Etikettarkiv: husbil

Espalion till Montagny

Efter Busy, stannar vi till i den vackra staden Espalion, vid floden Lot. Det är ingen stor stad, det bor ca 5000 invånare här. Men det är mysigt här, och vi har tur att affärerna fortfarande är öppna trots att det är sent på lördagen när vi får tid att strosa runt på ”byn”

Inget märkvärdigt händer i Espalion, men det är en trevlig övernattning.

Dagen därpå reser vi vidare till Montagny, en ort belägen sydväst om Lyon. Där har vi vänner att besöka.

Vi får parkera på deras uppfart, väldigt bekvämt bakom en fjärrstyrd grind. Vi får också koppla upp oss på deras el och blir dessutom utfordrade med mat och vin och trevlig samvaro i flera dagar. Vi övernattar 3 nätter.

En av dagarna tar vi lokalbussen in till Lyon.
Romarna grundade här en koloni ca 50 år F.Kr. Den hette då Lugdunum.
Lyon ligger där floden Saône rinner ut i Rhône.

En mäktig flod i mitten av stan

Det är enkelt att ta bussen in till Lyon, 2,20€ /person, betalas direkt till chauffören. Vi får hjälp att ladda ner appen ”Oùra”, så vi själva kan hålla koll på busslinjer och busstider,

Under en bro, vid stationen Perrache, finns detta tält-och wellpappläger. Här bor också små barn….

Väl i Lyon, promenerar vi till gamla staden och tar ”la Funiculaire” (linbanan) upp till Basilikan. Det är en väldigt imponerande byggnad, och vi hamnar mitt i en pågående mässa.

Basilique Notre-Dame de Fourviére

Efter basilikan besöker vi de gamla romarlämningarna från en amfiteater.

Lugdunum amfiteater. Till att börja med hade den 5000 sittplatser, men utökades senare till 10 000 sittplatser…

Efter att ha besett och klättrat på ruinerna fortsätter vi nerför backarna. Denna gång med målet att besöka Musée Cinéma et Miniature.

Vägen ner från basilikan och romerska amfiteatern innehåller bla denna trappa med ungefär 500 steg nerför. Knäna darrade när vi äntligen kom ner på plan mark…

Musée Cinéma et Miniature har äkta objekt från olika kända filmer (Parfymen, Ghostbusters, Back to the Future, Alien etc) samt beskrivningar hur man tidigare använt modellbyggen (med exempel) i filmhistorien (numera datoranimerar man det mesta). En regissör som är mästare på att använda modellbyggen, är Wes Anderson. Han tillägnas en särskild plats i museet.

Dessutom finns massor av minimodellbyggen av interiörer, så väldigt detaljerade och skickligt skapade.

Vi tillbringade flera timmar här, rekommenderar verkligen ett besök om man är filmintresserad.

Ett ”äkta” dinosauriehuvud från Jurassic Park

Så tog vi bussen tillbaka till Montagny. Våra vänner har tre katter av rasen Maine Coon. Den ena kattan har dessutom precis fått ungar, så förutom 3 vuxna katter har de även 3 kattungar. Så underbart söta!

Kolla den här skönheten)
4 veckor gamla

Än en kväll får vi njuta av våra vänners goda mat och vin och glada sällskap

Nästa dag blir vi skjutsade till Vienne, en ort sydöst om Montagny (söder om Lyon). Även här finns många romerska lämningar. Och redan före romarna kom till platsen bodde här ”allobroger”- en keltisk stam, som nämns i samband med Hannibals tåg över alperna!

Vienne, med sin amfiteater
Livia och Augustinus tempel i Vienne

Vi är fortfarande i ett väldigt kuperat landskap med berg och kullar överallt, så efter den ganska jobbig promenad uppför för att besöka kyrkan som övervakar staden, tar vi oss ner till museet som ligger ihop med den stora utgrävningen av det romerska samhälle som byggdes här under första århundradet f.Kr.

Vienne utgrävning

Vi går först runt i museet med audioguide, och får därmed en livfull bild av hur de romerska samhället var uppbyggt och hur livet kunde te sig på den tiden. Därefter fortsätter vi ut i utgrävningen för en med komplett upplevelse.

Museets entré med den lilla romerska bassängen, som man typiskt hade inne i huset
Utgrävningen (som fortfarande pågår)
Delar av funnen mosaik

På kvällen besöker vi en restaurang i Taluyers tillsammans med våra värdar. Här avnjuter vi en härlig middag, och det är också vår tur att få skämma bort dem lite, såsom de skämt bort oss under vår vistelse!

Restaurangen


Tack Carolina, Stephane och Olivia för 3 underbara dagar! Hoppas vi ses snart!♥️♥️♥️

Mot Pyrenéerna

Efter Molina de Aragón kör vi vidar norrut, och uppåt, uppåt… landskapet är häpnadsväckande, oändliga slätter breder ut sig, framåt, bakåt och åt sidorna. Jorden är röd, som när jag besökte Tanzania…

Vi passerar Daroca. En väldigt gammal stad, Med anor från tidig keltisk tid (F.Kr) .
Här finns så mycket historia att utforska så att vi mot bättre vetande passerar staden, med några foton tagna på distans…. urk… så är det hela tiden… det finns så mycket att lära och ta till sig från de omgivningar vi passerar…och är det inte därför vi passerar genom Europa för att lära och förstå???

Daroca

Vårt mål för dagen är ändå att passera Pyrenéerna in till Frankrike.


I Spanien kommer vi så småningom ner till Zaragoza. Då har har vi övervunnit ”alpklättringen” ner från den spanska högslätten.

Sen verkar allt vara en lätt resa framåt. Vi seglar framåt på motorvägar utan tullar rakt mot Pyrenéerna. Jätttefina vägar i Spanien.

Fina motorvägar in i Pyrenéerna på spanska sidan

Sen ser vi bergen resa sig framför oss. Den fina motorvägen vi åker på, stiger långsamt uppåt, och vi börjar så småningom att passera genom många tunnlar och överbyggnader där vattnet forsar fram över taket över vägen…
Vi passerar under Pyrenéerna på den spanska sidan.
Sen kommer vi ut i Frankrike….

Vattnet från bergen leds över vägen
Vi var uppe på nästan 1800 möh

Då är det som att vi hamnat i Alperna… återigen supersmala vägar, som lutar brant neråt, väääldigt kurvigt, och otroligt trafikerat! Stora lastbilar, som det är nervpirrande att möta…

Och ibland, överhäng av klippor, som vi får närkontakt med, när vi tex möter ett brittisk ekipage (husbil OCH husvagn på släp) vid en väldigt smal bro, i en kurva, med klippöverhäng… suck… vår markiskassett skrapade i bergssidan då vi försökte undvika kollision…

Efter den den jobbiga bergsnedstignignen plattar äntligen landskapet ut på franska sidan av Pyrenéerna och vi vilar ut i Busy på en ställplats.
Vi ser tydliga tecken på den påverkan som den senaste stormen som lämnade Florida för några dagar sedan, har haft på de franska landskapet.
Överallt ligger nedfallna grenar och träd.

Ställplats i Busy

Molina de Aragȯn

Som vanligt när vi försöker undvika motorvägar, och dess blodiga avgifter, hamnar vi på smala vindlande vägar, som kräver 100% koncentration, och ingen avslappnad körning är tillgänglig.
Det innebär tyvärr för chauffören att han missar de vackra utsikterna och vi borde stanna ofta för att han ska kunna ta igen sig.
Tyvärr är inte de vindlande vägarna särskilt ofta utrustade med vare sig mötesplatser eller rastplatser, så gäller att bita ihop!

Omgivna av höga raka klippor.
Geologin är tydlig här!
Spanska högslätten har många medeltida försvarsanläggningar och borgar. De är högt belägna med gammal OCH ny bebyggelse omkring sig.

I Molina de Aragȯn finns nedan enastående borganläggning. Den ligger i gränstrakterna mellan de gamla kungadömena Kastilien och Aragonien. Denna och många fler ser vi på höga kullar och bergstoppar i en linje jäms med den gamla gränsen.
Denna borg byggdes på ett arabiskt citadell från 1000-talet, som kom att modifieras genom seklerna beroende på vem som för tillfället var härskare.

Molina de Aragón
En gigantisk muralmålning på en silo och lilla jag…

I Molina de Aragón hittar vi en ställplats för 2 €. I priset ingick även el, samt grå- och svartvattentömning. Ett alldeles utmärkt pris!

Tillbaka i Spanien

Efter Tavira reser vi vidare österut mot spanska gränsen. Vi har lärt oss i samband med erfarenheten i Kalabrien (norra Spanien) att inte välja allt för smala vägar… välja bort vägtullar men inte motorvägar är vårt mantra nu! Och vi känner nu en liten stress, hur många dagar tar det för oss att ta oss hem med de stopp vi verkligen beslutat oss för i förväg… och vilka vägar hamnar vi på (typ bergsvägar) som vi inte i förväg har begripit att våra vägval inkluderar?
Nåja, vi kör väl bara iväg och ser var livet bär oss till!

Gränsbron mellan Portugal och Spanien. Gränsfloden heter Guadiana.
En typisk flamencogitarrist? Typisk vägdekoration i Andalusien
Den spanska tjuren
Under de 35 milen vi åkte när vi kom åter till Spanien, upphörde aldrig olivlundarna. Olivträd så långt ögat kan se åt alla håll, mil efter mil efter mil….

Vi kör hela dagen. Bra vägar, det går fort att ta sig framåt. Efter Sevilla och Cordoba i Andalusien lutar landskapet mer och mer uppåt. Vi är snart uppe på den kastilianska högslätten och kommer in i regionen Kastilien-La Mancha. Högslätten ligger på 600 möh och över och väldiga fält breder ut sig, inte en människa syns till, men åkrarna är vackert förberedda för kommande säsong. Klimatet är kallt och halvtorrt, med kraftiga fluktuationer.
Jordbruk (vete, korn, havre, sockerbetor, vindruvor, oliver samt saffran) och boskapsuppfödning är de primära ekonomiska aktiviteterna, men de är kraftigt begränsade av de svåra miljöförhållandena.

Pedro Aldomóvar (den världsberömda spanska regissören) kommer från den här karga regionen. Don Quixote från Cervantes roman, växte också upp i La Mancharegionen. Han drev med sin huvudkaraktär, för den sakens skull.
Den kända spanska osten, Manchego, kommer också från denna region.

De oändliga olivlundarna som började i Andalusien fortsätter även när vi kommit upp på platån. Landskapet blir mer och mer bergigt. Olivträden klättrar upp och nerför kullarna ju högre upp vi kommer. Det börjar blåsa allt mer, och det börjar bli allt jobbigare att styra husbilen, eftersom den är ganska vindkänslig.

Vi svänger av på en camping som ligger fint i en pinjelund. Vinden vrålar i träden och det börjar spöregna. Mörkret sänker sig snabbt.

Tack och lov har de ett utmärkt servicehus, med väldigt varmt vatten i duscharna. Det är inte så vanligt så det gäller att passa på att njuta!

Nästa dag är allt stilla, friskt och rentvättat

Efter den blåsiga natten fortsätter vi vidare mot norr.

Olhão och Tavira

Efter Sagres reste vi vidare efter sydkusten. I Olhão hittade vi en stor camping med rimliga priser. De hade uppemot 550 platser för husbilar och husvagnar, och säkert hundra platser för tält. Allt var beläget i en park med uppväxta pinjer som skuggade i stort sett alla platser.

På campingen finns en affär, en bar, en restaurang, 2 swimmingpooler, tennisbanor, biltvätt, dusch- och toaletthus, vattenkranar överallt med dricksvatten samt att allt var välskött och underhållet.

Här fanns många övervintrare, husvagnar som byggts in med staket, och tak. Statyer och blommor i krukor eller planterade. Fasta grillar och uteplatser med yta för cyklar och gasolflaskor till fasta spisar i husbilen. Mm mm…

Vi pratade med Erik som tillbringar 6-7 månader här, under vinterhalvåret.

Området som campingen är belägen på donerades av den tidigare ägaren, på villkor att inte träden fick huggas ner. Och eftersom de alla är bevarade så ger de en underbar skugga under den starka portugisiska sommaren.

Vi stannade i tre nätter… för att njuta av värmen (24° under dagen) göra ingenting/ planera ingenting och bara vara. Vi behövde det. Vi hade varit på vägarna i ca 4 veckor, och förtjänade ett längre uppehåll.

Sen började vi planera och kalkylera för hemresan och kände att vi borde lätta ankar för att så sakteliga ta oss norrut. Vi behöver vara hemma i slutet av oktober.

Efter våra tre övernattningar på campingen i Olhão, drog vi vidare till Tavira, endast 23 km från vår tidigare övernattning.

I Tavira möter Atlanten Gilãofloden. Här är tidvattnet dominerande.
2 gånger/dag högvatten, 2 gånger per dag lågvatten, skillnaden ligger på ungefär drygt 2 meter.

Tavira

I Tavira bor idag ungefär 26 000 personer. Stadens historia kan räknas från ca 1000 år F.Kr. då fenicierna kom hit och bosatte sig för första gången på iberiska halvön. Här byggde man upp ett samhälle som varade i 200 år innan det förstördes i ett krig.

Under kommande århundraden har Tavira legat under olika herrar precis som både Portugal och Spanien gjort genom tiderna. Araberna (morerna/muselmanerna som de kallades då), romarna etc har alla satt sin prägel på samhällen på den iberiska halvön.

Förutom mänsklig påverkan skakades Algarve-kusten 1755 av en stor jordbävning (8,5-9) på skalan och de flesta samhällen på kusten förstördes av skakningen och den påföljande tsunamin.
Denna jordbävning brukar uppkallas efter Lissabon, eftersom det gav sådan fruktansvärd effekt där, men jordbävningens epicentrum var alldeles i närheten av Algarvekusten.

Dagens Tavira är ett turistmål. Det finns fiskebåtar i hamnen, men restauranger och barer finns var 10:e meter, souvenirbutiker, konsthantverk, turbåtar etc dominerar den tillfällige besökarens uppfattning om vad som pågår i stan.

Typiskt hus med fasadbeklädnad av kakel

Vi tog ner våra cyklar från husbilen och hojade in 3-4 km till stan. Sen ledde vi cyklarna i den täta gamla staden. Vi åt lunch vid floden och promenerade sedan runt i den inre kärnan. Mycket mysigt och pittoreskt.

Vackert med en ”bäck” i gatan

Efter besöket i Tavira passerar vi ett köpcentrum (Continente) på vägen till campingen där vi shoppar så vi kan fylla på i kylskåp och hyllor!

Fakta om Portugal

Fakta från Utrikespolitiska institutet

Portugal är södra Europas utpost mot Atlanten.
Landets tid som ledande kolonialmakt och sjöfararnation är sedan länge över.
1974 gick Portugal från diktatur till demokrati.
Landet har i dag ett fungerande demokratiskt system och har gynnats av sitt medlemskap i EU, men ändå genomlevt stora svängningar i ekonomin.

Geografi och klimat

Portugal ligger på Iberiska halvöns västkust i Europas sydvästra hörn. Södra Portugal har varmt och torrt klimat, medan det i norr är svalare och regnar mer. 

I Portugal bor ca 10 500 000 invånare varav Lissabon med förstäder har knappt 3 miljoner. Befolkningen är huvudsakligen koncentrerad till kuststäderna.

I landet fanns 2021 drygt 700 000 invandrare från bland annat Central- och Östeuropa, från forna kolonier såsom Brasilien, Angola och Kap Verde samt från Storbritannien, Kina med flera. Invandringen från Sydasien har ökat.

Utbildning

Utbildningsnivån i Portugal är låg jämfört med andra OECD-länder. Men en rad regeringar har satsat på utbildning och läget har börjat förbättras. Skolplikten har förlängts till tolv år och numera börjar nästan alla barn i skolan.

Läs- och skrivkunnigheten är 96,8 %

Sociala förhållanden

Såväl medelklassen som fattiga portugiser fick se sin levnadsstandard sjunka under en djup ekonomisk kris 2008–2014.
Coronapandemin fick sedan fattigdomen att öka på nytt 2020.
De internationella kriserna som fått stort genomslag i Portugal har avlösts av perioder med återhämtning, men det har rått politisk dragkamp om välfärdssystemen och skenande prisökningar har lett till strejker.

Andel invånare med tillgång till dricksvatten från en kontrollerad källa: 100 %
Andel invånare med tillgång till toaletter: 99,6 %
Spädbarnsdödlighet: 3 per 1000 födslar
Offentliga utgifter för hälsovård i andel av BNP 11,2 %
Offentliga utgifter för hälsovård per invånare: 2 720 US dollar
Andel kvinnor i parlamentet: 36 %

Kultur

Portugals vemodiga fadomusik är internationellt känd. En fadosångerska som nådde världsrykte var Amália Rodrigues.
Bland landets mest erkända författare märks José Saramago, som 1998 tilldelades Nobelpriset i litteratur.

Äldre historia

Det område som i dag utgör Portugal enades på 1200-talet under en härskare. Kungariket utvecklades till en stor sjöfartsnation och kolonialmakt.
1903 störtades kungen och Portugal blev republik. En militärkupp genomfördes 1926 och sju år senare utropades en fascistinspirerad ny stat under diktatorn António de Oliveira Salazar. Han och hans efterföljare Marcello Caetano satt vid makten i Portugal från slutet av 1920-talet till 1974.
Då gjorde en militärkupp slut på diktaturen.

Modern historia

Den sk. 25 april-revolutionen var en revolution i Portugal 25 april 1974. Den störtade den auktoritära Estado Novo-regimen, som styrt landet sedan 1926, och banade vägen för ett demokratiskt Portugal.
Kuppmakarna fick snabbt oväntad hjälp från en folklig kampanj som i slutändan ledde till Estado Novo-regimens fall samt Portugals tillbakadragande från sina afrikanska kolonier.
Namnet ”Nejlikerevolutionen” kommer från det faktum att nästan inga skott avlossades. Revolutionen var näst intill oblodig då bara fyra människor dog. Genom att ge regimens soldater nejlikor övertygade de fredliga revolutionärerna och frihetskämparna soldaterna att inte skjuta.
När folket gav sig ut på gatorna för att fira diktaturens fall och slutet på kriget i kolonierna, satte man nejlikor i gevärspiporna och på armé-uniformerna.
Socialistpartiet segrade i det första fria valet 1975 och de behöll makten i tio år, tills det borgerliga Socialdemokratiska partiet tog över. Makten har därefter växlat mellan dessa två partier.

Portugal utvecklades efter diktaturens fall 1974 från fattigt fiske- och jordbruksland med arbetskraftsutvandring till modern ekonomi med stor tjänstesektor, där turismen utgör en viktig del. Näringen sysselsätter nästan var tionde portugis. Tillverkning av bilar och textilier är andra viktiga näringar.

Burgau och Sagres

Ville gärna besöka Portugals sydligaste udde Sagres. Vi övernattade på en lantlig camping 2 mil från udden. De hade en utmärkt tvättmaskin, så äntligen blev vi av med smutstvätten.

Perfekt torkväder. Det har blivit allt varmare ju längre söderut vi kommer. Här i Burgau är det 28° på kvällen.

Dagen därpå reste vi vidare mot Sagres.

En ensam tjudrad häst bredvid vägen. Den såg ledsen ut…
Höga raka klippor
Surfarparadis
Ett enormt fort precis på kanten av klippan. Byggt på 1400-talet av Henrik Sjöfararen
Tyvärr är fortet stängt pga strejk

Évora

Efter Golegã reser vi vidare till Évora. Det är en stad med historiska rester från såväl romersk som arabisk tid. Den gamla staden förklarades som ett världsarv av UNESCO 1986.

Vi hittar en offentlig parkering som har grå- och svartvattentömning. Så vi parkerar där även om det är ett väldigt sunkigt ställe. Sen ger vi oss in i staden till fots.

Vi ville se benkapellet, som vi läst om tidigare. Det är ett kapell i en kloster/ kyrka och det byggdes under slutet av 1600-talet. Ingen vet säkert (det finns många teorier) varför man använde mänskliga benrester för att bygga upp interiören i kapellet. Men det var ett verkligt bisarrt ställe!

Mycket vackert kakel i kyrkan

I kyrkan fanns också en stor utställning av julkrubbor från hela världen.

Jag gillade den här mest!
Vi sitter också in på en körrepetion i kyrkan

Efter att vi utforskat de smala gränderna ordentligt promenerar vi tillbaka till husbilen. Ett stressat holländskt par ber om vår hjälp att hitta tillbaka till sitt hotell, så då får vi god hjälp av GPS:n i telefonen och kan lätt hjälpa dem.

Den fria husbilsparkeringen

Golegã

Efter Porto känner vi oss sugna på att övernatta på ett lite mindre ställe. Vi väljer Golegã, en liten vacker mycket välskött ort, ganska nära spanska gränsen.
Här bokar vi snabbt in oss på den komunala campingen. Den är helt perfekt, och priset för övernattningen är verkligen helt överkomligt.
7€…!
Detta inkluderar förutom övernattning- el, svart- och gråvattentömning och fri dusch (ibland får man betala extra).
Och då har vi dessutom fått 50% rabatt på priset för att vi är seniorer! Mycket tilltalande.

Porto

Porto är en stad som har väldigt gamla historiska rötter. Det är också en stad jag länge velat besöka. Förra hösten passerade vi Porto. Vi hade egentligen ingen plan då när vi kom söderifrån med vår hyrda ”plåtas”, så när vi bara plötsligt befann oss i Portos närhet och åkte på alla de broar som ledde över Douro, kunde vi helt enkelt inte klara av att köra av på de plötsliga avfarterna. Så då körde vi vidare….

Den här gången var vi mer förberedda. Nu kommer vi norr ifrån. Vi hade sett ut en camping i förväg som verkade möta våra önskemål (elektricitet, dusch, svart-och gråvattentömning, samt verkar trevligt…). Nu är vi mer erfarna och läser recensioner och matchar dem med våra önskemål.

Vi tar oss till en camping söder om Porto, i Canidelo. Helt underbart belägen vid havet, Fräscht, rent, lugnt och väldigt nära Atlanten.

Solen lyser, himlen är helt molnfri och blåååå… det är 24 ° i luften…
Vi promenerar på strandpromenaden och tar en kaffe och en öl på en av flera fik efter stranden.

Åter på campingen tar vi ner våra cyklar från husbilen eftersom vi beslutar oss för att cykla till en ”supermercado” för att fylla på våra förråd.

Medan vi är inne på affären rullar dimman in…

Så den första kvällen på campingen är vi totalt omgivna av tjocka…

Sen regnade det hela natten.

Dag 2 tog vi den lokala bussen in till Porto. Det var enkelt med betalningen eftersom chauffören tog emot pengar. Sen var det ett äventyr att åka buss genom alla smala gator med parkerade bilar och folk överallt.
Vi stiger av vid ändhållplatsen vid Casa de Musica mitt i stan. Här finns även Metron.
Men vi väljer att promenera, riktning Gamla Stan, med hjälp av Google.
Porto är en kuperad stad, så gata upp och gata ner, får oss att svettas ordentligt.
Vi åt lunch på en trevlig restaurang, maten var verkligen god, så nöjda och mätta tog vi oss an fler backar. Innan dagen var slut hade vi promenerat 1 mil, och åkt både metro och buss.

En kyrka med kakelklädd fasad
Maken i gamla Porto
En väldigt fin entré till en hamburgerrestaurang

Vi var rätt trötta på kvällen och la oss tidigt.

Efter Getaria

Envisa som vi är fortsätter vi välja bort motorvägar. Det finns 2 sorters motorvägar i Spanien, de som är avgiftsfria (Autovias, A-vägar) och de man betalar vägtull för att åka på (Autopistas (AP-vägar). Större landsvägar har
N-nummer.

De flesta vägar, även om de är smala, har utmärkt beläggning. Problemet kommer när man med en 7,5-meters husbil hamnar på en starkt stigande väldigt slingrig väg, med i huvudsak endast en vägbana, och ett stup rakt ner på höger sida… jobbigt att backa (helt otänkbart faktiskt), ingen mötesplats i sikte, och en skräck att möta en buss eller lastbil… tror nog att detta var det värsta vi varit med om, och det gör vi inte om! Och det förorsakades dessutom bara ett ”olycksfall” i navigeringen!

Vi fick se en enastående natur på vägen, bergsmassiv som reste sig rakt upp som drakryggar, på båda sidor om oss. Vi var på 1048 möh innan vi kom upp på högplatån där vi äntligen kunde vila ut.

Vi landar ganska utmattade i Artziniaga, en väldigt liten ort, med en gratisparkering, med både grå- och svartvattentömning. Om man vill ha elektricitet, måste man uppsöka en bar inne i samhället för att köpa en pollett till ”el-automaten”… det gör vi!

På promenaden för att hitta el-polletten ser vi denna muralmålning på en skolgård i stan. Väldigt realistisk på håll. Verkligt skickligt utförd

In i Spanien

Vi åker in i Spanien via den väldigt trafikerade vägen från Biarritz i Frankrike till San Sebastian i Spanien. Ganska trångt och rörigt faktiskt och det gäller att hålla koll på sin gps så att man inte missar rätt avfart.
Vårt mål är Getaria som ligger mellan San Sebastian och Bilbao, men man skall inte underskatta geografin i denna delen av Spanien. Väldigt kurvigt och brant, höga berg och serpentinvägar gör att resan tar sin tid.
Och eftersom vi envisas med att inte vilja åka motorvägar, så tar vår resa väsentligt mycket längre tid. Men å andra sidan får vi uppleva och se väldigt mycket, och det är väl det som är vitsen?!?!?

Vår första övernattning är på en offentlig parkering i Orio. Orio är en liten stad som ligger innanför kusten mot Biscaya, vars flod, Oria Ibaya, rinner ut där.

Vi är lite skeptiska till att börja med att sova över på en offentlig parkering jäms med en ganska trafikerad väg, men det gick utmärkt.

Vi delar parkeringen med flera ”modiga”
Mitt emot ligger en restaurang, som tyvärr inte var öppen
Vi tog en promenad jäms med floden

Nästa dag reste vi vidare till Getaria, där jag äntligen fick gå på Balenciaga museum. Det var ett väldigt vilsamt och sparsmakat museum, där man fick följa Cristobal Balençiagas historia från början till slut, men framförallt fick man följa hans design genom tiderna. Verkligen intressant och fascinerande och sammanställt såhär får man verkligen en uppfattning om hur modet utvecklats genom tiderna.
Balençiagas klänningar var alla skapade enligt ”haute couture”, dvs de var uppbyggda inuti så både bh och korsett var inbyggda i själva klänningen, oavsett hur klänningens yttre form såg ut.

En mycket uppseendeväckande design för sin tid
Tidig klassisk design
Ovanligt vacker konstruktion med ovanliga lösningar på ryggen
Se insidan av klänningen
Vill ha…
60-tals klänning, skapad för att tyget skall röra sig vackert när bäraren rör sig.

Getaria ligger vid Biscayabukten, här häver sig vågorna och det blåser kraftigt. Men solen lyser och vi får verkligen en härlig promenad när vi senare går efter stranden.
Vi hade också parkerat på ett sätt vi trodde var korrekt men missat att man behövde betala en generell parkeringsavgift oavsett var man parkerar i staden (kuperad, smala gator, inga självklara platser för husbilar…), så vi fick en parkeringsbot. Men eftersom p-vakten inte hunnit långt, kunde vi med hans hjälp omvandla p-boten till en generell p-avgift, och så var det problemet löst…

Lite fakta om Frankrike (källa Utrikespolitiska institutet)

Frankrike är ett av Europas folkrikaste stater, de ligger även i topp när det gäller barnafödande.

10,9 barn föds per 1000 invånare. Detta ger en befolkningstillväxt på 0.2 %, med ett födelsetal på 1,9 födda barn per kvinna.

I Frankrike har alla barn från 3 års ålder skolplikt, det är den lägsta åldern för skolplikt i EU. Man går i skolan till 16 års ålder, därefter fortsätter 2 av 3 elever vidare till gymnasiet.

Frankrike började uppstå på 1300-talet, efter århundraden av strider mellan olika furstar i området. Under 1700-talet var Frankrike den mest inflytelserika nationen i Europa, till följd av den kultur som utvecklats och spridningen av densamma. Alla ville kopiera det franska idealet.

Sen kom den franska revolutionen och Napoleons styre i slutet av 1700-talet och därefter stora omvälvningar i kampen på politisk makt och organiseringen av staten. Under denna tid stärkte Frankrike även sin position som kolonialmakt.

Så kom de båda världskrigen, som plågade så många människor i Europa, som rev sönder statens förmåga att skydda sina medborgare, och som trasade sönder organisationer, lokalsamhällen, samarbeten, planer och tillit.

Under 1960-talet präglades Frankrike av sociala omvälvningar (studentrevolten i Paris 1968 t ex) samtidigt som landet var ekonomiskt framgångsrikt.

Frankrikes politiska system är byggt på ett sk. ”halvpresidentiellt” styre. Det innebär en blandning av presidentstyre och parlamentarism.
Presidenten utnämner regeringen.

Frankrike är en väl fungerande demokrati och är en rättsstat.
Pressfriheten har lång tradition. Men till följd av att landet drabbats av svåra terrordåd de senast åren har lagstiftningen mot terrorism skärpts till följd att övervakning av medborgarna har ökat. Detta ses som ett stort problem och förorsakar diskussion i samhällsdebatten.

Frankrikes ekonomi tillhör de största i välden. Industri och lantbruk (1/3-del av landets yta) är stora basnäringar, samt man har en livlig tjänstesektor.
infrastrukturen är väl utbyggd och arbetskraften är väl utbildad.
Välfärdssystemen är väl utbyggda och ger en god grundtrygghet. Men som för många stater i Europa har påfrestningarna på systemen ökat under senare år. Ökande kostnader beroende på bl a befolkningens ökande ålder (pensioner), ökande kostnader för sjukvård och hög arbetslöshet har påverkat systemens hållbarhet.

Luxemburg

Efter Moseldalen fortsätter vi vår irrande resa för att undvika motorvägar. Nu hamnar vi i vinbergen i Luxemburg!
Har ni någonsin druckit Luxemburgskt vin??? Inte vi! Men jösses så stora arealer med vinstockar! Tyvärr var det söndag, alla butiker stängda, så något lokalt vin blev inte inköpt.

Marinan vid Port de Plaicence de Schwebsange, Väldigt nära ”Schwengen” avtalsplatsen!

Vi landar på en marina vid Moselle (som Mosel heter i Luxemburg och Frankrike) till natten. Tyvärr var restaurangen stängd på grund av privat abonnemang, så vi fick fixa middag i husbilen som vanligt! Inga problem egentligen!

Vår middag när vi inte gick på restaurant

Nästa morgon köper vi en superfräsch baguette i baguettemaskinen vi marinan. Perfekt gräddad ”à la minute”!

Ystad och Tyskland

Efter Bunn reser vi till Ystad. Där finns världens bästa ”ställplats” hos svägerska och svåger. El och trevligt sällskap, morgonbad i havet och utforskande resor i omgivningen och samtal och diskussioner om högt och lågt!

Tack hörrni! Älskar er!

Efter 3 övernattningar for vi vidare mot Danmark och Rødby och färjan. Övernattade på Maribo Camping som lågt fint till i närhet av samhället. Regnet vräkte ner nästa morgon när vi körde ner mot färjan. Inget väder att promenera in till byn och köpa morgonbröd tyvärr….
Färjan mellan Rødby och Puttgarten tar 45 minuter. Man hinner dricka en kopp dyrt kaffe ombord, sen är det dags att köra av färjan.
Vi hade bestämt oss för att åka autobahn genom Tyskland för att snabbt kunna ta oss ner till Bretagne. Men… olyckor, vägarbeten, omledningar fick oss att inse att det vore bättre att vi återtog vår gamla strategi. Ställ in GPs:n på målet, och bocka för ”Undvik motorvägar”, ”Undvik vägtullar” ”Undvik färjor”… och så får du se det egentliga Tyskland, byarna, odlingarna, naturen mm. Och det tar inte längre tid än att åka motorvägen, även om det ändå tar längre tid än du till att börja med har planerat.
Första stop är campingen vid Blauer See nordväst om Hannover. Det är i huvudsak en bo-camping, med ett fåtal platser för kort övernattning. Men allt finns som vi önskar, el, grå- och svartvattentömning, duschar och toaletter.
En skön övernattning, vid ett äventyrsbad i Marienbad (underbar resa längs vägen från Blauresee till Marienbad!) tillgång till superheta duschar får oss på härligt humör. Nästa dag så åker vi vidare.

Efter Marienbad, reste vi vidare till Moseldalen. Där har vi varit många gånger, men det är första gången vi reser den här ”smalaste” vägen med vår stora husbil. Förra gången kom vi från Luxemburg via motorvägen, ”dök ner” till vår favoritvingård, handlade det vi ville ha, och återtog vår resa mot norr på motorvägen. Nu kör vi jämns med Mosel (tillsammans med alla andra husbilar), för att träffa en ny bekant som är i närheten, för att lämna över en backkamera som han köpt av oss. Trevligt att träffas Ronnie!


Vi hittar en finfin ställplats i Pünderich (tack Ronnie för tipset). Det visar sig att just denna kväll är det kalas i byn, Druvans fest, och alla vinodlare presenterar sina viner för smaktest, ibland med härliga tilltugg och glad musik.
Vi hänger på så klart, och träffar verkligt trevliga människor som ”råkar vara” i Pünderich för just detta tillfälle.
Väldigt glada i hatten vinglar vi tillbaka till vår husbil. Vi vet att festen fortsatte mycket längre än vi klarade av att hålla ut!

Vy mot vinbergen i Pünderich
Typiskt snack på vinrester
Nya vänner!

Finland Kotka- Parikkala 10-11/7

Efter Kotka åker vi norrut. Vi vill se det stora sjösystemet Saimen.
Första stopp är Villmanstrand (finska – Lappeenranta).

Staden grundades redan i mitten på 1600-talet, av Per Brahe d.y. Detta skedde under drottning Kristinas tid. Villmanstrand har sedan dess på grund av sitt läge i Karelen på gränsen mellan öst och väst, ibland tillhört Ryssland och ibland Finland. Under andra världskriget utsattes staden för förödande bombardemang, men har sedan dess hämtat sig, fram till nu mycket tack vare gränshandeln med Ryssland. Denna källa har numera sinat…

Jag följde för några år sedan en finsk deckarserie, ”Sorjonen” (på Netflix tror jag).
Det var en jättebra serie med en huvudperson som är högfunktionerande autistiker, på gränsen till savant. Huvudpersonen spelades av Ville Virtanen, en mycket duktig finsk skådespelare.
Serien (3 säsonger) utspelar sig i Villmanstrand, vilket gjorde att jag gärna ville åka hit för att se staden på riktigt.
Villmanstrand ligger i den södra delen av sjösystemet Saimen. Vi stannade nere vid hamnen, fikade, tittade på båtar och strosade på marknaden.

Vi hade nu fricampat i ett antal nätter, och kände att vi behövde fräscha upp oss lite. Så vi hittade en badplats, där det inte fanns en enda människa, och gjorde ”stortvätt”!


På väg mot kvällens ställplats stötte vi på en intressant konstutställning, ute i skogen.
En ung man Veijo Rönkkönen (född -44), mycket reserverad till sin läggning, fick för sig att han skulle börja bygga betongskulpturer vid sitt hus i skogen. Detta var 1961. Fram till sin död (2010) producerade han ca 500 stycken. Majoriteten av dessa föreställde honom själv i olika yogapositioner. På senare år gjorde han också ca 100 skulpturer av glada barn.
Rönkkönen dog 66 år gammal. Hans verk står kvar vid det hus han växte upp i. Skulpturerna täcks vackert av mossor och lavar.

Den natten sover vi i Parikkala, vid den lilla marinan på orten.

Finland – Kotka 10-11/7

Från Fiskars till Kotka är det ca 240 km. Som vanligt undviker vi motorvägar, för att se mer av landsbygden och de orter där folk faktiskt bor.

Eller… ja, 86% av befolkningen bor i städerna, huvudsakligen koncentrerat till de 5 största städerna, i södra och sydvästra delet av landet.

Dessutom är 3/4-delar täckt av huvudsakligen barrskog, så det är mycket skog överallt…
Men det är fint, skogen är välskött och ljus, på åkrarna blommar lin och blåklint, och ibland raps. Överallt finns det sjöar, sjöar, sjöar. Inte mycket trafik, vilket är vilsamt när man har en bra bit att köra.

Kotka ligger ca 120 km öster om Helsingfors, och 60 km från ryska gränsen. Staden har under olika perioder i historien tillhört Ryssland.
Kotka är en viktig exporthamn för Finland.
Andelen svensktalande har minskat från 16% på 1890-talet till 1% idag. Men engelska går bra!

En fin sak med Finland för en husbilsresenär är att det är tillåtet att parkera med husbil var som helst, förut om det uttryckligen står att det är förbjudet. Det innebär att man inte är tvungen att bo på camping varje natt. Vi hittade en gatuparkering designad för husbilar nere vid marinan. Här fanns gratis platser för 7 husbilar, perfekt för oss. Vatten var gratis att fylla i husbilen. Svartvattnet fick vi spara.

Vid husbilsparkeringen


Vi åt på en restaurang i marinan och gick på promenad i den fina parken man hade anlagt som ett led att förbättra miljön i området. Både stranden och vattnet har tidigare varit starkt förorenat.

Finland – Fiskars 9-10/7

Dag 3 besöker vi Fiskars. Det är en bruksort som också ligger i Raseborgs kommun. Bruket grundades 1649, då man startade att gjuta och smida allehanda produkter, förutom kanoner. Järnmalmen kom till att börja med från Utö gruvor i Stockholms skärgård. Vid den tiden satt drottning Kristina på tronen och härskade förutom över Sverige även över Ingermanland (tidigare ryskt), Livland (nuvarande Estland och norra Lettland), Polen, Finland, samt delar av Pommern, Wismar och Bremen. På så sätt skapades ett ”innanhav” inom landet.

Fiskars har idag en blandning av gammal brukshistoria, läckra restauranger, hantverksbutiker, ölbryggeri med öltestning och ölbar, glasskiosker och det allerstädes närvarande sorlet av Fiskarsån.

Vi vandrar huvudgatan fram och åter och tittar in i butikerna och äter lunch på en härlig restaurang. På bryggeriet köper vi finsk hantverksöl, sen går vi ”hem” till husbilen och bullar upp för en middag med ostar och gott bröd.

Fiskars är också en härlig plats att besöka liksom Hangö och Ekenäs var.