Vi lämnar Braga och sätter kurs mot nationalparken. Total dimma omger oss. Eftersom vi inte kan köra så snabbt som portugiserna tycker man ska göra, mötande bilar väldigt sällan har ljuset tänt och att det pågår någon form av cykellopp med galet snabba lycraklädda herrar i hög hastighet på de branta slingrande vägarna, måste vi vara väldigt försiktiga.

När vi kommit över bergskammen har dimman bränt bort solen och ett sjösystem breder ut sig i dalen. Det ser ut som ett sjösystem men är egentligen en gigantisk vattenreservoar.

Idag är Republikdagen. Den 5/10 1910 proklamerades republiken Portugal, vilket firas som en nationell helgdag. Många lediga människor åker båt på sjöarna eller promenerar eller sitter på restauranger.

Bergen i nationalparken kan vara upp till 2000 m höga och vara snötäckta på vintern. IPhonens kamera vet inte rättvisa till hur höga de är egentligen. Den plattar tyvärr ut bilderna.

Det mest spännande som inträffade var nog att Tommy badade i poolen. Den fylls kontinuerligt med vatten från bergen, inga kemikalier således, och rätt sval…

En lugn och tyst övernattning igen.

Efter sista natten på hotellet börjar vi dagen med en promenad till Calouste Gulbenkian museum. Enligt Wikipedia var Calouste Gulbenkian en av världens rikaste män vid tiden för sin död, 1955. Han var en armenisk- brittisk företagare och filantrop.

”Gulbenkian spelade en framträdande roll i att göra Mellanösterns petroleumreserver tillgängliga för utvinning från Västerlandet. Han erhöll 1890 den turkiska regeringens uppdrag att söka efter olja i östra Turkiet. Under de följande åren etablerade han sig som en förmedlare och rådgivare i oljebranschen.

På något oklara grunder erhöll han en minoritetspost om 5 procent av aktierna i det 1914 grundade Turkish Petroleum Company, senare ombildat till Iraq Petroleum Company och kontrollerat av British Petroleum, BP. Innehavet kom att ge honom en enorm förmögenhet och tillnamnet ”Mr Five Percent”.

Vid slutet av sitt liv hade han blivit en av världens rikaste personer och hans konstsamlingar ansågs tillhöra de främsta privata samlingarna. De sista åren tillbringade han i Portugal och större delen av hans förmögenhet testamenterades till Gulbenkianstiftelsen i Lissabon. Stiftelsen driver bland annat

Gulbenkianbiblioteket, Gulbenkianmuseet, ett vetenskapsinstitut och social verksamhet” (Wikipedia)

Vi checkar in våra resväskor i hotellets förråd. Noga uppmärkta och med kvitto. Det är viktigt det där, annars kan vem som helst hämta ut dina väskor…

Först en promenad mot förmiddagens första kaffe, under ett vackert träd där avenyer möts. Familjer ansluter för frukost, det är lördag förmiddag och man är ju ledig, ellerhur?

Museet är inramat av en alldeles egen park. Otroligt lummig och skuggig, vilket är precis vad som behövs under den obarmhärtiga portugisiska solen. Klockan 10 är det redan 28° varmt.

Enastående skatter finns inrymda i museets 50-talsbyggnader.

Så otroligt gamla artefakter som från 5000 år före Kristus finns att beskåda i ett fantastiskt välbevarat skick. Samlingarna innehåller artefakter från såväl Indien som antika Grekland och Rom, Iran och Irak, Fjärran Östern med Kina och Japan som huvudfokus. Mattor, möbler, konst, silver,smycken, porslin. Allt är väldigt vackert presenterat och lätt att ta till sig. Några bilder:

När vi sett oss mätta på alla skatter på museet promenera vi tillbaka till hotellet, hämtar vårt bagage och tar tunnelbanan till pendeltågsstationen där Sintratåget avgår från. Vi får hjälp av en äldre gentleman som ser att vi inte har allt helt klart för oss när det gäller biljettköp, avgångsspår, biljetthantering. Såklart vill han få en liten ersättning att dryga ut sin magra pension med. Det ger vi honom gärna.

Mot Sintra

I Sintra tog vi en taxi till uthyrningsfirman och hämtar upp husbilen. Ganska omständlig process vid anmälan. Det som inte var tydligt när vi beställde bilen var att de kräver kreditkort vid betalning. Det innebär att du behöver ha minst 20 000 svenska kronors kreditvärdighet på banken för att kunna hyra. Om man lämnar tillbaka bilen i ursprungsskick, får man förstås tillbaka hela det reserverade beloppet. Det är inga problem för oss, gamla gubben och gumman. Men ett ungt ukrainskt par som bokat bil och kom efter oss hade inte denna kreditvärdighet och blev därmed blåsta på hela sin semester. Det gjorde väldigt ont i hjärtat.

Vår första övernattning var tvunget ske nära Sintra. Vi lämnade inte hyrbilsfirman förrän 16:30, och då är man lite sent ute för att hitta en perfekt plats… men vi hade ändå tur, sista platsen hos en väldigt vänlig värd, Carlos, Sintra Vintage Caravan. Han hade kanske 7-8 platser. Servicen var basal, men innehöll definitivt det som behövs. Att bli av med gråvatten och svartvatten är alltid viktigt. Tvätta sig kan man göra i husbilen, med tvättlappar om det är kris. Tommy badade i poolen, det är definitivt ett plus!

Dags för en ”Hop-on hop-off ” upplevelse. Vi tar den lilla turen ”Castle” för att hinna se så mycket som möjligt på kort tid. Det blir en hisnande åktur! Vi sitter kvar hela rundan utan att kliva av vid någon av sevärdheterna. Själva åkturen i sig är fullständigt tillräcklig. Upp och ner för backarna på smala gator med skarpa krökar och mycket trafik och fotgängare.

Temperaturen börjar smyga sig upp mot 35° och vi drog oss ner mot vattnet i hopp om att hitta lite brus och svalka.

Inte så mycket svalka men mycket folk att se på. Joggare, skateboardåkare, cyklister och en oktoberfest bl.a.

I Lissabon finns många uteliggare. Många drabbades av fattigdom redan vid skuldkrisen 2008 och coronaepidemis påverkan på människors möjlighet att försörja sig, puttade många över kanten. Många gamla sitter på trottoaren med en burk framför sig, det är hjärtskärande att se.

Men vi tillhör verkligen de lyckligt lottade och går på restaurang på kvällen. En fin gammal dam kommer in och får ett mycket fint bemötande av personalen.

Precis utanför dörren till hotellet ligger nedgången till tunnelbanas gula linje. Vi köper en 24-timmars biljett och ger oss iväg mot Lissabons akvarium. Det ligger i ”Nationernas park” öster om centrum. Detta är en modern del av Lissabon som etablerades 1998 i samband med världsutställningen som firade 500-årsjubileet av Vasco da Gamas resa till Indien. Området har förutom bostäder – gallerier, mässhallar och idrottsanläggningar, hotell, restauranger, kasino, linbana och det fantastiska saltvattensakvariet ”Oceanário”- världens näst största enligt reklamen. Här tillbringar vi lätt tre timmar.

Sen åker vi linbana

Efter besöket i ” Nationernas park” tar vi tunnelbanan åter in till centrala gamla Lissabon, Bairro Alto.

Det är ca 30° i luften, mycket folk och mycket trafik på de smala gatorna och trottoarerna. Vi dyker in i en vinbutik för att få lite svalka och passar på att lära oss lite om portugisiska druvor, vinområden och smakar förstås på både räött och vitt vin.

Vi promenerar lite till på stadsdelens synnerligen smala gator innan vi till slut utmattade ger oss och tar t-banan tillbaka till hotellet.

Vi tänker åka på en liten höstresa till Portugal. Denna gång blir vi borta i 2 veckor. Och vi flyger. Först behöver vi förstås läsa in oss på några fakta om landet, dessa är hämtade från Utrikespolitiska institutets Landguide.

Portugal är ett av Europas mindre länder, ungefär 1/5-del av Sveriges storlek. Befolkningen uppgår till drygt 10 miljoner invånare, varav ca 3 miljoner av dem bor i huvudstaden Lissabon. Befolkningstillväxten är 0,5%.

8 av 10 portugiser anses vara katoliker. Kyrkan är skild från staten, och religionsfrihet är garanterad i författningen.

Norra delen av landet är kuperad och bergig. Vissa toppar är så höga som 2000 möh. Här kan falla snö under vinterhalvåret.

Söderut blir landskapet mer låglänt, ca 200 möh. Och så har vi förstås kusterna med långa sandstränder men också med höga bergsklippor.

Ungefär 1/3-del av Portugal är täckt med skog. De endemiska träslagen är korkek, pinje och eukalyptus. Efter de svåra skogsbränder Portugal drabbats av växer akasia (mimosa) in, den är mycket invasiv och tränger ut den endemiska floran. Detta är ett stort problem, då akasia också i sig själv är eldfängd.

Vi landar i Lissabon sent tisdag kväll. Ringer till hotellet för att meddela att vi troligtvis anländer efter klockan 24, dvs efter check-in tid. No problem! Vi möter en väldigt proffsig nattportier, som ger oss entusiastiska turisttips för kommande besök. Nedgången till Metro ligger utanför dörren, perfekt!

Hela första dagen promenerar vi ca 9 km. Hyggligt varmt och här och var ganska kuperat. Tror att det är det bästa sättet att få en känsla för en ny miljö.

I Lissabon finns Europas gamla historia fortfarande representerad. Magnifika hus och statyer, borgar och slott, museum med ovärdeliga skatter… hur ska vi hinna allt på 3-4 dagar 🤔