Vår sista dag i Nagasaki ägnades åt att besöka minnesmuseet efter atombomben över Nagasaki, den 9/8 1945.

Vi tog spårvagnen norrut, till det område som huvudsakligen drabbades av explosionen. Ursprungligen hade man avsett att bomba en annan stad, men vädret var för dåligt, så man valde att släppa bomben över Nagasaki, då det blev molnfritt på vägen tillbaka till basen. 70% av de som dödades var barn, kvinnor och gamla. I området låg huvudsakligen skolor, sjukhus och privatbostäder, samt ett fängelse. 73 884 personer dog där direkt, nu räknar man med att ca 80 000 har dött, pga senkomplikationer och annat som kan drabba (cancer, blindhet, hudskador osv). Det finns fortfarande människor som varje dag lever med dessa problem, men de blir allt färre som kan vittna om det som verkligen hände.
En som fortfarande gör det är herr Inosuke Hayasaki, en överlevare som idag är 88 år. Han är fortfarande ofta i fredsparken och berättar om dagen. Han arbetar också aktivt för fred och mot atomvapen.

Hela museet är vackert byggt och bär prägel av den japanska återhållna byggnadsstilen. Dess innehåll är desto mer fruktansvärt och man blir oerhört berörd. I den vackra Fredsparken lättar känslan ute i solen.

Efter den allvarliga förmiddagen var det dags för oss ta ta adjö av Nagasaki. Vi lunchade på ytterligare en typisk restaurang, som hade varit svår att hitta som turist. På menyn denna gång stod Toruko Rice (turkiskt ris), en blandning av pilaffris, spagetti och panerad fläskkotlett med currysås. Mums!

Vi tog tåget från Nagasaki Station tillbaka mot Fukuoka. Vid en station före Fukuoka, bytte vi till Shinkansen, höghastighetståget, mot Kirishima. Nu var vårt lokaltåg från Nagasaki försenat, och våra 6 minuter för byte hade försvunnit i tomma intet. Dock ”väntade” Shinkansen på anslutande passagerare, vi hade 2 minuter på oss att med allt vårt bagage rusa från den lägre plattformen upp till Shinkansens plattform som går högt över landskapet. Dessutom hade vi platser sista vagnen… herregud vad vi skenade! MEN det gick! dörrarna slogs igen bakom oss med ett pysande! Det var sannerligen ett äventyr!
i Kagoshima bytte vi till lokaltåg igen, vårt mål var alltså Kirishima. Återigen hade vi ingen sittplats reserverad, och till följd av Golden Week var tåget så gott som fullt. Men vänliga människor klämde ihop sig och gjorde plats. Dessutom fick vi en synnerligen rolig resa med skojfriska intresserade japaner som bjöd på sig själva.

i Kirishima väntade en taxi på att föra oss till Kirishima Onsen. En onsen är en badanläggning belägen i vid en het källa. Det finns tusentals onsen i Japan, och det finns strikta regler för vad som skall gälla för att få kalla det onsen.
Att få inblick i den japanska badkulturen är verkligen intressant, här kan vi lära oss ett och annat om hur man borde uppföra sig i allmänna badinrättningar.
Vi kommer att besöka ytterligare ett onsen, så jag tror jag skriver mer om detta i ett senare inlägg.

Här kommer dock en bild över utsikten från vår balkong, tagen tidigt på morgonen.

På kvällen åt vi en 8-rättersmiddag i ett privat rum. Vi var iklädda yukata, den välsittande bomullsrocken som är så typisk japansk. Alla på onsen går omkring i sådan, till och från bad, i matsal och korridorer, alla är vi lika. Tommy, Miyako, Ammi och Lasse på bilden.

Igår lördag var vandringsdag. Vi tog lokalbussen upp till ett vandringscentrum beläget ungefär på 1000 meters höjd. Därifrån utgick ett antal leder runt om i landskapet, vilket är skogsbeklätt, många berg och vulkaner runt om och mycket vackert. Ur marken pyser det ånga och det luktar svavel överallt. En del av leden var avstängt till följd av utbrott för några veckor sedan, så stigen hade letts om. Rätt jobbig vandring med mycket stenar att ta sig över. Tommy och jag gick inte helt upp till toppen, om vi gjort det hade vi gått upp till 1700 möh. Miyako, Ammi och Lasse gick hela vägen upp!

Solen sken hela dagen, det var lagom varmt och vi hade det jättefint. Efter vandringen ägnade vi oss så klart bad, och därefter ytterligare en 8-rättersmiddag, här sparar vi inte på något!
Varje rätt är oerhört vackert presenterad, varje kuvert har en liten minikokplatta som man själv kokar sin sukiyaki t ex. Små smakbitar av allehanda slag, med ingredienser som i de flesta fall är okända för mig.

Idag reser vi tillbaka till Kagoshima. Där skall vi bo hemma hos Mrs Honda. Det skall bli jättekul!