Efter Bayeux, reste vi vidare mot Mont Saint Michel. Ett måste, när det gäller franska turistattraktioner. 3 miljoner besökare per år kan ju inte ha fel ellerhur? Är 8219 besökare/dag…😱

Vi cyklade tidigt från ställplatsen till ön och berget. Det är verkligen en mäktig syn. Och helt enkelt overkligt. Gränderna är väldigt branta inom stadsporten, samt smala, och övergår här och var i trappor. Helt klart ansträngande promenad och inget för barnvagnar och handikappade på mopeder…

Souvenirbutiker och restauranger kantar gatan. Väl längst upp kostar det 11 € att komma in i klostret. Fascinerande, och ett otroligt byggnadsverk. Det faktum att det fortfarande bor 29 personer där, munkar och nunnor av någon klosterorden som jag inte minns just nu, är ju också fantasieggande.

Men jag saknar ändå något, kanske just den verkliga kopplingen till det religiösa kanske, den fanns inte att se nånstans. Men det är nog verkligen för mycket att begära, mtp turistgenomströmningen.

Åter till ställplatsen beslutar vi oss för att satsa på restaurangbesök till kvällen. Våra vänner bokar bord på närbelägen restaurang. Vi anländer klockan 19 och får bästa bordet vid fönstret. Vi enas om en skaldjursplatå för 4, vi är ju ändå i Cancale, känt för sina skaldjur!

Två ytterst delikata flaskor vin därtill… himmelriket!

Tyvärr… 00:30, börjar jag känna på mig att något är galet.. upp och kräkas… sen följer 10-15 ytterligare besök på toa för att befria mig från vad det nu var som jag inte tålde… innan det hela vände. Verkligen synd på så rara ärtor! Rekommenderar INTE att bli magsjuk i en husbil, när man inte bor precis bredvid servicehuset med toa mm. 😭

Nästa dag är jag däckad, och våra vänner lämnar oss för att åka hemöver. Vi går en kort promenad till campingens gräns ner mot bukten.

Den kommunala campingen i Cancale var helt suverän. Vackert läge, lugnt, perfekt service, trevlig personal, ja allt man kan begära.