Efter Kotka åker vi norrut. Vi vill se det stora sjösystemet Saimen.
Första stopp är Villmanstrand (finska – Lappeenranta).
Staden grundades redan i mitten på 1600-talet, av Per Brahe d.y. Detta skedde under drottning Kristinas tid. Villmanstrand har sedan dess på grund av sitt läge i Karelen på gränsen mellan öst och väst, ibland tillhört Ryssland och ibland Finland. Under andra världskriget utsattes staden för förödande bombardemang, men har sedan dess hämtat sig, fram till nu mycket tack vare gränshandeln med Ryssland. Denna källa har numera sinat…
Jag följde för några år sedan en finsk deckarserie, ”Sorjonen” (på Netflix tror jag).
Det var en jättebra serie med en huvudperson som är högfunktionerande autistiker, på gränsen till savant. Huvudpersonen spelades av Ville Virtanen, en mycket duktig finsk skådespelare.
Serien (3 säsonger) utspelar sig i Villmanstrand, vilket gjorde att jag gärna ville åka hit för att se staden på riktigt.
Villmanstrand ligger i den södra delen av sjösystemet Saimen. Vi stannade nere vid hamnen, fikade, tittade på båtar och strosade på marknaden.


Vi hade nu fricampat i ett antal nätter, och kände att vi behövde fräscha upp oss lite. Så vi hittade en badplats, där det inte fanns en enda människa, och gjorde ”stortvätt”!


På väg mot kvällens ställplats stötte vi på en intressant konstutställning, ute i skogen.
En ung man Veijo Rönkkönen (född -44), mycket reserverad till sin läggning, fick för sig att han skulle börja bygga betongskulpturer vid sitt hus i skogen. Detta var 1961. Fram till sin död (2010) producerade han ca 500 stycken. Majoriteten av dessa föreställde honom själv i olika yogapositioner. På senare år gjorde han också ca 100 skulpturer av glada barn.
Rönkkönen dog 66 år gammal. Hans verk står kvar vid det hus han växte upp i. Skulpturerna täcks vackert av mossor och lavar.





Den natten sover vi i Parikkala, vid den lilla marinan på orten.













