Efter övernattningen på Kolindsholm, ställde vi kosan mot ”Deutchland”… det gick fortare än vi väntat oss, plötsligt passerade vi gränsen, helt överraskande!!!
Det danska landskapet är för det mesta platt men ibland böljande, är vackert och särskilt när vädret visar upp det i dimma och dis.

Vårt mål efter Danmark var att passera Elbe och därefter finna en ställplats som passar våra önskemål… el, wc, vinteröppnat…

Vi kör mot ”Happytown” – Glückstadt. Därifrån går färjan över Elbe till Wischhafen. En väldigt enkel tur på 30 minuter över den starkt strömmande Elbe.

Den natten övernattade vi på en större ”parkeringsplats” i Cuxhafen, anpassad med elanslutning för 4€ och tillgång till toa för 0,50€, förutom själva parkeringsavgiften 17€. När vi väl parkerat och ”nivellerat” vår husbil, gick vi på promenad till den underbara stranden. Ljusgul, potatismjölsliknande sand, som självlyste i den nedåtgående solen. Strandkorgarna var på plats, inför sommarsäsongen. Det var ebb…

Havet utanför Cuxhaven, ingår i det sk. Wattenmeer, ungefär på svenska – Vadehavet… När det är ebb, kan man teoretiskt vada ut i Nordsjön många kilometer, eftersom sjöbottnen är så grund. Wattenmeer är en nationalpark, bl.a. bestående av ett antal öar utanför kusten, där ett antal familjer lever och försöker försörja sig (har följt dessa på dokumentärer på Youtube, som NDR har lagt ut) samt de kuststräckor som vetter ut mot Wattenmeer. Wattenmeer är en stor resurs för fåglar, stationära, så väl som för flyttfåglar.
Efter vår strandvandring äter vi middag på restaurang på strandpromenaden. Äntligen känner vi att vi är utomlands….:-)

Nästa dag väntar vi på att bli urkopplade från elnätet…detta görs av en ”tjänsteman” som kommer mellan 9-10 och drar ur vår sladd ur ett låst skåp. Därefter åker vi mot Bremerhafen.

I Bremerhafen blir vi lite förvånade över att vår GPS leder oss till ytterligare en färja, denna gång över Weser. Men what the f***k… så klart tar vi oss ann även denna. Vi fick ett riktigt bra tips av den unge man som vi skulle betala färjebiljett till. Han frågade efter husbilens längd…Tommy sa 7,5 meter… då sa han: om du säger 7 meter sparar du 5€… så då säger vi det…. Detta tips har vi även fått av min kusin Lennart som kuskat vida omkring med sin husbil. 7 eller 7,5 meter, spelar ingen roll för färjebolagen egentligen, de har bara satt gränsen för att få fler husbilar att betala mer. De kan inte få på fler bilar hur som haver….

Bremerhafen är en intressant hamn, så mycket att titta på om man är marint intresserad.

Kranar på kajerna, som ett ryggradsdjur…

Efter Bremerhafen, kör vi mot Nederländerna/Holland. Innan vi när gränsen stannar vi vid Neuenburger Urwald, och njuter av en kort vandringsled mitt i vårens absolut bästa tid. Bokens blad är på väg att slå ut, vitsippor och vårlök hukar bland fjolårsgräs och ris. Det luktar helt underbart.

Efter besöket i urskogen, åker vi vidare mot Nederländernas gräns. Vi har åkt i det nordtyska låglandet och till att börja med är det verkligen inte någon skillnad mellan ländernas natur. Men så småningom börjar små och stora kanaler dela upp landskapet, vägen smalnar av vid broar över kanalerna samt att broarna är byggda så de kan öppnas.
Vi sover över natten i Franeker. En stad som har anor från 800-talet. Man kan ana det, då den gamla stan ligger på en ö mellan kanaler. Men hur landskapet såg ut på 800-talet har vi ingen aning om. Havet har alltid påverkat Hollands kuster, och kustnära landskap. Det är ju först de senast 100 åren ungefär man försökt behärska erosion genom att bygga vallar och slussa in landet, för att det inte skall bli översvämmat.

i Franeker äter vi en utsökt middag på restaurang, och det är först nu jag börjar känna att vi är på semester och UTOMLANDS…! 🙂

Idag har vi rest på Hollands vall mot Nordsjön/Atlanten. Vi hade en förställning om att man kunde se ut mot havet, men av det blev det intet. Vi körde på insidan av den enorma vall man byggt ut mot havet, 3,2 mil lång och 90 meter bred. Ett gigantiskt byggnadsprojekt som invigdes 1933, men vars bygge pågår ännu idag. Havet är en skoningslös motståndare…

Vi hade dock ”turen” att hamna först i kön när en broöppning i vallen skulle ske. Det var svängbroar vid båda körbanorna som gick igång. Två båtar (en liten och en stor) passerade.

Nu är vi nära slottet i Acen (3-4 timmars körning från Amsterdam), eftersom jag vill besöka slottsträdgården i Acen för att se blomningen. Vi får se om är dags ännu, det känns som att det även varit en kall vår i Holland, de tulpanfält vi kört förbi har små tulpanknoppar,