Kategoriarkiv: Spanien

Mot Pyrenéerna

Efter Molina de Aragón kör vi vidar norrut, och uppåt, uppåt… landskapet är häpnadsväckande, oändliga slätter breder ut sig, framåt, bakåt och åt sidorna. Jorden är röd, som när jag besökte Tanzania…

Vi passerar Daroca. En väldigt gammal stad, Med anor från tidig keltisk tid (F.Kr) .
Här finns så mycket historia att utforska så att vi mot bättre vetande passerar staden, med några foton tagna på distans…. urk… så är det hela tiden… det finns så mycket att lära och ta till sig från de omgivningar vi passerar…och är det inte därför vi passerar genom Europa för att lära och förstå???

Daroca

Vårt mål för dagen är ändå att passera Pyrenéerna in till Frankrike.


I Spanien kommer vi så småningom ner till Zaragoza. Då har har vi övervunnit ”alpklättringen” ner från den spanska högslätten.

Sen verkar allt vara en lätt resa framåt. Vi seglar framåt på motorvägar utan tullar rakt mot Pyrenéerna. Jätttefina vägar i Spanien.

Fina motorvägar in i Pyrenéerna på spanska sidan

Sen ser vi bergen resa sig framför oss. Den fina motorvägen vi åker på, stiger långsamt uppåt, och vi börjar så småningom att passera genom många tunnlar och överbyggnader där vattnet forsar fram över taket över vägen…
Vi passerar under Pyrenéerna på den spanska sidan.
Sen kommer vi ut i Frankrike….

Vattnet från bergen leds över vägen
Vi var uppe på nästan 1800 möh

Då är det som att vi hamnat i Alperna… återigen supersmala vägar, som lutar brant neråt, väääldigt kurvigt, och otroligt trafikerat! Stora lastbilar, som det är nervpirrande att möta…

Och ibland, överhäng av klippor, som vi får närkontakt med, när vi tex möter ett brittisk ekipage (husbil OCH husvagn på släp) vid en väldigt smal bro, i en kurva, med klippöverhäng… suck… vår markiskassett skrapade i bergssidan då vi försökte undvika kollision…

Efter den den jobbiga bergsnedstignignen plattar äntligen landskapet ut på franska sidan av Pyrenéerna och vi vilar ut i Busy på en ställplats.
Vi ser tydliga tecken på den påverkan som den senaste stormen som lämnade Florida för några dagar sedan, har haft på de franska landskapet.
Överallt ligger nedfallna grenar och träd.

Ställplats i Busy

Molina de Aragȯn

Som vanligt när vi försöker undvika motorvägar, och dess blodiga avgifter, hamnar vi på smala vindlande vägar, som kräver 100% koncentration, och ingen avslappnad körning är tillgänglig.
Det innebär tyvärr för chauffören att han missar de vackra utsikterna och vi borde stanna ofta för att han ska kunna ta igen sig.
Tyvärr är inte de vindlande vägarna särskilt ofta utrustade med vare sig mötesplatser eller rastplatser, så gäller att bita ihop!

Omgivna av höga raka klippor.
Geologin är tydlig här!
Spanska högslätten har många medeltida försvarsanläggningar och borgar. De är högt belägna med gammal OCH ny bebyggelse omkring sig.

I Molina de Aragȯn finns nedan enastående borganläggning. Den ligger i gränstrakterna mellan de gamla kungadömena Kastilien och Aragonien. Denna och många fler ser vi på höga kullar och bergstoppar i en linje jäms med den gamla gränsen.
Denna borg byggdes på ett arabiskt citadell från 1000-talet, som kom att modifieras genom seklerna beroende på vem som för tillfället var härskare.

Molina de Aragón
En gigantisk muralmålning på en silo och lilla jag…

I Molina de Aragón hittar vi en ställplats för 2 €. I priset ingick även el, samt grå- och svartvattentömning. Ett alldeles utmärkt pris!

Tillbaka i Spanien

Efter Tavira reser vi vidare österut mot spanska gränsen. Vi har lärt oss i samband med erfarenheten i Kalabrien (norra Spanien) att inte välja allt för smala vägar… välja bort vägtullar men inte motorvägar är vårt mantra nu! Och vi känner nu en liten stress, hur många dagar tar det för oss att ta oss hem med de stopp vi verkligen beslutat oss för i förväg… och vilka vägar hamnar vi på (typ bergsvägar) som vi inte i förväg har begripit att våra vägval inkluderar?
Nåja, vi kör väl bara iväg och ser var livet bär oss till!

Gränsbron mellan Portugal och Spanien. Gränsfloden heter Guadiana.
En typisk flamencogitarrist? Typisk vägdekoration i Andalusien
Den spanska tjuren
Under de 35 milen vi åkte när vi kom åter till Spanien, upphörde aldrig olivlundarna. Olivträd så långt ögat kan se åt alla håll, mil efter mil efter mil….

Vi kör hela dagen. Bra vägar, det går fort att ta sig framåt. Efter Sevilla och Cordoba i Andalusien lutar landskapet mer och mer uppåt. Vi är snart uppe på den kastilianska högslätten och kommer in i regionen Kastilien-La Mancha. Högslätten ligger på 600 möh och över och väldiga fält breder ut sig, inte en människa syns till, men åkrarna är vackert förberedda för kommande säsong. Klimatet är kallt och halvtorrt, med kraftiga fluktuationer.
Jordbruk (vete, korn, havre, sockerbetor, vindruvor, oliver samt saffran) och boskapsuppfödning är de primära ekonomiska aktiviteterna, men de är kraftigt begränsade av de svåra miljöförhållandena.

Pedro Aldomóvar (den världsberömda spanska regissören) kommer från den här karga regionen. Don Quixote från Cervantes roman, växte också upp i La Mancharegionen. Han drev med sin huvudkaraktär, för den sakens skull.
Den kända spanska osten, Manchego, kommer också från denna region.

De oändliga olivlundarna som började i Andalusien fortsätter även när vi kommit upp på platån. Landskapet blir mer och mer bergigt. Olivträden klättrar upp och nerför kullarna ju högre upp vi kommer. Det börjar blåsa allt mer, och det börjar bli allt jobbigare att styra husbilen, eftersom den är ganska vindkänslig.

Vi svänger av på en camping som ligger fint i en pinjelund. Vinden vrålar i träden och det börjar spöregna. Mörkret sänker sig snabbt.

Tack och lov har de ett utmärkt servicehus, med väldigt varmt vatten i duscharna. Det är inte så vanligt så det gäller att passa på att njuta!

Nästa dag är allt stilla, friskt och rentvättat

Efter den blåsiga natten fortsätter vi vidare mot norr.

Olhão och Tavira

Efter Sagres reste vi vidare efter sydkusten. I Olhão hittade vi en stor camping med rimliga priser. De hade uppemot 550 platser för husbilar och husvagnar, och säkert hundra platser för tält. Allt var beläget i en park med uppväxta pinjer som skuggade i stort sett alla platser.

På campingen finns en affär, en bar, en restaurang, 2 swimmingpooler, tennisbanor, biltvätt, dusch- och toaletthus, vattenkranar överallt med dricksvatten samt att allt var välskött och underhållet.

Här fanns många övervintrare, husvagnar som byggts in med staket, och tak. Statyer och blommor i krukor eller planterade. Fasta grillar och uteplatser med yta för cyklar och gasolflaskor till fasta spisar i husbilen. Mm mm…

Vi pratade med Erik som tillbringar 6-7 månader här, under vinterhalvåret.

Området som campingen är belägen på donerades av den tidigare ägaren, på villkor att inte träden fick huggas ner. Och eftersom de alla är bevarade så ger de en underbar skugga under den starka portugisiska sommaren.

Vi stannade i tre nätter… för att njuta av värmen (24° under dagen) göra ingenting/ planera ingenting och bara vara. Vi behövde det. Vi hade varit på vägarna i ca 4 veckor, och förtjänade ett längre uppehåll.

Sen började vi planera och kalkylera för hemresan och kände att vi borde lätta ankar för att så sakteliga ta oss norrut. Vi behöver vara hemma i slutet av oktober.

Efter våra tre övernattningar på campingen i Olhão, drog vi vidare till Tavira, endast 23 km från vår tidigare övernattning.

I Tavira möter Atlanten Gilãofloden. Här är tidvattnet dominerande.
2 gånger/dag högvatten, 2 gånger per dag lågvatten, skillnaden ligger på ungefär drygt 2 meter.

Tavira

I Tavira bor idag ungefär 26 000 personer. Stadens historia kan räknas från ca 1000 år F.Kr. då fenicierna kom hit och bosatte sig för första gången på iberiska halvön. Här byggde man upp ett samhälle som varade i 200 år innan det förstördes i ett krig.

Under kommande århundraden har Tavira legat under olika herrar precis som både Portugal och Spanien gjort genom tiderna. Araberna (morerna/muselmanerna som de kallades då), romarna etc har alla satt sin prägel på samhällen på den iberiska halvön.

Förutom mänsklig påverkan skakades Algarve-kusten 1755 av en stor jordbävning (8,5-9) på skalan och de flesta samhällen på kusten förstördes av skakningen och den påföljande tsunamin.
Denna jordbävning brukar uppkallas efter Lissabon, eftersom det gav sådan fruktansvärd effekt där, men jordbävningens epicentrum var alldeles i närheten av Algarvekusten.

Dagens Tavira är ett turistmål. Det finns fiskebåtar i hamnen, men restauranger och barer finns var 10:e meter, souvenirbutiker, konsthantverk, turbåtar etc dominerar den tillfällige besökarens uppfattning om vad som pågår i stan.

Typiskt hus med fasadbeklädnad av kakel

Vi tog ner våra cyklar från husbilen och hojade in 3-4 km till stan. Sen ledde vi cyklarna i den täta gamla staden. Vi åt lunch vid floden och promenerade sedan runt i den inre kärnan. Mycket mysigt och pittoreskt.

Vackert med en ”bäck” i gatan

Efter besöket i Tavira passerar vi ett köpcentrum (Continente) på vägen till campingen där vi shoppar så vi kan fylla på i kylskåp och hyllor!

Lite fakta om Spanien (Källa Utrikespolitiska institutet)

Geografi: Spanien är en av de äldsta europeiska staterna. Spanien består förutom fastlands-Spanien även av ögruppen Balearerna i Medelhavet, samt Kanarieöarna i Atlanten samt städerna Ceuta och Melilla vid den marockanska medelhavskusten.

Spanien är ett av Europas bergigaste länder (jo tack, har fattat det nu…). Innanför nordkusten löper de Kantabriska bergen (det var där vi åkte…), dessa når upp till 2500 möh. Sen har vi Pyrenéerna som löper längs gränsen mot Frankrike, där finns toppar upp emot 3000 möh. I Andalusien, i Spaniens södra delar ligger Sierra Nevada, Även här finns toppar upp emot 3500 möh.

Mellan dessa bergsmassiv ligger den centrala högplatån La Meseta, vilket är Europas största höglandsplatå.

Befolkning: i Spanien bor ungefär 47 miljoner invånare. På senare år har befolkningen minskat men pga omfattande invandring växer ändå invånarantalet långsamt.

Ungefär var 5:e invånare är 65 år eller äldre. Födelsetalen är låga, spanjorerna skaffar barn sent, andelen som föder barn efter 40 års ålder blir allt högre.

Spanien har tagit emot en hög andel invandrare under senare år. Flykten från Afrika över Medelhavet, ukrainare, invandrare från Latinamerika, med spanskt påbrå, har påverkat befolkningsökningen.

Historia: I slutet av 1400-talet gjorde spanska erövrare sitt lande till en världsmakt. Man hade många kolonier över hela världen och guld och andra viktiga varor flödade in i landet och gjorde det rikt.

Men det har varit en blodig utveckling, såväl i fastlands-Spanien som i kolonierna. Här finns mycket att berätta, men det gör jag inte nu.

Nutid: Det spanska samhället har förändrats i grunden efter Franco-diktaturens fall. Då fick inte kvinnor förvärvsarbeta (!!!), eller skiljas, eller ha bankkonto utan sin makes tillstånd.
En ny skilsmässolag antogs 2005, varvid antalet skilsmässor ökade med 74 %!!!

Man tillåter också samkönade äktenskap (katolska kyrkan opponerar sig så klart).

En samtyckeslag enligt svensk förebild antogs 2022, sex utan tydligt samtycke jämställs med våldtäkt.

Jag kan skriva hur mycket som helst här. Den sociala utvecklingen i Spanien under de senaste 30 åren kan jämnföras med ett ”jordskred”. Det finns förstås motstånd och svårigheter, som överallt, men det har verkligen gått framåt.

Efter Getaria

Envisa som vi är fortsätter vi välja bort motorvägar. Det finns 2 sorters motorvägar i Spanien, de som är avgiftsfria (Autovias, A-vägar) och de man betalar vägtull för att åka på (Autopistas (AP-vägar). Större landsvägar har
N-nummer.

De flesta vägar, även om de är smala, har utmärkt beläggning. Problemet kommer när man med en 7,5-meters husbil hamnar på en starkt stigande väldigt slingrig väg, med i huvudsak endast en vägbana, och ett stup rakt ner på höger sida… jobbigt att backa (helt otänkbart faktiskt), ingen mötesplats i sikte, och en skräck att möta en buss eller lastbil… tror nog att detta var det värsta vi varit med om, och det gör vi inte om! Och det förorsakades dessutom bara ett ”olycksfall” i navigeringen!

Vi fick se en enastående natur på vägen, bergsmassiv som reste sig rakt upp som drakryggar, på båda sidor om oss. Vi var på 1048 möh innan vi kom upp på högplatån där vi äntligen kunde vila ut.

Vi landar ganska utmattade i Artziniaga, en väldigt liten ort, med en gratisparkering, med både grå- och svartvattentömning. Om man vill ha elektricitet, måste man uppsöka en bar inne i samhället för att köpa en pollett till ”el-automaten”… det gör vi!

På promenaden för att hitta el-polletten ser vi denna muralmålning på en skolgård i stan. Väldigt realistisk på håll. Verkligt skickligt utförd