När döden inträffar är det buddismen som tar över ansvaret för personen. En begravning sker enligt buddistisk sed.
Kroppen läggs på lit de parade i hemmet under 2 dagar.
Den döde kläs i sin favorityukata. Nu lägger man höger framvåd över vänster på yukatan, till skillnad från när man använder den i livet.
Ett altare byggs temporärt i hemmet, favoritrisskålen med ris ställs fram, ätpinnarna ställs i riset (ställ dem aldrig så på restaurang…) rökelse tänds och familj, vänner och bekanta kommer hem och beklagar sorgen. Den döde tvättas, klipps, pratas om, tas på.
Nu har ”färden över den stora floden” börjat. Den tar 49 dagar.
Efter 2 dagar överförs kroppen till en ceremonihall. Den döde läggs på ett podium i öppen kista, foto av den döde ställs fram. När besökarna kommer har de med sig ett kuvert med pengar i, man har också märkt det med sitt namn.
”Shanting” tar vid, klockor klingar, rökelse brinner. Lite mat och dryck bjuds.
När besökarna går får de med sig presenter, det kan vara lite te, eller sake t ex.
Så har första dagen gått.
Den döde får inte lämnas ensam, så någon sover över i ceremonihallen.
Dag 2 dekoreras den döde med blommor. Locket sätts på efter att man tagit på kroppen. Det är viktigt att förstå att den döde verkligen är död.
Så förs den döde till krematoriet. Här bränns kroppen, vid lägre temperatur och längre tid än i t ex Sverige. Det får till följd att skelettet är närmast intakt efter bränningen.
Detta inspekteras, och man har möjlighet att diskutera eventuella skador.

Så tas askan och skelettdelar hem i en urna, där den förblir resterande tiden av de 49 dagarna. Den får inte lämnas ensam nu heller.
Därefter sker urnsättning i familjegraven. Den döde byter också namn, nu har den buddistiske munken som ansvarat för begravningsritualen tagit fram ett passande namn för övergången.
Familjen har regelbundet ritualer vid graven, 1, 3, 7, 13, 17 år senare återsamlas man. Det skall alltid vara vid ojämna tal.
Japanen har starka band till sina förfäder. Deras ande är med dem hela tiden.