Efter sista natten på hotellet börjar vi dagen med en promenad till Calouste Gulbenkian museum. Enligt Wikipedia var Calouste Gulbenkian en av världens rikaste män vid tiden för sin död, 1955. Han var en armenisk- brittisk företagare och filantrop.

”Gulbenkian spelade en framträdande roll i att göra Mellanösterns petroleumreserver tillgängliga för utvinning från Västerlandet. Han erhöll 1890 den turkiska regeringens uppdrag att söka efter olja i östra Turkiet. Under de följande åren etablerade han sig som en förmedlare och rådgivare i oljebranschen.

På något oklara grunder erhöll han en minoritetspost om 5 procent av aktierna i det 1914 grundade Turkish Petroleum Company, senare ombildat till Iraq Petroleum Company och kontrollerat av British Petroleum, BP. Innehavet kom att ge honom en enorm förmögenhet och tillnamnet ”Mr Five Percent”.

Vid slutet av sitt liv hade han blivit en av världens rikaste personer och hans konstsamlingar ansågs tillhöra de främsta privata samlingarna. De sista åren tillbringade han i Portugal och större delen av hans förmögenhet testamenterades till Gulbenkianstiftelsen i Lissabon. Stiftelsen driver bland annat

Gulbenkianbiblioteket, Gulbenkianmuseet, ett vetenskapsinstitut och social verksamhet” (Wikipedia)

Vi checkar in våra resväskor i hotellets förråd. Noga uppmärkta och med kvitto. Det är viktigt det där, annars kan vem som helst hämta ut dina väskor…

Först en promenad mot förmiddagens första kaffe, under ett vackert träd där avenyer möts. Familjer ansluter för frukost, det är lördag förmiddag och man är ju ledig, ellerhur?

Museet är inramat av en alldeles egen park. Otroligt lummig och skuggig, vilket är precis vad som behövs under den obarmhärtiga portugisiska solen. Klockan 10 är det redan 28° varmt.

Enastående skatter finns inrymda i museets 50-talsbyggnader.

Så otroligt gamla artefakter som från 5000 år före Kristus finns att beskåda i ett fantastiskt välbevarat skick. Samlingarna innehåller artefakter från såväl Indien som antika Grekland och Rom, Iran och Irak, Fjärran Östern med Kina och Japan som huvudfokus. Mattor, möbler, konst, silver,smycken, porslin. Allt är väldigt vackert presenterat och lätt att ta till sig. Några bilder:

När vi sett oss mätta på alla skatter på museet promenera vi tillbaka till hotellet, hämtar vårt bagage och tar tunnelbanan till pendeltågsstationen där Sintratåget avgår från. Vi får hjälp av en äldre gentleman som ser att vi inte har allt helt klart för oss när det gäller biljettköp, avgångsspår, biljetthantering. Såklart vill han få en liten ersättning att dryga ut sin magra pension med. Det ger vi honom gärna.

Mot Sintra

I Sintra tog vi en taxi till uthyrningsfirman och hämtar upp husbilen. Ganska omständlig process vid anmälan. Det som inte var tydligt när vi beställde bilen var att de kräver kreditkort vid betalning. Det innebär att du behöver ha minst 20 000 svenska kronors kreditvärdighet på banken för att kunna hyra. Om man lämnar tillbaka bilen i ursprungsskick, får man förstås tillbaka hela det reserverade beloppet. Det är inga problem för oss, gamla gubben och gumman. Men ett ungt ukrainskt par som bokat bil och kom efter oss hade inte denna kreditvärdighet och blev därmed blåsta på hela sin semester. Det gjorde väldigt ont i hjärtat.

Vår första övernattning var tvunget ske nära Sintra. Vi lämnade inte hyrbilsfirman förrän 16:30, och då är man lite sent ute för att hitta en perfekt plats… men vi hade ändå tur, sista platsen hos en väldigt vänlig värd, Carlos, Sintra Vintage Caravan. Han hade kanske 7-8 platser. Servicen var basal, men innehöll definitivt det som behövs. Att bli av med gråvatten och svartvatten är alltid viktigt. Tvätta sig kan man göra i husbilen, med tvättlappar om det är kris. Tommy badade i poolen, det är definitivt ett plus!