Etikettarkiv: tågresor

Slutet på den japanska delen! TOKYO!

Asien 2019, Japan, , ,

Från Hakone tar vi buss till tågstationen. Området vi har varit är mycket populärt bland Tokyoborna, det ligger bara 10 mil från Tokyo, det har väldigt mycket vacker natur, höga berg, vackra sjöar osv och attraherar även utländska turister.
Därför blir bussen väldigt full, både av människor och av väskor. Det är första gången vi ser detta. Vanligtvis har vi varit de enda utlänningarna, och utmärkt oss med att ta plats med väskor, men nu är japanerna i minoritet.

Fredagen den 24/5 kommer vi fram till Tokyo, bärandes på våra tunga väskor och ryggsäckar. (De stora resväskorna har skickats till hotellet i förväg). Det är ganska jobbigt för det är väldigt varmt också. Vi får därför hyra in vårt bagage i en inlämning för några timmar. Det finns verkligen allt i det här landet, bara man kan japanska så kan man få hjälp med allt!
Vi promenerar, åker båt, åker tunnelbana och pendeltåg och förarlösa tåg och beser gamla stadsdelar, nya stadsdelar, shoppingcentras, pågående och planerade byggen för OS 2020, Sumidafloden och de konstgjorda öarna i Tokyobukten med mera. Vi håller oss på benen till 19-tiden när vi äntligen kommer till vårt ryokan (enklare hotell/värdshus) i stadsdelen Nippori (i nordöstraTokyo).
Lördagen den 25/5 åker vi längs en ringlinje och stiger av här och där för att bese historiska platser, märkvärdiga gamla eller moderna byggnadsverk, enorma tågstationer (med oerhört mycket människor), varuhus, parker… det finns verkligen allt för alla i denna stad.
Men det är så mycket folk! Det är mycket noga att vi inte tappar bort varandra för om någon kommer på efterkälken är det inte lätt att hitta tillbaka.
Så många in och utgångar i tågstationerna. Trafikslagen korsar varandra, trappor och rulltrappor, till och från olika plan. Perronger med långa tåg som går åt olika håll och många linjer som korsar varandra! Det gäller att knäcka koden, att ta det lugnt och att läsa! Japanerna är mästare på skyltar och logistik när det gäller trafikplanering. Vi har inte bara en gång sagt oss att SL, och SJ också för den delen, skulle ha mycket att lära sig här!


Söndag 26/5 är en fri dag för egna aktiviteter. Vi tar det lite lugnt, åker till Edo-museet, vid sumostadion. Vi skall nämligen gå på finalen i sumobrottning på eftermiddagen och vill vara på plats i god tid.
Hr Trump har överraskat oss med att vilja gå på finalen med oss, och detta kan ju ställa till problem tänker vi.
Edo-museet innehåller mycket intressant om man vill veta hur det var i Edo, som Tokyo hette på samuraj-tiden. Äntligen får vi se hur människorna hade det och levde, interiörer, hantverkare, tvättare, lärare, barnaföderskor, skådespelare osv. Det fyllde ett kunskpashål vi hade kvar att stänga!

SUMO- jag säger bara det! Såå kul och spännande! Ett riktigt skådespel!
Vi hade köpt biljett med guidning. Vi samlades på ett hotell innan, fick genomgång av regler, brottarnas styrkor och svagheter, serieställning osv. Så gick vi i samlad tropp till stadium (jättestort), genomgick säkerhetskontroll (det är inget man normalt gör), och blev anvisade våra platser. Sen var guiden med oss hela tiden och förklarade vad som hände, och varför mycket entusiastiskt!
Jag är helt frälst nu! SUMO är helt klart min sport! Jag filmade mest under finalen, så jag har inte många stillbilder att visa just nu. När Tommy delat med sig av sina, kan det bli komplettering.



Hr Trump dök upp på den 4:e sista brottningsmatchen, vilket trams och säkerhetspådrag. SecretService-agenterna täckte honom så man såg bara tupén… han hade med sig en pokal som skulle delas ut till vinnaren (det är typ 38 andra pokaler också, men hans skulle förstås vara ”greatest”). Vi gick innan utdelningen började eftersom vi skulle till avskedsmiddagen med gruppen.


Nu skiljs vi från våra nya kompisar i Samurajens spår. De flyger hem, och vi flyger imorgon till Fukuoka, för att ta färjan till Busan och Sydkorea!
Snart börjar ett nytt kapitel!





Iya-dalen (Shikoku) och vidare till Nara

Asien 2019, Japan, ,

Vi tog snabbfärjan (bärplansbåt) till Kagoshima. Regnet hällde ner på Yakushima, man såg inget av de fantastiska bergen eller havet längre. Snabbfärjan tog ca 2 timmar.
Man hade en fiffig tjänst på båten, en av personalen gick runt och frågade om man behövde taxi vid färjeterminalen i Kagoshima, om man sade ja, fick man ett rött papper med ett nummer. Väl framme väntade en gentleman med just vårt nummer på oss!
Mycket smidigt!

Taxichaufförer och lokförare i detta land är så fina, prydliga uniformer och alltid fina vita handskar. Mycket stiligt.

I Kagoshima steg vi åter på det fantastiska tåget, Shinkansen. Det finns flera linjer, detta var Sakuralinjen. Den gick hela vägen till Shin-Osaka, men vi hoppade av i Kokura, där vi bytte till lokaltåg mot Oita, samt ännu en gång mot Usuki (en del säger ”Uski” andra uttalar allt bokstäver…). Hotellet låg precis vid stationen.

Vi kom ”bara” upp i 291 km i timmen, till Tommys besvikelse! 🙂

Vi badade onsen igen, det är så obeskrivligt skönt att sätta på sig en yukata, sätta fötterna i ett par tillhandahållna tofflor och strosa genom hotellet till det gemensamma badet.
Allt tillhandhålls, tvättlappar och handdukar, duschkräm, schampo och conditioner. Tandborste, öronpinnar, hudkräm, hårtork osv osv. Man behöver inget med sig för att bada onsen, bara att gå in!
Den varma poolen håller 41-42 grader. All eventuell värk försvinner i ett nafs.
Om man så vill kan man gå till hotellets restaurang i yukatan, inget konstigt med det. Mycket avkopplande och vilsamt.

Nästa morgon upp med tuppen. Taxi till hamnen i Usuki, färja till Yawatahama. En mycket behaglig och vacker tur på drygt 2 timmar. Återigen har vi vädret med oss, solen lyser från en klarblå himmel.
På de färjor vi åkt, finns alltid en vilosektion. Här kan man hänga med hela sin familj eller själv, sova, läsa, äta etc, mycket smidigt. Man håller givetvis till på golvet.


Från Yawatahamas hamn tar vi taxi till stationen. Tåg 1 går till Matsuyama, tåg 2 går till Tadotsu och tåg 3 går till Oboke. Här nedan en bild över järnvägslinjerna och stationerna på Shikoku. Som ni ser är järnvägsnätet mycket utbyggt!

Så är vi är framme i Iyadalen.
Naturen har ändrat karaktär successivt medan vi färdats med de olika tågen, nu är det riktigt bergigt, och dalgångarna blir smalare och brantare. Och det är grönt, oändligt grönt i olika nyanser i skogarna som klättrar upp till bergstopparna!
Den bil vi blir hämtade med fortsätter klättrandet upp i bergen via slingrande vägar.
I botten på dalen slingrar sig floden.

Bagagehissen

Hotellet ligger efter bergssidan med en underbar utsikt, vårt bagage hissas upp med block och talja till entrénivå. När vi väl checkat in, passar det utmärkt med ett bad före middagen. Man har verkligen ett vackert bad här. Och detta är också utrustat med en kallbassäng, mycket uppfriskande. Samt en utomhuspool, varm och skön i vacker omgivning.

Nu blir det mat igen, och väldigt god, och vacker, mat.
Lite jobbigt i alla fall är att sitta på golvet och äta. Vi är lite för långa och storväxta för möblerna. Tommys stora fötter (46) får knappt plats under bordet.
Och en del av oss har inte tränat tillräckligt mycket på att komma upp från och ner till golvet… utan att tappa ansiktet alltså!

Vi träffade en fransman som konverserade personalen på japanska, mycket imponerande, han hade läst japanska i 4 år, för länge sedan… den som ändå kunde prata så!
Men att bara kunna lite, att försöka säga det kan man tas mycket positivt upp. Och att iaktta de artighetsregler som omger samvaron är viktigt också. Jag uppskattar den vänlighet och det intresse vi möter, så lätt att komma i kontakt trots den skenbara distansen!

Att sova på golvet kräver också en del. T ex att komma upp mitt i natten om man behöver gå på toa… Alla sängkläder ligger till att börja med i skåp bakom vackra skjutdörrar. När vi så kom tillbaka till rummet efter middagen var ”sängen” bäddad. Bara att gå och lägga sig!

För att få ut det mesta av Iyadalen, åkte vi hela nästa dag med en egen chaufför i området. Egentligen är detta en avfolkningsbygd, ungdomarna åker till städerna för att gå i highschool och kommer aldrig tillbaka. Inga kommer att bruka jorden i det starkt lutande landskapet. Åkrarna växer igen, skogen tar över, husen rasar och bilarna och redskapen rostar. Det är sorgligt! Men ändå vackert!

Kvar är gamla människor, arbetet måste göras på det gamla sättet, här kan man inte använda maskiner

Men nu har vi kommit till Nara.
För att komma hit, slog vi nog vårt rekord i tågbyten. Oboke till Okayama, Okayama till Shin-Osaka, Shin-Osaka till Kyuhoji, Kyuhoji till Nara. Men allt funkade perfekt, inte en minut försenade tåg, informationen som ges på stationerna för att guida passagerarna är så tydlig att även om vi inte kan läsa japanska klarade vi alla förflyttningar mellan plattformar och olika linjer. Suveränt bra.

Mycket turister här i Nara, nu får vi vänja oss till stadslivet igen. Vi kraschade lite igår kväll, handlade bröd, ost och skinka och åt på hotellrummet. Vi behövde vila oss lite från all vacker japansk mat, det är inte alltid vad våra gommar längtar efter!

Idag ansluter vi till ”I Samurajens spår”, vi kommer att träffa 3 resenärer till samt vår guide Kristina. Det skall bli kul!