När jag nu skriver detta, ligger jag hemma i vår egen vardagsrumssoffa. Vi är slutligen hemma efter 70 dagar ”on the road”.
Bielefeld: inte mycket för oss att säga om den orten. Vi tog oss dit via motorvägen, det regnade ordentligt. Hotellet visade sig vara en övernattning på en kockskola med tillhörande konferensanläggning. Vi åt middag och frukost i skolmatsalen, tillsammans med ett gäng ungdomar som verkade vara på skolresa. Inget märkvärdigt, men intressant att se hur tyska gymnasieungdomar uppför sig när de är ute på egen hand. Alldeles utmärkt faktiskt!
Vi hade tröttnat på motorväg, det är så trist och man ser nada. Så vi bestämde att ta oss till Hamburg via småvägar, så där som vår trogna GPS har varit så bra på att hjälpa till med! Det regnade fortfarande rejält, så det blev inte mycket att tittandet men ändå får man förstås mer miljökänsla. Varje by har sin slaktare och bagare, och sin lilla livsmedelsaffär. Det sopas och krattas vid var grind och trappa. Blommor och höstdekorationer pryder ingångarna. Jordbrukslandskapet runt samhällena är förhållandevis platt, jorden är nyplöjd och leran ligger blank och blöt i raka rader. Ek-, lönn- och bokskogarnas färger går från grönt, rött, gult till brunt. Temperaturen börjar närma sig nollan.
I Hamburg bor vi på ett gigantiskt hostel, A&OHostel, vårt rumsnummer är 869, och det är säkerligen minst så många rum i den gamla fabriksbyggnaden man byggt om. Rummet är minimalt, men hela ytterväggen består av fönster, och inget är i vägen för utsikten över alla tunnelbanetåg, lokaltåg och fjärrtåg som ilar av och an på spåren på andra sidan gatan utanför hotellet. Var 5-10:e minut tjuter en siren. Vi kan inte räkna ut varför den gör det, möjligen för att spåren går in i en kurva lite längre fram och att det är en varningssignal men vi vet inte. Nattetid är det tack och lov tyst på den i alla fall!
En rask promenad in till centrum för att orientera oss, och så middag på stan (löksoppa), därefter natti-natti!
Nästa morgon en rejäl frukost i hotellets källare, och sedan åter promend in på stan. 1:a stop Miniatur Wunderland. Hade fått för mig att detta var en modelljärnvägsmiljö, men det var SÅÅ mycket mer! 9 stora miljöer uppbyggda, Tyskland och Hamburg förstås, Skandinavien, Amerika, Italien, Schweiz och Alperna. Visst det var järnvägar som gick i alla miljöer, men det som var det spännande var alla tablåer man byggt in i miljöerna. Bilar, båtar och flygplan rör sig, det händer saker på nöjesfält och sportfält, i skogen vandrar människor och djur, olika årstider, och var 15:e – 20:e minut ungefär gick ljuset ner i skymning, kväll, natt, gryning och så dag igen. Ljus blinkar, gatlyktor lyser, linbanor åker, helt magiskt! 360 personer är anställda för att sköta om hela anläggningen på 3 plan.
1500 kvm minivärld att fördjupa sig i! Underbart!
Se här! http://www.miniatur-wunderland.com
Några fakta:
Resten av dagen ägnade vi åt att promenera i Hamburg.
Fredag morgon åkte vi vidare tidigare än vi brukat. Målet var Lund, och svåger och svägerska. Vi tog vägen över Puttgarden – Rødby, en färjetur på 45 minuter, 15 mil till bron, och så – åter i Sverige! Kaffet väntade i Lund och kanelbullar! Och jag fick äntligen en knäckemacka med smör och grevéost, SÅÅÅ gott!
2 övernattningar i Lund, E4 hem till Täby, och voilá, så är vi åter till utgångspunkten. Vi hade ju förstås tur nu, snön som föll så ymnigt för ca 10 dagar sedan har smält bort, samt att det var plus-grader hela vägen hem genom Sverige. Avsaknaden av dubbdäck gjorde därför inget! Men, detta kommer vi att fixa nu närmaste vecka så klart!
Vad har vi då lärt oss?
- Vi är européer – mer än vi är svenskar, för vi har ett gemensamt förflutet som gjort oss till de vi är idag. Det har vi blivit varse. Dessutom är vi alla väldigt lika, vi strävar efter samma saker, organiserar oss mot samma mål – även om vi väljer olika sätt att ta vägen dit, vi glädjs åt och sörjer samma saker.
- Vi har uppskattat den omsorg man lägger på något så ”enkelt” som offentliga toaletter. I stort sett hela vägen har dessa varit rena och välskötta, vare sig de varit i restauranger, på bensinstationer, i varuhus.
- Internet har varit mycket viktigt för oss, vilket också har inneburit att vi har blivit mer än irriterade på wi-fi som är trögt/segt, eller där man pga någon policy blir utkastad med jämna mellanrum. När tv inte erbjuder något program på för oss begripligt språk är internet det kommunikationsmedel som gäller.
- Menyer på fler språk än det lokala språket har varit vår räddning många gånger. Men ibland hjälper inte det heller. Man har en förförståelse av vad en viss maträtt innebär, tror att det är vad man beställt – men när rätten kommer in är den tillagad på ett helt annat sätt! Kan vara jättebra givetvis, men inte alltid! Särskilt för mig som inte kan/vill äta allt. Stora köttbitar av hårt kött går t ex inte alls, så allt oftare har jag beställt vegetarisk mat, för säkerhets skull. Har inte tänkt på det, men hur ser det ut här hemma? Är menyerna på restaurang på fler språk än svenska? Det borde de vara i alla fall!
- Behov av att vara själv – Tommy och jag har nu varit tillsammans dygnets alla timmar i 70 dagar. Det har för det mesta gått alldeles utmärkt men ibland måste man helt enkelt bara få vara, i sin egen bubbla. Då är det viktigt att respektera varandra och ha fördragsamhet.
Så gott folk, nu stänger jag bloggen för denna gång – till nästa gång vi reser iväg!
Tack finaste Tommy för kärlek och gemenskap på denna resa! Snart åker vi väl igen?!?!?
/Gunilla
GunEva's Blog 