har ”färden över den stora floden” börjat. Den tar 49 dagar.
Efter 2 dagar överförs kroppen till en ceremonihall. Den döde läggs på ett podium i öppen kista, foto av den döde ställs fram. När besökarna kommer har de med sig ett kuvert med pengar i, man har också märkt det med sitt namn.
”Shanting” tar vid, klockor klingar, rökelse brinner. Lite mat och dryck bjuds.
När besökarna går får de med sig presenter, det kan vara lite te, eller sake t ex.
Så har första dagen gått.
Den döde får inte lämnas ensam, så någon sover över i ceremonihallen.
Dag 2 dekoreras den döde med blommor. Locket sätts på efter att man tagit på kroppen. Det är viktigt att förstå att den döde verkligen är död.
Så förs den döde till krematoriet. Här bränns kroppen, vid lägre temperatur och längre tid än i t ex Sverige. Det får till följd att skelettet är närmast intakt efter bränningen.
Detta inspekteras, och man har möjlighet att diskutera eventuella skador.

Så tas askan och skelettdelar hem i en urna, där den förblir resterande tiden av de 49 dagarna. Den får inte lämnas ensam nu heller.
Därefter sker urnsättning i familjegraven. Den döde byter också namn, nu har den buddistiske munken som ansvarat för begravningsritualen tagit fram ett passande namn för övergången.
Familjen har regelbundet ritualer vid graven, 1, 3, 7, 13, 17 år senare återsamlas man. Det skall alltid vara vid ojämna tal.
Japanen har starka band till sina förfäder. Deras ande är med dem hela tiden.

Vackra Kobe

Asien 2019, Japan,

Vi lämnade Hiroshima för att resa vidare med Shinkansen till Kobe.
Kobe är en stor stad, som ligger vackert vid havet i en bukt med omringande berg.
Vi får omedelbart en skön känsla när vi kliver ut från stationen. Det luktar… rosor? kryddnejlikor?
Stadskärnan består av höga moderna hus, ja till och med skyskrapor, med eller utan helikopterplattor. Det är första gången vi ser skyskrapor i Japan, då vi tidigare har konstaterat att de flesta städer vi sett har låglänt bebyggelse (Hiroshima undantaget, som har modern högre bebyggelse, men inte som Kobe).

Utsikt från parken ovan Kobe


Namnet Kobe är nog bekant för de flesta sedan tidigare. 5.46 på morgonen den 17/1 1995, skedde här en stor jordbävning, magnitud 7,2. Ca 6 500 personer omkom, 27 000 skadades och 60 personer återfanns aldrig. 300 000 personer tvingades lämna sina hem.

Hamnområdet förstördes och bebyggelsen rasade till stora delar, samt att brand utbröt och många blev innebrända, eller instängda i sammanfallande byggnader. Det var en stor katastrof, som ställde stora krav på samhället. Kobes hamn var en av de största i Japan. Man kraftsamlade och lyckades återställa hamnområdet inom 2 år.

Av jordbävningen ser man inget längre, utom ett område som sparats för att visa vad som skett.

Vi åker linbana upp i bergen, här har man anlagt en väldigt vacker park med allehanda doftande blommor och örter. Här kommer förklaringen till den väldoft som svävar över staden! Efter diverse turistande i andra vackra miljöer i staden, och middag på kinarestaurang ”kraschar” vi i vårt hotellrum. Det tar på krafterna att resa!!!

Vid hamnparken – Kobe

Från Hagi till Hiroshima

Asien 2019, Japan,

I Hagi blåste det upp till oväder. I Hagi fick vi ett hörnrum, med fönster på 2 sidor (englas-) och sista natten blåste det så att vi trodde att glasrutorna skulle pressas in i rummet, det ven och pep!

Bäddarna (futon) ligger ovanpå tatamimattor, vilka man inte får gå på med skor. Ett ”komplicerat” system med tofflor som står utställda här och där, skall nyttjas. Toatofflor t ex innanför dörren till toan. Svårt komma ihåg att ta av sig när man går ut från toan…

Endast 2 storlekar av tofflor erbjuds. Små och stora. De stora har storlek 40 ungefär. För Tommy som har storlek 46, slutar tofflan i hålfoten…

Vi lämnade Hagi med ytterligare en rälsbuss. Den var ca 1 timme försenad på grund av den starka blåsten, så de förreserverade biljetterna fick ombokas. Vi hade 5 minuter på oss att byta plattform (någonstans) för att springa upp till Shinkansens tåg, hitta rätt dörr och kasta oss in, vid det sista bytet. Det var stressigt! Men det gick!

Så kom vi till Hiroshima. En vacker, öppen ljus och ren stad belägen vid vatten. Många öar, floder, broar. Moderna hus (av känd anledning), lite högre än på andra ställen vi varit. En stad väl värd att besöka av egen kraft, inte bara för minnen från 1945.

Vi gör en kort promenad i staden innan vi vandrar in i fredsparken, ser Genbakudomen som symboliserar så mycket innan vi besöker Atombombsmuseet. Denna gång är vi mer förberedda för vad vi skall få se. Men det är fortfarande lika ohyggligt och vedervärdigt att vi människor är så grymma och kan göra detta mot varandra.

1945 smälldes 2 atombomber, med ohyggligt resultat. I världen just nu finns ca 10 000 atombomber väntande på att få utföra sitt grymma arbete. Det blir inte mycket kvar av någon av oss om detta tillåts ske. Vi tänkte att världens ledare borde spärras in en vecka på museerna i Nagasaki och Hiroshima för att ta till sig och se effekterna av eventuella beslut de är beredda att fatta. Hur skall man annars få dem att inse och förstå?

På kvällen dag 2 äter vi Okonomiyaki Hiroshimastyle (det finns en Osakastyle också, men enligt kocken är den inte bra…) väldigt gott, och smakrikt! vi har längtat efter något med lite mer kraft i! och denna kväll blev alla mätta!å
Rätten tillagas på en stor värmeplatta, vilken man sitter vid. En pannkaka steks, på läggs vitkål, fläsk, lök, kryddor, tempura, som steks med diverse fixande. Ett ägg knäcks (med 2 äggulor!), pannkakan med dess fyllning vänds ovanpå, och vips har man en delikat rätt! Mums!

Från Tsuwano till Hagi

Asien 2019, Japan,

Vi tog rälsbussen och åkte mot Hagi. Det är en stad som inte bombades sönder under 2:a världskriget och därför finns fortfarande byggnader från 1600-talet att se. Detta är ovanligt i Japan.

Samurajerna i Hagi (samt från Kagoshima) var de som gjorde revolution i slutet av 1800-talet, och påbörjade arbetet med att flytta Japan mot modernare tider. De åkte runt i världen och studerade lagsystem, skolväsende, industrier och konstitutioner. Och på bara några årtionden lyckades de förflytta Japan från en medeltida ordning till det som ledde till det som är det Japan vi ser idag.

Vi beser en väldigt vacker samurajbostad. Men vad de måtte ha frusit på vintern… pappersväggar…

Vi besöker också parken där den gamla borgen stod. Kvar finns bara murarna efter borgen (den revs när den nya tiden skulle komma), men det är lätt att föreställa sig hur mäktig den varit. Vallgravarna finns fortfarande kvar, i dom simmar koi-fiskar och sköldpaddor.

Han ser bister ut, samurajen i Hagi

Hagi ligger mycket vackert vid havet. Men vi tar inte något dopp. Badsäsongen har inte kommit igång ännu. Det är vår här, just i denna del av landet har man 5 årstider, vinter, vår, regnperiod, sommar, höst…

Hagi är också känt för sin keramik, en väldigt fin och lätt keramik. Det blir dock inte något inköp. Vi har tillräckligt att bära, väskor och ryggsäckar är fulla redan.

Man har förresten ett väldigt fiffigt system med transport av bagage här. Vi har flera gånger sänt bagaget i förväg, packat ryggan för en eller 2 övernattningar för att möte huvudbagaget om 2 dagar på hotellet för natten. Väldigt praktiskt!

Shinto

Asien 2019, Japan
Shintohelgedomen i Tsuwano

Vi är ju i ett land där shintoreligionen är viktig. Vad är Shinto egentligen?

Shinto betyder egentligen ”Guds väg” enligt de japanska tecknen.

Buddismen kom in på 500-talet till det som blev Japan och blev ”stort” på 700-talet. Shintoismen fanns redan i Japan, och det finns mycket beskrivet om hur buddism och shintoism genom tiderna och hur de samverkade med varandra.

Man brukar att säga att det är 85% Shintoister i Japan, och 80% buddister i Japan, således är det en överlappande religiositet. Buddismen verkar mest inträda tydligt i slutet av livet, när det är dags att ta hand om sina döda.

I Shintoismen finns inga skrifter och ingen gud. I Japan finns inget begrepp motsvarande det svenska begreppet avseende religion. Det är en livshållning, en levande bit av japansk kultur.
Man går till helgedomen för att ha en kommunikation med en ande. I helgedomen finns en shintopräst, som man kan bli välsignad av. Men vanligt är att man hälsar på anden genom att buga 2 gånger, klappa i händerna 2 gånger, be en bön, och buga sig ytterligare en gång, sen är det klart. Anden kan vara på flera ställen på samma gång. Varje helgedom är tillägnat något särskilt, har sin egen specialitet så att säga. Helgedomen i Tsuwano var ägnat affärsmässighet. Dit gick man om för att be en bön och få en välsignelse för bättre tur i affärerna t ex.

Shintoportal i vattnet, vid den flytande Shintohelgedomen pi Miyajima, strax utanför Hiroshima

Nyfödda barn blir välsignade av prästen i helgedomen efter 100 dagar.
Man kan också gifta sig shintoistiskt, det är en kort ceremoni, huvudsakligen innefattande en välsignelse.

En gång om året tas anden ut ur helgedomen (anden är i en låda t ex, den öppnar man aldrig). Då har man festival och bär runt på anden, i Nagasaki ansvarade varje stadsdel för festivalen vart 7:e år, planerade, tränade och genomförde ett stort spektakel med dans och musik och bärande på anden i olika typer av ekipage flera dagar i ända. Mycket festligt och synnerligen ansträngande för de som bär!

Shintoportaler. 1000 stycken på väg till helgedomen i Tsuwano

Att bo vid vatten

Asien 2019, Japan

Japaner vill inte bo vid vatten. De japanska vattendragen är ofta stark strömmande. Det regnar väldigt mycket i bergen, och plötsligt kommer mycket vatten rusande i tidigare tomma och torra bäckar och floder och kanaler. Många sällskap som slagit sig ner i torra flod- eller bäckforor med grillar och sällskapslekar, har blivit överraskade och varje år omkommer någon.

Drunkningsolyckor är vanliga, man undervisar visserligen i simning i skolan i pooler och så, men den japanska naturen är mer nyckfull och svårare att simma i än det en pool kan erbjuda. Tyfoner och skyfall överraskar ständigt!