Lite om Ungern och det ungerska samhället (nu blir det skola…)

Arbetslöshet – 7,8 % (2014)
Ungdomsarbetslöshet – 27,0 % (2013)
Andel kvinnor av arbetsstyrkan – 45,9 % (2013)
Formell sysselsättningsgrad är bland de lägsta i EU= 55%, beroende på förtidspensioneringar och andra sociala stöd som kickat in med anledning av de stora industrinedläggningarna på 1990-talet.

Ungrarna har den kortaste förväntade livslängden bland alla invånare i industriländerna inom den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD. Många ungrare dör i hjärt- och kärlsjukdomar och cancer.

Bakom den dåliga hälsostatistiken finns bland annat faktorer som många rökare, hög alkoholkonsumtion och dåliga matvanor. Ungern har också en hög självmordsfrekvens och en för OECD-länderna hög spädbarnsdödlighet.

Socialförsäkringssystemet omfattar sjuk- och olycksfallsförsäkring, ålders-, änke- och sjukpension, familjebidrag och arbetslöshetsförsäkring. Sjukvården är avgiftsfri för alla som omfattas av sjukförsäkringssystemet, men en gammal tradition att ge läkaren dricks för att få en snabb och bra behandling
förekommer ännu. Det finns möjlighet att få vård privat, även om den statliga sjukvården dominerar. Läkemedel har varit kraftigt subventionerade av
staten, men subventionerna sänktes under 2000-talet.
Den ungerska sjukvården har länge plågats av personalbrist, eftersom så många läkare och sköterskor flyttat utomlands för att få mer betalt. I juni 2016
utlovade regeringen ett lönepåslag på 40 procent för läkare och farmaceuter utspritt över två år. Annan vårdpersonal lovades 25 procent mer. Vi får se om det hjälper!
Pensionssystemet gjordes om 1998 men förblev en stor statlig utgift, till följd av de äldres växande andel av befolkningen. Fideszregeringen, som
tillträdde 2010, har gjort om systemet på nytt men fått kritik för att vilja tvinga invånarna att flytta över sina pensionspengar från privata fonder till det
statliga pensionssystemet, mer av omsorg om statsbudgeten än om pensionerna. Den officiella pensionsåldern varierar mellan 62 och 65 år, men
Ungern har ett oproportionerligt högt antal förtidspensionärer.

Romernas svåra situation har på senare år uppmärksammats utomlands och kritik har framförts såväl från EU-institutioner som från frivilligorganisationer mot den bristfälliga integrationen av romerna i det ungerska samhället.
Ett annat problem är brottsligheten. Ungern har blivit ett centrum för transithandel såväl med kvinnor som med narkotika. Ungern är också transitland för
illegal invandring till Europa.

Just romernas situation har varit en nagel i ögat på Fidez-regeringen som tillträdde 2010. De är mycket diskriminerade och utsatta för förföljelse. Jobbik – som är ett parti ute på den yttersta högerkanten har plats i parlamentet. De har till och med en militär gren som begår terroristhandlingar riktade mot romer, och till och med dödar utvalda offer, vilket kan var unga kvinnor, barn, män, helt urskillningslöst. Rättsystemet är trögt och korrumperat, och regeringen gör allt den kan för att ta kontroll över den lagstiftande församlingen. Rättsprocesser drar ut i decennier, och brottslingar går fria med regeringens goda minne.
EU har många gånger dragit Ungern inför Europadomstolen, hotat med indragna bidrag och även dragit in dem osv med flera ”repressalier” för att inte Ungerns regering agerar i enlighet med överenskommelserna och den etik och moral vi har försvurit oss till iom att vi begärt och accepterat ett EU-medlemsskap. I samband med flyktingkrisen nu senast, byggde Ungern taggtrådsstängsel mot primärt Serbien, men även mot Kroatien och Slovakien för att förhindra flyktingar att ta sig in i Ungern, med risk att Ungern då blir det första ”säkra” land som dessa kan skickas tillbaka till. Flyktingarnas mål var primärt Österrike och Tyskland osv.
Ungernas premiärminister Orbán, närmar sig allt mer Putin, både ekonomiskt och politiskt.
Befolkningen protesterar i Budapest men de styrande tar ingen hänsyn till detta utan kör över folkviljan. Ungern är ett land med stora problem, dvs därmed har även vi dessa problem.

Fortsätt läsa Ungern 2 →

Nu är vädret åter som det brukar vara när vi är ute och reser… dvs det regnar! Det började i Liptovsky Miculas, hela natten hällregnade det efter kvällens intensiva duggande. Det var på sätt och vis ganska skönt, till intet förpliktigande. Vi kunde häcka i vårt rum och läsa och kolla nätet… dvs först måste nätet startas, då det inte var tillgänglig på översta våningen dit vi blivit hänvisade. Den här gången testade vi hur lite vi kunde tänka oss att betala för en övernattning, och rummet på Rotunda kostade ca 310 kr/natt inklusive frukost. Det var ok, rummet var slitet men tillhandahöll definitivt det vi behövde, toa, dusch, internet, rena handdukar och sänglinne. Det var också ett ganska stort rum, i jämförelse. Frukosten var dessutom precis vad vi behövde, te, bröd, ost, skinka, grönsaker och en fantastiskt god och krämig yoghurt! Samt utmärkt te, äntligen!

Det där med övernattning är inte så enkelt som man kanske tror. Vi bodde i Krakow på Best Western för ca 400 kr/natt. Det var ett riktig ”good deal”, perfekt i alla avseenden gältande sängar, internet, frukost och övriga tjänster som hotellet tillhandahöll (restaurang och bar, byte av linne varje dag om man ville, bokningstjänster osv). Men just det där med frukost är faktiskt lite mer ”privat” än man till att börja med inser. Efter 40 år av gemensamma frukostvanor, ter sig scrambled eggs, korvar, bacon, vita bönor, pannkakor etc etc ganska ointressant, och man vill bara ha sitt vanliga starka te, med mackor och ost… för att må bra. Så knepet är att hitta något som ger det optimala. Bra sängar är förstås en grundbult, och jag för min del vill ha en egen säng som inte gungar när Tommy rör sig, och ett eget täcke. Sen är jag nöjd, OM sänglinnet är fräscht förstås!

Liptovsky Miculas är ett litet ställe nedan Tatrabergen, och vi stannade inte tillräckligt länge för att känna staden på pulsen. Efter övernattningen begav vi oss till Spissky Hvar, en stor borganläggning från 1000-talet (grunden från romartiden), på en klippa som höjde sig över det omgivande landskapet. Regnet forsade ner, och anläggningen var befriande tomt på allehanda anpassningar i förhållande till väder och vind. Det var brant, halkigt, låga staket och med rasrisk här och var… vi lyssnade på borgens historia i audioguide och promenerade själva runt. Nu fick vi användning för våra vandringskängor och våra regnrockar…!

Sen riktade vi in oss mot ungerska gränsen. På den slovakiska sidan var vägarna helt enastående, i fantastisk kondition och ingen trafik att tala om och i jämförelse med den polska hetsen (omkörningar, stressande beteende med att ligga 2 meter bakom i 90 km/h osv) rena semestern, så ändrades saken när vi kom in på ungerska sidan på gränsen mot Slovakien.

Målet var i alla fall Eger, huvudort i distriktet som producerar det goda ungerska vinet Egri Bikavér. Enligt turistinformationen en riktigt intressant ort.

Vi kom fram ganska sent till Penzio Eden. Efter att ha tagit rummet i anspråk gav vi oss ut i gränderna för att försöka hitta en middagsrestaurang. Det var tämligen mörkt där, det var mest ungdomar som var på väg hit och dit. Jag tilltalade i alla fall 2 ynglingar i huvtröjor och nedhasade brallor och frågade om de talade engelska. So and so… men de gjorde så gott de kunde- dvs när språket inte räckte till- följde de med oss till den del av stan där restauranger fanns, och hjälpte oss på traven, verkligen jättefint!

Eger är en universitets- och högskolestad förutom att det är ett centrum för omgivande vinindustri. Man har diverse byggnader från såväl den osmanska tiden (1500-talet) som från senare barocktid. Men det var på något sätt halvdant. Turistinformationen gav klara besked, men när man väl var på plats för besök, var det oklart hur man skulle komma in, om det var öppet, om man över huvud taget tänkte guida… om man var välkommen helt enkelt…

Eger

Utsikt över Eger från museet med Camera Obscura på toppen

Vårt rum på Penzio Eden, mötte dessvärre inte MINA krav… madrass och kudde luktade surt, det var inte rent i toan och duschavloppet var fullt av hår. Här går min gräns känner jag, jag vaknade av lukten och kunde inte somna om eftersom min hygieniska fantasi ”loopade”… usch…  däremot var frukosten perfekt, parkering på en låst innergård, hjälp med att hitta tvätteri (dags för tvätt efter 3 veckor ”on the road” vilket vi betalade 68 SEK för= mycket prisvärt) etc… och väldigt vänligt bemötande. Så vad skriver man då, när man sedan blir ombedd av bokningssiten, att skriva en recension? Man vill ju inte göra ner dem totalt!

Reflektioner i övrigt: unga ungrare pratar engelska, mer eller mindre bra, äldre inte alls. Eventuellt lite tyska. Ungern (åtminstone den del vi besökte) är ett kontantsamhälle, man tar inte kort utan vill ha betalt i kontanter. Varför kan man undra? När vi läser på verkar regeringen ha trixat väldigt mycket med bankerna efter valutakrisen 2008 och framåt. Kanske har sin grund i detta, eller så kanske man skattefuskar? Ibland fick man inte kvitton…

Sen har vi ju det där med tv – det är ingen idé att sätta på tv:n över huvud taget, ingen kanal på engelska eller tyska heller för den delen, trots att många tyskar besöker den delen av landet. Inget är textat, allt är dubbat, eller helt enkelt direktöversatt av EN röst (för både män och kvinnor).

Vi reste vidare till nästa ställe, Tihany vid Balatonsjön.