Japanska barn börjar i skolan vid 6-7 årsåldern precis som svenska barn. Innan dess har de gått i förskolan, om de har tur. Det är ont om förskolor, och de är dyra. Japanska mödrar förväntas traditionellt stanna hemma och ta ansvar för barn, hem och den äldre generationen. Jag läste någonstans att japanska mammor och hemmafruar har bland den högsta utbildningen i välden…
Japanska barn bär skoluniform. Vår uppfattning när vi kom till Japan, var att det vore bra att införa i Sverige och att detta kanske skulle minska pressen av märkeshysterien bland svenska barn.
Varje japansk skola har sin egen uniform. Den är bestämd ända ner till skolväskan.
Små barn bär keps, ofta gul men vi har sett även rosa kepsar. Den sitter ordentligt fast med resårband under hakan. Detta skall göra att de syns i trafiken till exempel och det skall vara lätt att se att det kommer små barn här.
Flickor har ofta hängselklänningar eller sjömansblus och kjol, knytrosett under hakan och ibland någon huvudbonad, hatt eller skärmmössa. Pojkarna har kostymbyxor, kavaj, vit skjorta, ibland slips. 

Ordningen med skoluniform kan vara bra, men är kostsamt. Barn växer fort och kläderna behöver passa så klart. Det kan till och med påverka att man inte byter skola för att man inte har råd med nya uppsättningar kläder…

Lärarna är högt betalda, de ses som förebilder och man respekterar dem – både barnen och föräldrarna. Man ser upp till dem, och de kan ta kontakt med föräldrarna och ge dem råd om hur de skall uppfostra sina barn.

Redan från början har barnen en ordning att förhålla sig till. Man placeras två och två. Pojke och flicka. Man hjälps åt. Ingen får komma efter och man sätter inte sig själv framför andra. Om din kamrat misslyckas är det ditt misslyckande. Därför stödjer man varandra.
När man blir äldre, blir det 4 i gruppen, två pojkar och två flickor. De förväntas samarbeta på samma sätt. Medlemmarna i gruppen är inte alltid samma, men arbetssättet är lika.
Man har mycket sport och gymnastik i skolan. Många tävlingar och evenemang där det sätts fokus på skolans resultat.
Efter skolantimmarna är de flesta barnen medlemmar i ”eftermiddagsklubben”, kanske som fritids i Sverige, förutom att det är väldigt välorganiserat där också. Sport, musik, origami, organiserade lekar och spel osv. Barnen går hem vid 17-tiden.
När de blir äldre (högstadiet ungefär om jag förstod rätt) reser man mycket på studieresa, till viktiga platser i Japan för att studera sin historia bland annat.
Då får varje deltagare varsin speciell uppgift i en grupp om ca 8 elever. En antecknar, en håller reda på de uppgifter de förväntas söka svaren på, en håller reda på tiden mm. Allt är klart och tydligt, alla vet inom vilken modell man arbetar och vad som förväntas av en. Varje grupp tilldelas en vuxen erfaren guide (systemet är mycket utvecklat) vid studiebesöken som berättar, förklarar och leder runt.
Vi blev många gånger tillfrågade av grupper av japanska elever om vi ville svara på frågor ur ett i förväg framtaget formulär. Då har de sänts ut för att träna sin engelska. Så klart vi ställer upp då! Tommy fick ett vykort från en pojke i Kyoto, där han skrev sin hemadress och önskade brevväxla för att träna engelska, så rörande!

Hur man förhåller sig till andra, präglas in tidigt i japanen som jag uppfattade det.
Redan långt tillbaka fanns det som kallades 5-familjssystemet. Ett sätt att organisera och disciplinera folket, som innefattade att man höll koll på varandra väldigt noga. Om någons odlingar växte igen, föll skuggan även över dig. Så att se till att framhäva och lyfta andra och trycka ner sig själv (så att inte andra skall misslyckas, för då skuggan faller på dig) är en vana som verkar gälla även i dagens japan.
Du är mycket artig mot alla, och tackar för att man valt att hedra deras affär, restaurang osv.

Japan är ett land med vikande befolkningsunderlag. Fler och fler kvinnor väljer att inte skaffa barn, utan i stället jobba. Man kommer fortfarande att få huvudansvaret för barnen och detta blir förstås jobbigt med heltid. Det förekommer dessutom mobbing på en del arbetsplatser om man blir gravid. Arbetskamraterna vet att de kommer att få mer jobb när någon går hem, arbetsgivare ger till och med gravida tyngre jobb om man meddelat sin situation. Fler och fler kvinnor förblir singel genom livet.
Regeringen har annonserat att förskolan skall vara gratis framöver för att stimulera barnalstrandet, men det hjälper inte. Det finns inte tillräckligt med förskolor, eller personal. Och i Japan finns mer jobb än det finns invånare…