Vi lämnar Kobe med Shinkansen, och åker till Odawara. Här blir vi hämtade med bil. Mål nummer 1 är lunch i Hakone, därefter åker vi med ett ”kitschigt” piratskepp över Ashinosjön till Togendai. Sen är det meningen att vi skall ta linbanan upp på toppen av berget där, för att kanske koka ägg i den vulkaniska marken, men just till följd av ökad vulkaniska aktivitet, är uppfarten avstängd av säkerhetsskäl. I stället badar vi fötterna i sjön en stund, promenerar en kortare bit på den gamla samurajleden samt dricker alkoholfri vasslesake som smakar risgrynsgröt, i ett gammalt värdshus som ursprungligen använts för teceremonier.
Därefter åker vi till vårt hotell, som denna gång är ett äkta onsen, dvs vattnet i badavdelningen kommer från underjorden och innehåller mineraler och luktar svavel. Det är lätt vitaktigt. Mycket nyttigt… Så fort vi checkat in och kommit upp på rummet, slänger vi på oss yukatan och rusar ner i badavdelningen. Åh så härligt! 4 inomhusbassänger av varierande storlek och innehåll, en utomhusbassäng, och en kallvatten”balja” samt en bastu. Sååå skönt för kropp och själ och för värkande leder. Mina fötter har börjat strejka, de vill inte riktigt vara med på att promenera 15 000- 20 000 steg om dagen (på varierande underlag) och det gör lite ont både här och där, såväl i knän som i höfter – så ett onsenbad är precis vad som behövs! Nåväl, vi hade haft så rysligt bråttom ner i badet, att vi missat att lägga märke till på vilken våning vi bodde, eller vilket rumsnummer vi hade! Och ”grabbarna” hade rumsnyckeln!
Vrålfnissande var vi tvungna gå till receptionen för att få hjälp ”hem”. Det är ibland väldigt svårt att förklara vad man vill, men det redde upp sig till slut!
Till middag åt vi buffé á la Ålandsbåt men med japansk mat. Mycket gott och fräscht! Jag somnade kl 20, nu börjar det märkas att vi varit på resande fot i 4 veckor med konstant program. Det finns liksom inte så mycket tid för att passivt ta in och kontemplera, det kan jag sakna. Är nog något att tänka på vid nästa resa!
På natten regnade det och åskade något i hästväg- det är bara jag som märker detta, eftersom jag vaknar kl 23 och är vaken till 3.30…och vi sover med öppet fönster!
Vi tog snabbfärjan (bärplansbåt) till Kagoshima. Regnet hällde ner på Yakushima, man såg inget av de fantastiska bergen eller havet längre. Snabbfärjan tog ca 2 timmar. Man hade en fiffig tjänst på båten, en av personalen gick runt och frågade om man behövde taxi vid färjeterminalen i Kagoshima, om man sade ja, fick man ett rött papper med ett nummer. Väl framme väntade en gentleman med just vårt nummer på oss! Mycket smidigt!
Taxichaufförer och lokförare i detta land är så fina, prydliga uniformer och alltid fina vita handskar. Mycket stiligt.
I Kagoshima steg vi åter på det fantastiska tåget, Shinkansen. Det finns flera linjer, detta var Sakuralinjen. Den gick hela vägen till Shin-Osaka, men vi hoppade av i Kokura, där vi bytte till lokaltåg mot Oita, samt ännu en gång mot Usuki (en del säger ”Uski” andra uttalar allt bokstäver…). Hotellet låg precis vid stationen.
Vi kom ”bara” upp i 291 km i timmen, till Tommys besvikelse! 🙂
Vi badade onsen igen, det är så obeskrivligt skönt att sätta på sig en yukata, sätta fötterna i ett par tillhandahållna tofflor och strosa genom hotellet till det gemensamma badet. Allt tillhandhålls, tvättlappar och handdukar, duschkräm, schampo och conditioner. Tandborste, öronpinnar, hudkräm, hårtork osv osv. Man behöver inget med sig för att bada onsen, bara att gå in! Den varma poolen håller 41-42 grader. All eventuell värk försvinner i ett nafs. Om man så vill kan man gå till hotellets restaurang i yukatan, inget konstigt med det. Mycket avkopplande och vilsamt.
Nästa morgon upp med tuppen. Taxi till hamnen i Usuki, färja till Yawatahama. En mycket behaglig och vacker tur på drygt 2 timmar. Återigen har vi vädret med oss, solen lyser från en klarblå himmel. På de färjor vi åkt, finns alltid en vilosektion. Här kan man hänga med hela sin familj eller själv, sova, läsa, äta etc, mycket smidigt. Man håller givetvis till på golvet.
Från Yawatahamas hamn tar vi taxi till stationen. Tåg 1 går till Matsuyama, tåg 2 går till Tadotsu och tåg 3 går till Oboke. Här nedan en bild över järnvägslinjerna och stationerna på Shikoku. Som ni ser är järnvägsnätet mycket utbyggt!
Så är vi är framme i Iyadalen. Naturen har ändrat karaktär successivt medan vi färdats med de olika tågen, nu är det riktigt bergigt, och dalgångarna blir smalare och brantare. Och det är grönt, oändligt grönt i olika nyanser i skogarna som klättrar upp till bergstopparna! Den bil vi blir hämtade med fortsätter klättrandet upp i bergen via slingrande vägar. I botten på dalen slingrar sig floden.
Bagagehissen
Hotellet ligger efter bergssidan med en underbar utsikt, vårt bagage hissas upp med block och talja till entrénivå. När vi väl checkat in, passar det utmärkt med ett bad före middagen. Man har verkligen ett vackert bad här. Och detta är också utrustat med en kallbassäng, mycket uppfriskande. Samt en utomhuspool, varm och skön i vacker omgivning.
Nu blir det mat igen, och väldigt god, och vacker, mat. Lite jobbigt i alla fall är att sitta på golvet och äta. Vi är lite för långa och storväxta för möblerna. Tommys stora fötter (46) får knappt plats under bordet. Och en del av oss har inte tränat tillräckligt mycket på att komma upp från och ner till golvet… utan att tappa ansiktet alltså!
Vi träffade en fransman som konverserade personalen på japanska, mycket imponerande, han hade läst japanska i 4 år, för länge sedan… den som ändå kunde prata så! Men att bara kunna lite, att försöka säga det kan man tas mycket positivt upp. Och att iaktta de artighetsregler som omger samvaron är viktigt också. Jag uppskattar den vänlighet och det intresse vi möter, så lätt att komma i kontakt trots den skenbara distansen!
Att sova på golvet kräver också en del. T ex att komma upp mitt i natten om man behöver gå på toa… Alla sängkläder ligger till att börja med i skåp bakom vackra skjutdörrar. När vi så kom tillbaka till rummet efter middagen var ”sängen” bäddad. Bara att gå och lägga sig!
För att få ut det mesta av Iyadalen, åkte vi hela nästa dag med en egen chaufför i området. Egentligen är detta en avfolkningsbygd, ungdomarna åker till städerna för att gå i highschool och kommer aldrig tillbaka. Inga kommer att bruka jorden i det starkt lutande landskapet. Åkrarna växer igen, skogen tar över, husen rasar och bilarna och redskapen rostar. Det är sorgligt! Men ändå vackert!
Kvar är gamla människor, arbetet måste göras på det gamla sättet, här kan man inte använda maskiner
Men nu har vi kommit till Nara. För att komma hit, slog vi nog vårt rekord i tågbyten. Oboke till Okayama, Okayama till Shin-Osaka, Shin-Osaka till Kyuhoji, Kyuhoji till Nara. Men allt funkade perfekt, inte en minut försenade tåg, informationen som ges på stationerna för att guida passagerarna är så tydlig att även om vi inte kan läsa japanska klarade vi alla förflyttningar mellan plattformar och olika linjer. Suveränt bra.
Mycket turister här i Nara, nu får vi vänja oss till stadslivet igen. Vi kraschade lite igår kväll, handlade bröd, ost och skinka och åt på hotellrummet. Vi behövde vila oss lite från all vacker japansk mat, det är inte alltid vad våra gommar längtar efter!
Idag ansluter vi till ”I Samurajens spår”, vi kommer att träffa 3 resenärer till samt vår guide Kristina. Det skall bli kul!
Eftersom Japan är ett land med så mycket vulkanisk aktivitet, används det heta vattnet som kommer från underjorden till de badhus som finns runt om i landet. Ett onsen finns ofta vid hotell och värdshus, men publikt drivna onsen finns också runt om. Men ett Onsen måste uppfylla vissa krav. Vattnet måste t ex innehålla minst 1 av 19 specificerade kemiska ämnen (järn, svavel osv) och hålla en temperatur av minst 25 grader. Och så är förstås etiketten viktig. Man får inte gå ner i ett onsen om man fortfarande är smutsig på kroppen, skrubba och skura sig är viktigt innan. Och alla är givetvis helt nakna i badet. Numera är män och kvinnors avdelningar separerade, men så har det inte alltid varit. Detta tillkom när Japan öppnade sig för omvärlden.
I onsen erbjuds allt som behövs för att kunna bada bekvämt. Tvättlappar, schampo, duschkräm, conditioner, tandborste och tandkräm, öronpinnar, hårband, kam och borste, hårtork, rakhyvel, raklödder och after shave etc. Mycket angenämt!
Man sätter sig vid ”vattenstationen” på en pall, tappar upp hett vatten i en bunke, duschar av sig eller häller hett vatten över kroppen från bunken (skönast!), löddrar in sin tvättlapp och börjar skura. Från topp till tå och om igen. När du är redo för att gå ner i bassängen, sätter du upp ditt hår om det behövs, här är tvättlappen bra att ha igen att fästa upp med.
Man är inte välkommen i ett onsen om man har tatueringar över hela kroppen. Detta förknippas med kriminalitet och det vill man inte ha på sina bad.
Vi steg upp kvart över sex, frukost serverades halv sju. Herr och fru Honda skjutsade oss till färjan och försedde oss med en påse bröd och kakor för att ha som snacks på resan. Efter ett kärleksfullt avsked (de var verkligen förtjusande människor) fick vi hjälp att bära upp bagaget på båten av personalen. Verkligen supersservice, då landgången var lång och brant! Sedan stävade vi ut ur hamnen och den stora bukten där Kagoshima ligger, ut på öppna havet. Solen sken, och det var verkligen väldigt vackert! En av bilderna nedan, visar en ståtoa (på tjejjernas alltså). Det finns alltid detta val, men jag hade hittills undvikit det. Men nöden har ju inte någon lag, så, ja ni vet… Och det går ju bra när man måste! Eftersom man utrustat faciliteten med handtag att dra sig upp med, så går det ju an! (och förresten när väl toa-saken är på tal, lägger även till en bild av toan på vandrarhemmet enligt nedan, toa och handfat i ett- hur praktiskt är inte det!!!)
När vi lagt till i Yakushima, väntade Naru på oss. Han är värd på det hostel vi är inbokade på. Från Tokyo ursprungligen, men gift med en Yakushima-tjej. Hennes pappa etablerade vandrarhemmet för 30 år sedan, som jag förstod det har de tagit över det nu. De hade en liten 1,5-åring, en så söt liten prinsessa! Naru är en cool kille, som verkligen bjuder på sig själv, generös och godhjärtad!
Väl incheckade, skjutsade han oss till livsmedelsbutiken, så vi kunde inhandla lunch, och därefter upp i de fantastiska bergen! Gröna gröna branta berg, djungel som klättrar uppåt! Yakushima har 30 (?) berg med toppar över 1000 meter, de kan även få snö på vintern.
Vi stannar vid en vandringsled som går in i en dalgång uppför berget. Yakushima är känt för sina enormt gamla japanska cedrar, den äldsta som fortfarande lever (!) är fastställd till 7500 år gammal! Det är verkligen enastående! Vill man vandra till den tar det ca 10 timmar. Det är nog tur att den är så pass otillgänglig, annars skulle väl platsen bli nedtrampad! Naru hämtar oss vid halv 5 från vandringsstationen. På kvällen serveras återigen en 7-8-rättersmiddag, där ”piece-de-resistence” är en flygfisk med fenor och allt. Vi rekommenderades att äta fenor och köttet, men undvika huvud och ryggben… lycka till att göra detta med chop-sticks. Vi gjorde vårt bästa, men pilligt är det!
Sov väldigt bra följande natt, har nog kommit över jet-leggen nu!
Idag onsdag hyrde vi bil. Det blev en Kei-car, en mycket populär modell av bil, som finns från allehanda tillverkare. 30-40% av alla sålda bilar i Japan är Kei-cars. De är små, drygt 60 hkp, har lägre försäkringspremier och skatt, men är oväntat rymliga och praktiska och väl utrustade. Så förutseende som jag är hade jag även packat de internationella körkort vi tog ut när vi skulle resa till Nya Zealand 2014. Kunde inte hitta någonstans där det angavs giltighetstid. Men om de var giltiga 5 år, hade vi 2 dagar tillgodo! God Bless!
Så vi körde runt ön, såg vackra stränder, fyrtorn, vattenfall, rododendronstigar, fikade och handlade på olika ställen. Vi träffade återigen det beresta australiensiska par, Ammi stött på under gårdagen och som vi kommit att snacka med på gårdagens vandring. De är mycket beresta och har varit i Sverige flera gånger. Vips hade hela dagen gått i ett huj! Det är verkligen väldigt vackert här, naturen är rent enastående. Bergen är höga och GRÖNA av träd, ormbunkar, krypande och klättrande växter, mossor och lavar, och så allt vatten som droppar, rinner och sprutar!
När vi väl kommit tillbaka till vandrarhemmet, tog Ammi och jag ett bad, liksom vi gjorde igår. Såå härlig badkultur det är i Japan! Först tvätta sig rejält med rivig tvättlapp och härlig duschtvål, skölja med handfat och dusch. Upprepa, och njut av det varma vattnet, sedan ligga i bassängen 41-42 gr varmt, så välgörande för alla leder och muskler, sen duscha/skölja sig igen i varmt/kallt vatten! Här några bilder från den fina ”dam”-avdelningen här på vandrarhemmet. Man byter om herr- och damsida varannan dag för omväxlingens skull (de är nog inte helt lika).
I kväll fick vi återigen en stor måltid med mängder av rätter. Jag har fått önskemål om att visa bilder på den mat vi äter, så nu kommer en kavalkad av det vi serverats ikväll här på Yakushima! vi tog lite snacks innan maten igår, men när en torkad fisk ramlade ut ur påsen drog vi gränsen, var inte gott!
I morgon tar vi snabbåten tillbaka till Kagoshima, därpå taxi till centralstationen, och så 3 olika tåg för att slutligen landa i Usuki (”varför skall ni dit? där finns inget att se!”), där övernattar vi, innan vi tar färjan över till Yawatahama! Mer om detta om några dagar!
Vår sista dag i Nagasaki ägnades åt att besöka minnesmuseet efter atombomben över Nagasaki, den 9/8 1945.
Vi tog spårvagnen norrut, till det område som huvudsakligen drabbades av explosionen. Ursprungligen hade man avsett att bomba en annan stad, men vädret var för dåligt, så man valde att släppa bomben över Nagasaki, då det blev molnfritt på vägen tillbaka till basen. 70% av de som dödades var barn, kvinnor och gamla. I området låg huvudsakligen skolor, sjukhus och privatbostäder, samt ett fängelse. 73 884 personer dog där direkt, nu räknar man med att ca 80 000 har dött, pga senkomplikationer och annat som kan drabba (cancer, blindhet, hudskador osv). Det finns fortfarande människor som varje dag lever med dessa problem, men de blir allt färre som kan vittna om det som verkligen hände. En som fortfarande gör det är herr Inosuke Hayasaki, en överlevare som idag är 88 år. Han är fortfarande ofta i fredsparken och berättar om dagen. Han arbetar också aktivt för fred och mot atomvapen.
Hela museet är vackert byggt och bär prägel av den japanska återhållna byggnadsstilen. Dess innehåll är desto mer fruktansvärt och man blir oerhört berörd. I den vackra Fredsparken lättar känslan ute i solen.
Efter den allvarliga förmiddagen var det dags för oss ta ta adjö av Nagasaki. Vi lunchade på ytterligare en typisk restaurang, som hade varit svår att hitta som turist. På menyn denna gång stod Toruko Rice (turkiskt ris), en blandning av pilaffris, spagetti och panerad fläskkotlett med currysås. Mums!
Vi tog tåget från Nagasaki Station tillbaka mot Fukuoka. Vid en station före Fukuoka, bytte vi till Shinkansen, höghastighetståget, mot Kirishima. Nu var vårt lokaltåg från Nagasaki försenat, och våra 6 minuter för byte hade försvunnit i tomma intet. Dock ”väntade” Shinkansen på anslutande passagerare, vi hade 2 minuter på oss att med allt vårt bagage rusa från den lägre plattformen upp till Shinkansens plattform som går högt över landskapet. Dessutom hade vi platser sista vagnen… herregud vad vi skenade! MEN det gick! dörrarna slogs igen bakom oss med ett pysande! Det var sannerligen ett äventyr! i Kagoshima bytte vi till lokaltåg igen, vårt mål var alltså Kirishima. Återigen hade vi ingen sittplats reserverad, och till följd av Golden Week var tåget så gott som fullt. Men vänliga människor klämde ihop sig och gjorde plats. Dessutom fick vi en synnerligen rolig resa med skojfriska intresserade japaner som bjöd på sig själva.
i Kirishima väntade en taxi på att föra oss till Kirishima Onsen. En onsen är en badanläggning belägen i vid en het källa. Det finns tusentals onsen i Japan, och det finns strikta regler för vad som skall gälla för att få kalla det onsen. Att få inblick i den japanska badkulturen är verkligen intressant, här kan vi lära oss ett och annat om hur man borde uppföra sig i allmänna badinrättningar. Vi kommer att besöka ytterligare ett onsen, så jag tror jag skriver mer om detta i ett senare inlägg.
Här kommer dock en bild över utsikten från vår balkong, tagen tidigt på morgonen.
På kvällen åt vi en 8-rättersmiddag i ett privat rum. Vi var iklädda yukata, den välsittande bomullsrocken som är så typisk japansk. Alla på onsen går omkring i sådan, till och från bad, i matsal och korridorer, alla är vi lika. Tommy, Miyako, Ammi och Lasse på bilden.
Igår lördag var vandringsdag. Vi tog lokalbussen upp till ett vandringscentrum beläget ungefär på 1000 meters höjd. Därifrån utgick ett antal leder runt om i landskapet, vilket är skogsbeklätt, många berg och vulkaner runt om och mycket vackert. Ur marken pyser det ånga och det luktar svavel överallt. En del av leden var avstängt till följd av utbrott för några veckor sedan, så stigen hade letts om. Rätt jobbig vandring med mycket stenar att ta sig över. Tommy och jag gick inte helt upp till toppen, om vi gjort det hade vi gått upp till 1700 möh. Miyako, Ammi och Lasse gick hela vägen upp!
Solen sken hela dagen, det var lagom varmt och vi hade det jättefint. Efter vandringen ägnade vi oss så klart bad, och därefter ytterligare en 8-rättersmiddag, här sparar vi inte på något! Varje rätt är oerhört vackert presenterad, varje kuvert har en liten minikokplatta som man själv kokar sin sukiyaki t ex. Små smakbitar av allehanda slag, med ingredienser som i de flesta fall är okända för mig.
Idag reser vi tillbaka till Kagoshima. Där skall vi bo hemma hos Mrs Honda. Det skall bli jättekul!
GunEva's Blog 