Från Hakone tar vi buss till tågstationen. Området vi har varit är mycket populärt bland Tokyoborna, det ligger bara 10 mil från Tokyo, det har väldigt mycket vacker natur, höga berg, vackra sjöar osv och attraherar även utländska turister.
Därför blir bussen väldigt full, både av människor och av väskor. Det är första gången vi ser detta. Vanligtvis har vi varit de enda utlänningarna, och utmärkt oss med att ta plats med väskor, men nu är japanerna i minoritet.

Fredagen den 24/5 kommer vi fram till Tokyo, bärandes på våra tunga väskor och ryggsäckar. (De stora resväskorna har skickats till hotellet i förväg). Det är ganska jobbigt för det är väldigt varmt också. Vi får därför hyra in vårt bagage i en inlämning för några timmar. Det finns verkligen allt i det här landet, bara man kan japanska så kan man få hjälp med allt!
Vi promenerar, åker båt, åker tunnelbana och pendeltåg och förarlösa tåg och beser gamla stadsdelar, nya stadsdelar, shoppingcentras, pågående och planerade byggen för OS 2020, Sumidafloden och de konstgjorda öarna i Tokyobukten med mera. Vi håller oss på benen till 19-tiden när vi äntligen kommer till vårt ryokan (enklare hotell/värdshus) i stadsdelen Nippori (i nordöstraTokyo).
Lördagen den 25/5 åker vi längs en ringlinje och stiger av här och där för att bese historiska platser, märkvärdiga gamla eller moderna byggnadsverk, enorma tågstationer (med oerhört mycket människor), varuhus, parker… det finns verkligen allt för alla i denna stad.
Men det är så mycket folk! Det är mycket noga att vi inte tappar bort varandra för om någon kommer på efterkälken är det inte lätt att hitta tillbaka.
Så många in och utgångar i tågstationerna. Trafikslagen korsar varandra, trappor och rulltrappor, till och från olika plan. Perronger med långa tåg som går åt olika håll och många linjer som korsar varandra! Det gäller att knäcka koden, att ta det lugnt och att läsa! Japanerna är mästare på skyltar och logistik när det gäller trafikplanering. Vi har inte bara en gång sagt oss att SL, och SJ också för den delen, skulle ha mycket att lära sig här!

Söndag 26/5 är en fri dag för egna aktiviteter. Vi tar det lite lugnt, åker till Edo-museet, vid sumostadion. Vi skall nämligen gå på finalen i sumobrottning på eftermiddagen och vill vara på plats i god tid.
Hr Trump har överraskat oss med att vilja gå på finalen med oss, och detta kan ju ställa till problem tänker vi.
Edo-museet innehåller mycket intressant om man vill veta hur det var i Edo, som Tokyo hette på samuraj-tiden. Äntligen får vi se hur människorna hade det och levde, interiörer, hantverkare, tvättare, lärare, barnaföderskor, skådespelare osv. Det fyllde ett kunskpashål vi hade kvar att stänga!

SUMO- jag säger bara det! Såå kul och spännande! Ett riktigt skådespel!
Vi hade köpt biljett med guidning. Vi samlades på ett hotell innan, fick genomgång av regler, brottarnas styrkor och svagheter, serieställning osv. Så gick vi i samlad tropp till stadium (jättestort), genomgick säkerhetskontroll (det är inget man normalt gör), och blev anvisade våra platser. Sen var guiden med oss hela tiden och förklarade vad som hände, och varför mycket entusiastiskt!
Jag är helt frälst nu! SUMO är helt klart min sport! Jag filmade mest under finalen, så jag har inte många stillbilder att visa just nu. När Tommy delat med sig av sina, kan det bli komplettering.

Hr Trump dök upp på den 4:e sista brottningsmatchen, vilket trams och säkerhetspådrag. SecretService-agenterna täckte honom så man såg bara tupén… han hade med sig en pokal som skulle delas ut till vinnaren (det är typ 38 andra pokaler också, men hans skulle förstås vara ”greatest”). Vi gick innan utdelningen började eftersom vi skulle till avskedsmiddagen med gruppen.

Nu skiljs vi från våra nya kompisar i Samurajens spår. De flyger hem, och vi flyger imorgon till Fukuoka, för att ta färjan till Busan och Sydkorea!
Snart börjar ett nytt kapitel!