Vi reste från Vuissans, till Frankrike en gång till.
När vi kommit in i Frankrike, mötte vi först ett jordbrukslandskap, mellan berg och raviner. Valnötsträdsodlingarna avlöste varandra under mil efter mil. Där inte valnötsträden växte, bredde vinodlingarna ut sig. Vi är i Rhonedistriktet, och vinstockarna här är helt olika de vi sett i de tidigare länder vi passerat. Stockarna är max en meter höga och ganska klent byggda även om man ser att de är gamla, eftersom stammen är så grov. Vi tänker att de inte lämpar sig för maskinskörding, utan att alla dessa miljoner stockar vi åker förbi skördas för hand? Det har vi inte forskat på, så jag är inte säker.
I övrigt ryttlar rovfåglarna i skyn över raviner, över fält, över vatten, vi ser dem hela tiden. Ett annat bestående intryck är rondellerna… herregud! Frankrike måste vara rondellernas förlovade land!

Första stopp i en liten bergsby i nordöstra Provence, nära Nyons. Lite svårt att hitta BnB:t, men efter lite trixande genom en mycket bergig by med smala skymda gränder, hamnade vi framför en grind med porttelefon ute i ”spenaten” – jodå, det var rätt. En brant nedförsbacke- och vid ett litet hus möter monsieur och madame. Huset är fantastiskt på insidan, baksidan hänger på en brant, och utsikten är helt otrolig över en dalgång med vinodlingar, olivlundar, berg och himmel!

Jag tror nog att ägarna ägnat sig åt design i sitt yrkesliv på ett eller annat sätt för inredningen var totalt genomtänkt både till funktion, färgsättning och total stil. De var dessutom väldigt trevliga och hjälpte oss på alla sätt så gott det gick med google-översätt och vår begränsade franska (det funkar att säga saker, men så svarar de- med alldeles för många ord, och så är man lost!)
Byn var för liten för att ha en restaurang, så vi åkte till Nyons i mörkret för att äta middag. Vi hade ju lovat oss själva att inte köra i mörker igen, men vad göra när man är hungrig. Det gick bra, även om det dessutom regnade. På rekommendation av värdparet, gick vi till en av restaurangerna i Nyons, och där fick vi verkligen en fin matupplevelse, till anständigt pris också, vilket inte är att förakta!
Frukosten dagen därpå, serverades med lokala produkter, hemgjord yoghurt, hemlagade marmelader och nyskördad honung.

Så vidare mot Medelhavet och Saintes Maries de la Mer. Vi väljer att besöka Pont de Gard i närheten av Avignon på vägen. Pont du Gard är en romersk akvedukt och stenvalvsbro i flera spann över floden Gard ca 20 km nordöst om Nîmes. Den är nu 270 meter lång och 49 meter hög. Den bestod tidigare av ytterligare 12 valv när den byggdes under början av första århundradet efter Kristus men under medeltiden tog man sten från bron för att bygga annat… När akvedukten var i bruk levererades 200 000 kubikmeter vatten per dygn från en källa på ena sidan floden till de romerska förläggningarna på andra. Bron finns på UNESCOs världsarvslista.

Nästa mål är Saintes Maries de la Mer vid Medelhavet. Vi kör lite extra genom Camargue, som till ung 1/3-del består av ett stort floddelta med en yta på över 930 km², och som därmed är Västeuropas största floddelta. Området består av en stor slätt som inrymmer mycket salthaltiga laguner eller sk. ”étangs”, avskurna från havet genom sandbankar och omgivna av vasstäckt marskland, som i sin tur är omgivet av stora odlade arealer. Det centrala området runt strandlinjen i Étang de Vaccarès t ex. har, tack vare sin stora betydelse som en fristad för vilda fåglar, varit skyddat sedan 1927 och är införlivat i det större området Parc naturel régional de Camargue sedan år 2008. Området har också stor betydelse för semestrande fransmän, med eller utan båt, cyklar, rullskridskor och vandringsstavar!
Vi lunchar ute på Cap d´Agde, i solen, äntligen lite värme!

I Camaregue är mycket ”biologique” – och försäljning av lokala produkter sker efter vägen i stånd och små bodar. Camargue är också känt för sina hästar. De lever halvvilt, men har ägare och är märkta. De används också vid boskapsdrivning, av Camargues svarta tjurar…

Saintes Maries de la Mer är en liten vit stad vid havet. Här anses de 3 Mariornas kvarlevor finnas i kyrkan i staden. Staden är också en vallfartsort bland annat för romer då relikerna avderas helgon Sara La Kali (Svarta Sara) finns i en kyrka. En gång om året firas här en fest till hennes ära och man tar ut henne ur förvaringen för ett dopp i havet…

Söndag morgon hittar vi ett morgonöppet patisserie/boulangerie och köper en ”café complet” till frukost. Sedan drar vi till Perpignan. Inget att hänga i julgran, vi bor utanför stan på ett motell, helt ok i och för sig, men det ligger i ett industriområde, och det var det där med att köra i mörker, som till slut resulterar i att vi äter kvällsmat på en McDonalds i närheten… jag har vägrat detta i det längsta, och det lär bli den sista också!

Måndag morgon riktar vi in kylaren mot Andorra! Från det relativt platta landskapet som omger Perpignan kommer vi snabbt in i Pyrenéerna och bergen reser sig på ömse sidor om den dalgång som vägen går i. Men det bär uppåt uppåt uppåt, och snart så är det nollgradigt, och snöiga berg omkring oss! Det är verkligen vackert, och solen lyser starkt. Som högst är vi 1915 möh innan vägen bär neråt igen, mot Andorra de la Vella, huvudstaden, som ligger på 1000 möh.

Andorra är en av Europas mikrostater, självständig stat sedan 1278. I Andorra bor ca 85 000 innevånare, endast 30 % är infödda andorreaner, i övrigt är det mest spanjorer, portugiser och fransmän som bor här. Man talar katalanska (och spanska och franska) och man använder euro (trots att man inte är med i EU). Man är medlem i FN och Europarådet. Andorra är en av de stater där innevånarna har högst medellivslängd i världen, förväntad livslängd är 82,43 år. Medelåldern är också hög, 58 år, jämför med Sverige= 50 år. Vilket är ganska förvånande med tanke på hur mycket man röker här! Gamla, unga, män och kvinnor, alla har cigaretter i munnen. Men så är det billigt att röka här också. Jag har aldrig tidigare sett någonstans att man kan köpa lös tobak på femlitershinkar, för att rulla egna cigaretter…

Vi bokade rum här samma dags morgon, ju närmare datum man bokar, desto bättre pris är det, och vi unnar oss denna gång att bo på ett hotell mitt i stan, med tillgång till inomhuspool och spa… jo pyttsan… när vi väl kommer dit visar det sig att anläggningen är under renovering, just denna vecka…. snopet! Men hotellrummet är toppen, och läget perfekt!

Andorra de la Vella är verkligen shopping-mekka! Vill man handla sprit, cigarrer/cigaretter, klockor eller smycken, har man kommit rätt. Mycket märkeskläder och skor finns också i butikerna, men de är ruskigt dyra här, jag tror våra priser trots vår moms är bättre (här är skattefritt)!

Efter 2 nätter här reser vi nu vidare mot Barcelona. Där skall vi möta upp med Hanna, Niklas och Ellen och ha några trevliga dagar tillsammans. På söndag drar vi vidare, denna gång vänder vi kylaren mot norr, och påbörjar hemresan!

Efter att ha varit kulturella i Moulhouse körde vi 5 mil norrut för att övernatta i Colmar. Vi sov på ett litet 2-stjärnigt hotell mellan motorvägen och flygplatsen. Internet var nere, så vi ”var tvungna” att sova i stället för att surfa. Ja, eftersom vi inte har något utbyte av tv:n så får det bli surfplattan som står för underhållning. Det enda som störde oss var egentligen det älskande paret i rummet ovanför oss… ingen diskretion där inte! 🙂

Colmar är en stad som grundades redan på 800-talet. Den centrala gamla staden har kvar sina korsvirkeshus och kanaler som genomkorsar staden. Tänk Asterix… men vi är nu i Alsace, inte i Gallien… Colmar är Alsacevinernas ”huvudstad”. Det är verkligen pittoreskt och mysigt, och fullt med asiatiska turister som fotograferar allt och varandra med selfiepinnar. Ja, vi fotar förstås också, men det är knappt vi kommer fram emellanåt! Vi fikar efter stadsrundturen, och åker sedan vidare till nästa ställe.

Vi försöker hela tiden ställa in GPS:en på att undvika motorvägar för att få se så mycket som möjligt av landsbygd och natur. Staden Colmar ligger på slät mark, men omges av kullar och berg på avstånd. Jordbruksmark, vinodlingar, höstfärgsskiftande ek- och bokskogar avlöser varandra och vi färdas allt högre och högre upp i bergen, när vi nu beger oss söderöver, korsande gränsen mot Schweiz ytterligare en gång.

Eftersom vi denna natt skall sova på ett BnB i en väldigt liten by, Vuissans, och inte kan förvänta oss att det finns en restaurang där, stannar vi till och handlar lite bröd och pålägg till middag. Redan tidigare hade vi skaffat en flaska skumpa för att fira min födelsedag med. BnB:t låg en gammal bondgård. Man hade ordnat jättefina rum och fantastiskt stora gemensamhetsutrymmen i rustik stil. Det var absolut tyst på natten (förutom kyrkklockan som slog var kvart) och dessutom stjärnklart. Vi sov mycket bra.

Nästa stopp är Aix-les-Baines. En liten stad i östra Frankrike, i regionen Rhone-Alpes. En gammal badort, som har funnits sedan före de gamla romarna. Staden är belägen vid en stor sjö, Lac du Bourget.

Vägen från Vuissans till Aix-les-Baines går på mellan 400-1000 möh. Det är ett väldigt landskap med enorma vyer mot bergen med sina skogar i flammande höstfärger. Solen lyser och det är så vackert att det nästan gör ont. Återigen för vår GPS oss genom var och varannan bondgård och smalare och smalare vägar. Men trots att vägarna är både smala och kurviga kör vår medtrafikanter väldigt fort, och man är mycket omkörningsbenägen. Vi kör dock försiktigt, till irritation för somliga ibland!

Det märks med en gång när man kommer in i Frankrike. Den prydlighet som finns i Schweiz i var detalj upphör. Vägkanterna är beväxta av buskar och gräs, dikena skräpiga. Rastplatserna används som soptippar, graffiti börjar uppträda igen. Inget av detta har vi sett i Schweiz där man verkar sätta en ära i att pyssla och städa åtminstone i allt som syns på ytan.

 

Nu börjar vi i alla fall bli lite förvirrade… var var vi när vi gjorde det och det? Var bodde vi, hur såg det ut där? Hur länge sedan var det? Osv – det ena börjar gå in i det andra…. som tur är för vi bok, så vi kan gå tillbaka för att kolla så vi någorlunda kan återskapa våra minnen! Så har vi ju denna blogg, och alla foton som tur är!

Vi ställer nu kosan söderut, ner mot Medelhavet. Den 9/11 skall vi vara i Barcelona. Innan dess kommer vi också troligen att besöka det lilla bergslandet Andorra. Efter Barcelona bär det av hemöver!