Etikettarkiv: La Mancha

Tillbaka i Spanien

Efter Tavira reser vi vidare österut mot spanska gränsen. Vi har lärt oss i samband med erfarenheten i Kalabrien (norra Spanien) att inte välja allt för smala vägar… välja bort vägtullar men inte motorvägar är vårt mantra nu! Och vi känner nu en liten stress, hur många dagar tar det för oss att ta oss hem med de stopp vi verkligen beslutat oss för i förväg… och vilka vägar hamnar vi på (typ bergsvägar) som vi inte i förväg har begripit att våra vägval inkluderar?
Nåja, vi kör väl bara iväg och ser var livet bär oss till!

Gränsbron mellan Portugal och Spanien. Gränsfloden heter Guadiana.
En typisk flamencogitarrist? Typisk vägdekoration i Andalusien
Den spanska tjuren
Under de 35 milen vi åkte när vi kom åter till Spanien, upphörde aldrig olivlundarna. Olivträd så långt ögat kan se åt alla håll, mil efter mil efter mil….

Vi kör hela dagen. Bra vägar, det går fort att ta sig framåt. Efter Sevilla och Cordoba i Andalusien lutar landskapet mer och mer uppåt. Vi är snart uppe på den kastilianska högslätten och kommer in i regionen Kastilien-La Mancha. Högslätten ligger på 600 möh och över och väldiga fält breder ut sig, inte en människa syns till, men åkrarna är vackert förberedda för kommande säsong. Klimatet är kallt och halvtorrt, med kraftiga fluktuationer.
Jordbruk (vete, korn, havre, sockerbetor, vindruvor, oliver samt saffran) och boskapsuppfödning är de primära ekonomiska aktiviteterna, men de är kraftigt begränsade av de svåra miljöförhållandena.

Pedro Aldomóvar (den världsberömda spanska regissören) kommer från den här karga regionen. Don Quixote från Cervantes roman, växte också upp i La Mancharegionen. Han drev med sin huvudkaraktär, för den sakens skull.
Den kända spanska osten, Manchego, kommer också från denna region.

De oändliga olivlundarna som började i Andalusien fortsätter även när vi kommit upp på platån. Landskapet blir mer och mer bergigt. Olivträden klättrar upp och nerför kullarna ju högre upp vi kommer. Det börjar blåsa allt mer, och det börjar bli allt jobbigare att styra husbilen, eftersom den är ganska vindkänslig.

Vi svänger av på en camping som ligger fint i en pinjelund. Vinden vrålar i träden och det börjar spöregna. Mörkret sänker sig snabbt.

Tack och lov har de ett utmärkt servicehus, med väldigt varmt vatten i duscharna. Det är inte så vanligt så det gäller att passa på att njuta!

Nästa dag är allt stilla, friskt och rentvättat

Efter den blåsiga natten fortsätter vi vidare mot norr.