Efter Sagres reste vi vidare efter sydkusten. I Olhão hittade vi en stor camping med rimliga priser. De hade uppemot 550 platser för husbilar och husvagnar, och säkert hundra platser för tält. Allt var beläget i en park med uppväxta pinjer som skuggade i stort sett alla platser.

På campingen finns en affär, en bar, en restaurang, 2 swimmingpooler, tennisbanor, biltvätt, dusch- och toaletthus, vattenkranar överallt med dricksvatten samt att allt var välskött och underhållet.

Här fanns många övervintrare, husvagnar som byggts in med staket, och tak. Statyer och blommor i krukor eller planterade. Fasta grillar och uteplatser med yta för cyklar och gasolflaskor till fasta spisar i husbilen. Mm mm…

Vi pratade med Erik som tillbringar 6-7 månader här, under vinterhalvåret.

Området som campingen är belägen på donerades av den tidigare ägaren, på villkor att inte träden fick huggas ner. Och eftersom de alla är bevarade så ger de en underbar skugga under den starka portugisiska sommaren.

Vi stannade i tre nätter… för att njuta av värmen (24° under dagen) göra ingenting/ planera ingenting och bara vara. Vi behövde det. Vi hade varit på vägarna i ca 4 veckor, och förtjänade ett längre uppehåll.

Sen började vi planera och kalkylera för hemresan och kände att vi borde lätta ankar för att så sakteliga ta oss norrut. Vi behöver vara hemma i slutet av oktober.

Efter våra tre övernattningar på campingen i Olhão, drog vi vidare till Tavira, endast 23 km från vår tidigare övernattning.

I Tavira möter Atlanten Gilãofloden. Här är tidvattnet dominerande.
2 gånger/dag högvatten, 2 gånger per dag lågvatten, skillnaden ligger på ungefär drygt 2 meter.

I Tavira bor idag ungefär 26 000 personer. Stadens historia kan räknas från ca 1000 år F.Kr. då fenicierna kom hit och bosatte sig för första gången på iberiska halvön. Här byggde man upp ett samhälle som varade i 200 år innan det förstördes i ett krig.

Under kommande århundraden har Tavira legat under olika herrar precis som både Portugal och Spanien gjort genom tiderna. Araberna (morerna/muselmanerna som de kallades då), romarna etc har alla satt sin prägel på samhällen på den iberiska halvön.

Förutom mänsklig påverkan skakades Algarve-kusten 1755 av en stor jordbävning (8,5-9) på skalan och de flesta samhällen på kusten förstördes av skakningen och den påföljande tsunamin.
Denna jordbävning brukar uppkallas efter Lissabon, eftersom det gav sådan fruktansvärd effekt där, men jordbävningens epicentrum var alldeles i närheten av Algarvekusten.

Dagens Tavira är ett turistmål. Det finns fiskebåtar i hamnen, men restauranger och barer finns var 10:e meter, souvenirbutiker, konsthantverk, turbåtar etc dominerar den tillfällige besökarens uppfattning om vad som pågår i stan.

Vi tog ner våra cyklar från husbilen och hojade in 3-4 km till stan. Sen ledde vi cyklarna i den täta gamla staden. Vi åt lunch vid floden och promenerade sedan runt i den inre kärnan. Mycket mysigt och pittoreskt.

Efter besöket i Tavira passerar vi ett köpcentrum (Continente) på vägen till campingen där vi shoppar så vi kan fylla på i kylskåp och hyllor!