Efter att att har virrat omkring på polska landbygden, anlände vi efter diverse mental anspänning till Krakow. Anspänningen berodde till stor del på trafiksituationen. Enormt mycket trafik, många vägomläggningar/vägarbeten, oklara filmarkeringar/skyltar osv kan stressa vem som helst. Men tack vare vår utmärkta GPS (TomTom)  så – Best Western Efekt hotel Krakow, here we come! Puh!

Efter incheckning lärde vi oss hur man tar sig in till city. Vi bodde ca 5 km utanför stadskärnan. Efter kort promenad till hållplatsen steg vi ombord på linje 130. Polska namn är inte så lätta att memorera, så vi fick anstränga oss ganska ordentligt för att säkra att vi var på rätt väg, och vilken hållplats i ordningen på vägen vi anlände till. Men så fastnade bussen i en bilkö, och en av passagerarna propsade på att kliva av, fast ingen hållplats fanns i sikte. Han började pressa upp framdörrarna, någon sprutade pepparspray, oklart vem (chaufför eller passagerare) och en otäck stickande doft spred sig i bussen. Alla evakuerade bussen och den som förorsakade rabaldret, försvann totalt! Efter 5 minuter, med diverse hostande medpassagerare, fortsatte färden mot centrum.

Krakows gamla stadskärna är mycket vacker. Fantastiska katedraler, vackra byggnader i olika stadier av förfall eller renovering, pampiga huvudgator och torg och trånga gränder med massor av restauranger och klubbar, pubar och affärer. Otroligt mycket människor, hästdroskor, poliser, elektriska sightseeingbilar, fria stadsvandringar osv osv, helt enkelt ett myller av liv! Vi gick in i Maria-kyrkan och blev helt förstummade! Vilket överdåd! Kyrkan började byggas på 1200-talet, och det tog nästan 200 år innan den blev färdig, då den t ex förstördes i mongolernas anfall av staden på 1300-talet.

Mest känd är den dock för det otroliga altarskåpet, utfört av en enastående hantverkare, Veit Stoss, under perioden 1477-1496. En fantastisk bedrift. Men oavsett denna otroliga skicklighet är även resten av kyrkan magnifik! Rekommenderar varmt ett besök även om du inte är religiös (vilket vi inte är!). Sen orkade vi inte mycket utan tog oss tillbaka via buss, till hotellet.

Dag 2 i Krakow ägnades åt saltgruvorna i Wieliczka dit vi åkte med egen bil. Denna utflykt tog 6 timmar i anspråk (inklusive körning). Vi steg ner till 135 meter allt som allt och besökte olika stationer på vägen som beskrev arbetet med att bryta bergssalt. Sen var det också diverse salar med religiös anknytning, exempelvis hade 2 personer ägnat 60 år att bryta ut sten/salt för att skapa ett kyrkorum av gigantiska proportioner. Intressant hur som haver, guidningen var mycket gedigen, och vi var tämligen utmattande efter denna övning. Så till den milda grad, att när vi åter anlände in till Krakow för att besöka slottet (Wavel – grundat av Sigismund- Johan IIIs son, kung i Polska riket från 1587-1632 då han avled) och det visade sig att vi missat stängningstiden med 5 minuter, endast sjönk ner på närmaste restaurang och begrundade vår besvikelse över en öl. Åter till hotellet, vi hade gått 19 000 steg och förtjänade drinkar i hotellbaren därför…

Men dag 3 åkte vi till Auschwitz-Birkenau. Vi hade lagt till ytterligare en hotellnatt för att få tillfälle att genomföra detta besök. Hur skall man beskriva ett sådant? Hur kan ondskan sättas i system på detta sätt och bli en del av samhällskroppen? Finns det överhuvudtaget  beskrivningar över människors ifrågasättande av det ohyggliga som man är på väg att bli en del av?  Och hur är det möjligt för både förrövare och överlevare att över huvudtaget gå vidare? Vår guide var utmärkt, lagom dos av återhållen vrede, och full av kunskap och insikt. Auschwitz-Birkenau är museum sedan 1947, då en grupp överlevare gjorde till sin livsuppgift att se till att det som skett i koncentrationslägren inte skall glömmas och återuppstå i annan form. Nu står vi i Europa inför en situation när folk kan stå emot folk, invandrare emot infödda, rika emot fattiga, intelligensia mot okunniga, osv. Nynazismen breder ut sig och håller på att bli rumsren ytterligare en gång, och historielösheten blir en oemotsagd sanning, om vi inte vågar säga emot!

Nazisterna sprängde gasunganarna i Birkenau, dagen före befrielsen 1945.

Här i det gamla Öst-Europa finns fortfarande strömningar kvar från det som möjliggjorde skeendet under WWII, det är helt enkelt ett faktum. I nationer med helt annan bakgrund en vår, där man etablerades som nation först efter WWI 1918, och sedan i samband med WWII annekterades, blev lydstat (som i Slovakiens fall- till Tyskland och därmed fick strida på Tysklands sida) och sedan hamnade bakom järnridån (Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ungern, Tjeckien, Bulgarien, Rumänien, Jugoslavien mfl) med anledning av Sovietunionens järnregim, fram till Glasnost (Michail Gorbatjov) jäser det fortfarande en hel del anti-semitism, förtryck av romer och andra minoriteter. I Ungern, som vi är på väg till nu, verkar man t ex helt glömt bort Ungernrevolten 1956 (läs gärna här för er som glömt bort detta mörka, liksom ungarna själva https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Ungernrevolten), när hela Europa ställde upp och tog emot de som flydde förtrycket. Just idag har ju ungrarna haft en folkomröstning huruvida man vill hjälpa till med att ta emot asylsökande. Här har vi ytterligare en knäckfråga, som jag tycker mig se, är det ok att ta emot pengar från EU för att bygga upp landet, men sedan inte ställa upp på våra gemensamma principer, i synnerhet de som har att göra med medborgerliga rättigheter och humanitet? NEJ anser jag, det är inte OK!

Man får många funderingar omkring sin egen identitet och den självklara tillhörighet i sin nationalitet man har när man kuskar runt så här. Ju mer jag läser om Europas historia desto mer förstår jag hur inskränkt jag i själva verket är och hur lätt jag haft att fördöma andras åsikter och slutsatser. Vi tolkar alla vår nutid utifrån det vi vet och kan om det som gjort oss till de vi själva är. Historieundervisningen borde var huvudämne i skolan (är det det kanske?) och alla skolors skolresor borde ställas till Auschwitz-Birkenau för att vaccinera kommande generationer mot idiotiska idéer och idioter till ledare…

Vi var tämligen känslomässigt utmattande efter denna utflykt så vi unnade oss en ”night on the town” efter detta. Middag och drinkar och öl och oktoberfest osv… i Krakows innerstad. Sedan hem med bussen till det utmärkta hotellet.

Nu är vi i Slovakien och lär oss om detta land. Vi har förflyttat oss från Polens lågland över Tatra-bergen till en liten stad vid namn Lipovsky Mikulas. Efter en utmärkt hamburgare (McDonalds släng dig i väggen) försöker vi gulla med internätet här på pension Rotunda. I morgon beger vi oss mot Ungern via diverse sevärdigheter här i Slovakien.

Vi lämnade Vilnius på söndag morgon. Det var fint väder, och trafiken synnerligen lugn. Staden och dess innevånare vilade sig denna dag. Stora trafikleder går in/ut från Vilnius och strax var vi ute på landet. Slätten bredde ut sig liksom skogarna (blandskog) och det var huvudsakligen platt, platt, platt. Jag tänkte på de unga män och kvinnor som levde i många år i skogarna som partisaner, för att försvara sitt land. Vi såg ju bilder av dessa unga människor, hur de hade grävt ner sig i underjordiska hålor, kläder de burit, vinteroveraller som blivit sydda åt dem för att kamouflera sig vintertid osv. Oftast slutade det med fängslande, tortyr, deportation, död… Det finns nog inte en familj i Litauen som inte har sådana tragiska händelser i sin familjehistoria och som präglat deras liv.

Målet för dagen var i alla fall att lämna Litauen och åka till Polen och de Masuriska sjöarna.  Masurien är en del av Polen i nord-ost (gammalt namn Ost-Preussen) med ca 3000 sjöar som är mer eller mindre förbundna med varandra. Området är fullt av pensionat, ”resande rum”, hotell och campingplatser och nyttjas för friluftsliv och semestrar av såväl polacker som turister, tydligen mest tyskar. Det är också ett ganska kulligt landskap, vilket var trevligt efter Estlands, Lettlands och Litauens slätter. Här finns småskaliga jordbruk, byarna ligger tätt, tätt på varandra, den ena byn avlöser i själva verket den andra, och vägarna är smala och slingriga. Polska bilförare har hittills visat sig vara ganska hetsiga, de ligger gärna väldigt nära, och kör ständigt om, ingen får ligga framför verkar det som. Inte heller verkar hastighetsbegränsningar vara något som man behöver ta hänsyn till. Det gör dock vi, som har GPS:en inställd på att varna för det. Det första som mötte innanför den polska gränsen var förresten 2 poliskontroller med laser, så vi kände direkt att här gäller det att passa sig!

Vi hade bokat på hotell ACH Masury i Mikolajki, (l:et uttalas som w, det har egentligen ett snedstreck igenom sig) vilket visade sig vara ett kap. Nytt, fräscht, fantastisk utsikt, god frukost etc till bra pris. Kriterierna för våra bokningar är annars att frukost ingår, fritt wi-fi och gratis och helst övervakad parkering. Vi körde runt i omgivningarna samt åt på den vackra strandpromenaden.

Sen fick vi svårigheter – var skall vi åka härnäst? Polen är ett stort land, och eftersom vi inte egentligen vet så värst mycket om vilka sevärdigheter som är värda att besöka behövde vi göra en plan. Den erfarenhet vi hittills gjort av vägnätet är att vägarna är bra, men smala och krokiga med hastighetsbegränsningar titt som tätt. Det tar lång tid att resa även korta sträckor. Warszawa besökte vi förra året, och enligt mina polska arbetskamrater har vi sett det som är värt att se där, dvs gamla staden, så redan innan hade vi bestämt att inte resa dit. Krakow vill vi dock besöka, så vi gjorde en plan för resan dit. Och vi beslöt oss också för att hålla oss till östra delen av landet. För att inte få för långa körsträckor, beslöt vi ta 2 övernattningar innan vi är framme i Krakow.

Polen har för övrigt en yta som motsvarar ungefär tre fjärdedelar av Sveriges. Sina nuvarande gränser fick Polen 1945, efter andra världskrigets slut. I öster fick man då avträda en tredjedel av sin yta till Sovjetunionen (nuvarande sydvästra Litauen med huvudstaden Vilnius, västra Vitryssland och västra Ukraina) och istället erhöll man i väster och nordöst tyska områden som motsvarade drygt hälften av förlusten (tidigare tyska Nedre Schlesien, Pommern och två tredjedelar av Ostpreussen). Hela Polen flyttades så att säga ett par hundra kilometer västerut. Landet fick därmed en längre kust mot Östersjön än tidigare.

25 mil sydöst om Mikolajki stannade vi på ett motell, som såg precis ut som en vacker herrgård. Vi åt middag i en stor balsal, preparerad för bröllop, vid ett ensligt bord. God och mycket riklig mat (puh… det är verkligen svårt att veta vad man beställer, och jag som inte kan äta så mycket får alltid skämmas för att jag måste lämna så mycket kvar på tallriken…)

I södra Polen höjer sig landskapet gradvis mot bergen längs gränsen till Tjeckien och Slovakien.
Nästa övernattning är på ett motell på en bensinstation, motellet ligger precis i början av höjningen av landskapet . Vår GPS har hela resan varit inställd på kortaste vägen men av någon anledning anser den att den rätta vägen därmed är de smalaste och slingrigaste vägarna, så därför har vi nu sett all jordbruksmark och alla byar i lantbruksområdena i den del av Polen som ligger mellan Mikolajki och Gorno/Kielcie där andra övernattningen gjordes. Vissa delar tycks tämligen välbärgade, välskötta gamla och även nybyggda snygga hus, i andra delar är det mesta förfallet och igenväxt och ändå tycks det bo människor bakom de spetsgardinprydda fönstren. Många cyklister (utan hjälm givetvis) förflyttar sig på de slingrande vägarna. Man kan ge sig den på att man får möte precis när man behöver passera en sådan, som gärna har hela styret fullt av kassar, och även fram- och bakkorgar fullastade av varor.

Odlingar av majs, raps (ser det ut som- finns det höstraps?), bärbuskar, äppelodlingar osv har vi sett, men också tobaksodling förmodade jag. Tog en bild av växtligheten för senare koll. Men så passerade vi en tobakslada, där ett gammalt par satt och rensade bladen, samt hade de upphängda för tork, och då blev jag övertygad om att det var tobak vi sett.

Efter att varit bortskämda med samma snabba wi-fi och samma kostnader för teletrafik som i Sverige i Estland, Lettland och Litauen, irriterar vi oss nu på att vi har behövt stänga av roaming för att begränsa telekostnaderna. Det innebär dessvärre att det är svårare att skaffa sig information, vi är ju vana att ta Google i anspråk för att förklara världen för oss. Polskan är ju också ett sånt svårt språk för oss. Det är inte så lättolkat, vare sig i skrift eller tal.Många yngre kan givetvis engelska, men engelska tv-program övertolkas tex av en talande röst. Det kan bli lätt förvirrat, en kvinna talar affekterat ser man på bilden, men en sval mansröst översätter direkt till polska…

I morgon reser vi till Krakow.