Alla inlägg av guneva

Profilbild för Okänd

Om guneva

På väg mot framtiden

Dag 7 Nazaré – UXA Paraíso

Dagens mål är Coimbra. Välkänt för det stora universitet från slutet av 1200-talet. Men vi stannar till i Tomar på vägen, grundat 1157 av den första riddaren för Tempelriddarorden i Portugal. Staden domineras av det enorma klostret som höjer sig ovanför på en kulle. Redan 1160 satt stormästaren igång detta bygge. Vi tillbringar ett par timmar där med gapande munnar…😃

Pelargång och kakel…
Inbyggda gårdar
Den ursprungliga tempelkyrkan från 1100-talet. Byggd som en ”trumma”
Galen utsmyckning
Vackra golv
Mycket nöjd besökare

Vi kom aldrig till Coimbra. Hittade en camping uppe bland bergen där vi övernattade. Branta backar med plattformar på styltor utöver branten. Husvagnar eller glampingtält med utsikt.

Dag 6 Óbidos – Nazaré

Dagens mål är Nazaré. På vägen dit stannar vi till i Óbidos, en urgammal stad från 1100-talet, belägen på en kulle omringad av en 30 meter hög ringmur från 1300-talet. Vitkalkade hus och smala gränder, kyrkor – vackert kakelprydda, en borg, massor med turistshoppar och kaféer.

Del av ringmuren
Man kunde bli skjutsad med hästvagn upp till staden
Vackert kakel i stadsporten. Jobbigt att vara byggnadsarbetare i medeltida städer
Medeltida skampåle
Kyrka från 1400-talet, alla ytor kaklade
Utsikt från borgen

Nazaré blev en besvikelse, hittade ingenstans att ställa husbilen i närheten av staden. Så vi landade på en väldigt fin (och dyr) camping ett par kilometer ifrån staden. Så inget strandpromenerande och fiskrestaurangätande för oss. Och det var det vi kommit för…😢

Men campingen hade ändå en bra restaurang så vi led inte allt för mycket.

Vi lät oss väl smaka från buffén

Dag 5 Peniche

Vi vaknar till en underbart mild morgon. Lagom temperatur, väldigt lugnt och stilla hos Carlos.

Vårt nästa mål är Peniche, en kuststad ca 8 mil norr om Lissabon. Vi börjar i Peniche med att helt enkelt hitta en parkering vid dynerna, ta trapporna över dem, och duns, ut med handdukar på den perfekta stranden och njuuuuta! Maken kastar sig i Atlanten! Vattnet ca 22° och precis lagom uppfriskande för oss nordbor.

Maken doppar sig

När vi tillfredsställt våra basala behov, börjar vi leta efter ställplats. Ingen naturcamping precis (asfalt), men rent, el och vatten, toa och dusch mot avgift finns, jämte grå-och svartvattentömning. Vänliga och hjälpsamma medcampere som bistår oss när vi får ett elfel som släcker vårt kylskåp. Efter mycket felsökande hittade vår tyske granne problemet och vi kunde åter vara säkra på att frukostmaten och det vita vinet var kylt!

Sen tänkte vi äta middag på ”stan”…

Vi är lite mitt emellan lunch och middag men hungriga ändå. Hittade en restaurang inte allt för långt från ställplatsen. Eftersom detta är vår första gång i Portugal, försöker vi utmana oss själva och beställa ”Dagens rätt”. Vi hade två val, en kött-och en fiskrätt. Kötträtten var tyvärr slut så vi tog båda fiskrätten, stekt torsk med stekt potatis. Helt ok, ellerhur?! det är här som skillnaden mellan ”min” stekta torsk uppenbarar sig och hur man tillagar den i Portugal.

Stekt torsk med pommes á la Pinache…?

Tyvärr hade inte torsken den fräschör vi är vana vid. Väldigt salt och med en fermenterad anstrykning som inte smakade bra för oss.

Tyvärr måste vi lämna ganska mycket av maten, skäms över det. När ”le chef” gick av sitt pass kom nu han till vårt bord och frågade om vår uppfattning om maten. Borde varit ärligare, tagit han uppriktiga fråga på allvar…

Vad tycker ni om presentationen t ex? Vi drack öl till, det var det enda raka. Maken åt dessutom bröd, en fiskröra, oliver före maten och detta var delikat!

Tror att jag var utanför min ”comfort zoon” (är lite pjoltig…)…. Men, nej. Äter inte detta igen!

Det finns så mycket färsk fisk i minsta snabbköp. Det är målet för nästa restaurangupplevelse.

Dag 4 Lissabon -Sintra

Efter sista natten på hotellet börjar vi dagen med en promenad till Calouste Gulbenkian museum. Enligt Wikipedia var Calouste Gulbenkian en av världens rikaste män vid tiden för sin död, 1955. Han var en armenisk- brittisk företagare och filantrop.

”Gulbenkian spelade en framträdande roll i att göra Mellanösterns petroleumreserver tillgängliga för utvinning från Västerlandet. Han erhöll 1890 den turkiska regeringens uppdrag att söka efter olja i östra Turkiet. Under de följande åren etablerade han sig som en förmedlare och rådgivare i oljebranschen.

På något oklara grunder erhöll han en minoritetspost om 5 procent av aktierna i det 1914 grundade Turkish Petroleum Company, senare ombildat till Iraq Petroleum Company och kontrollerat av British Petroleum, BP. Innehavet kom att ge honom en enorm förmögenhet och tillnamnet ”Mr Five Percent”.

Vid slutet av sitt liv hade han blivit en av världens rikaste personer och hans konstsamlingar ansågs tillhöra de främsta privata samlingarna. De sista åren tillbringade han i Portugal och större delen av hans förmögenhet testamenterades till Gulbenkianstiftelsen i Lissabon. Stiftelsen driver bland annat

Gulbenkianbiblioteket, Gulbenkianmuseet, ett vetenskapsinstitut och social verksamhet” (Wikipedia)

Vi checkar in våra resväskor i hotellets förråd. Noga uppmärkta och med kvitto. Det är viktigt det där, annars kan vem som helst hämta ut dina väskor…

Först en promenad mot förmiddagens första kaffe, under ett vackert träd där avenyer möts. Familjer ansluter för frukost, det är lördag förmiddag och man är ju ledig, ellerhur?

Förmiddagsfika

Museet är inramat av en alldeles egen park. Otroligt lummig och skuggig, vilket är precis vad som behövs under den obarmhärtiga portugisiska solen. Klockan 10 är det redan 28° varmt.

Enastående skatter finns inrymda i museets 50-talsbyggnader.

Så otroligt gamla artefakter som från 5000 år före Kristus finns att beskåda i ett fantastiskt välbevarat skick. Samlingarna innehåller artefakter från såväl Indien som antika Grekland och Rom, Iran och Irak, Fjärran Östern med Kina och Japan som huvudfokus. Mattor, möbler, konst, silver,smycken, porslin. Allt är väldigt vackert presenterat och lätt att ta till sig. Några bilder:

Antikt fat Grekland, 2000 år f.Kr
Pornografisk konst, 1600-talet
Lalique-smycke ca 1899-1927

När vi sett oss mätta på alla skatter på museet promenera vi tillbaka till hotellet, hämtar vårt bagage och tar tunnelbanan till pendeltågsstationen där Sintratåget avgår från. Vi får hjälp av en äldre gentleman som ser att vi inte har allt helt klart för oss när det gäller biljettköp, avgångsspår, biljetthantering. Såklart vill han få en liten ersättning att dryga ut sin magra pension med. Det ger vi honom gärna.

Mot Sintra

I Sintra tog vi en taxi till uthyrningsfirman och hämtar upp husbilen. Ganska omständlig process vid anmälan. Det som inte var tydligt när vi beställde bilen var att de kräver kreditkort vid betalning. Det innebär att du behöver ha minst 20 000 svenska kronors kreditvärdighet på banken för att kunna hyra. Om man lämnar tillbaka bilen i ursprungsskick, får man förstås tillbaka hela det reserverade beloppet. Det är inga problem för oss, gamla gubben och gumman. Men ett ungt ukrainskt par som bokat bil och kom efter oss hade inte denna kreditvärdighet och blev därmed blåsta på hela sin semester. Det gjorde väldigt ont i hjärtat.

Vår första övernattning var tvunget ske nära Sintra. Vi lämnade inte hyrbilsfirman förrän 16:30, och då är man lite sent ute för att hitta en perfekt plats… men vi hade ändå tur, sista platsen hos en väldigt vänlig värd, Carlos, Sintra Vintage Caravan. Han hade kanske 7-8 platser. Servicen var basal, men innehöll definitivt det som behövs. Att bli av med gråvatten och svartvatten är alltid viktigt. Tvätta sig kan man göra i husbilen, med tvättlappar om det är kris. Tommy badade i poolen, det är definitivt ett plus!

Kvällssol

Dag 3 Lissabon

Dags för en ”Hop-on hop-off ” upplevelse. Vi tar den lilla turen ”Castle” för att hinna se så mycket som möjligt på kort tid. Det blir en hisnande åktur! Vi sitter kvar hela rundan utan att kliva av vid någon av sevärdheterna. Själva åkturen i sig är fullständigt tillräcklig. Upp och ner för backarna på smala gator med skarpa krökar och mycket trafik och fotgängare.

Många fina husfasader med portugisiskt kakel såg vi på vägen.

Temperaturen börjar smyga sig upp mot 35° och vi drog oss ner mot vattnet i hopp om att hitta lite brus och svalka.

En ”installation”

Inte så mycket svalka men mycket folk att se på. Joggare, skateboardåkare, cyklister och en oktoberfest bl.a.

I Lissabon finns många uteliggare. Många drabbades av fattigdom redan vid skuldkrisen 2008 och coronaepidemis påverkan på människors möjlighet att försörja sig, puttade många över kanten. Många gamla sitter på trottoaren med en burk framför sig, det är hjärtskärande att se.

Men vi tillhör verkligen de lyckligt lottade och går på restaurang på kvällen. En fin gammal dam kommer in och får ett mycket fint bemötande av personalen.

Dag 2 Lissabon

Precis utanför dörren till hotellet ligger nedgången till tunnelbanas gula linje. Vi köper en 24-timmars biljett och ger oss iväg mot Lissabons akvarium. Det ligger i ”Nationernas park” öster om centrum. Detta är en modern del av Lissabon som etablerades 1998 i samband med världsutställningen som firade 500-årsjubileet av Vasco da Gamas resa till Indien. Området har förutom bostäder – gallerier, mässhallar och idrottsanläggningar, hotell, restauranger, kasino, linbana och det fantastiska saltvattensakvariet ”Oceanário”- världens näst största enligt reklamen. Här tillbringar vi lätt tre timmar.

Tunnelbanan har breda perronger och höga luftiga entréhallar
En enorm katt tillverkad av skräp från havet
En enormt lång bro, som aldrig tycktes ta slut…
I akvariet fanns förutom fiskar av allehanda slag även bl.a. fåglar, uttrar och pingviner
Städdag i akvariet
En havsdrake
Sjöstjärna

Sen åker vi linbana

Linbanan ger en fin överblick av hela parken
Tuff modern arkitektur

Efter besöket i ” Nationernas park” tar vi tunnelbanan åter in till centrala gamla Lissabon, Bairro Alto.

Det är ca 30° i luften, mycket folk och mycket trafik på de smala gatorna och trottoarerna. Vi dyker in i en vinbutik för att få lite svalka och passar på att lära oss lite om portugisiska druvor, vinområden och smakar förstås på både räött och vitt vin.

Stort urval
Vår ” lärare”

Vi promenerar lite till på stadsdelens synnerligen smala gator innan vi till slut utmattade ger oss och tar t-banan tillbaka till hotellet.

Resan till Portugal

Vi tänker åka på en liten höstresa till Portugal. Denna gång blir vi borta i 2 veckor. Och vi flyger. Först behöver vi förstås läsa in oss på några fakta om landet, dessa är hämtade från Utrikespolitiska institutets Landguide.

Portugal är ett av Europas mindre länder, ungefär 1/5-del av Sveriges storlek. Befolkningen uppgår till drygt 10 miljoner invånare, varav ca 3 miljoner av dem bor i huvudstaden Lissabon. Befolkningstillväxten är 0,5%.

8 av 10 portugiser anses vara katoliker. Kyrkan är skild från staten, och religionsfrihet är garanterad i författningen.

Norra delen av landet är kuperad och bergig. Vissa toppar är så höga som 2000 möh. Här kan falla snö under vinterhalvåret.

Söderut blir landskapet mer låglänt, ca 200 möh. Och så har vi förstås kusterna med långa sandstränder men också med höga bergsklippor.

Ungefär 1/3-del av Portugal är täckt med skog. De endemiska träslagen är korkek, pinje och eukalyptus. Efter de svåra skogsbränder Portugal drabbats av växer akasia (mimosa) in, den är mycket invasiv och tränger ut den endemiska floran. Detta är ett stort problem, då akasia också i sig själv är eldfängd.

Vi landar i Lissabon sent tisdag kväll. Ringer till hotellet för att meddela att vi troligtvis anländer efter klockan 24, dvs efter check-in tid. No problem! Vi möter en väldigt proffsig nattportier, som ger oss entusiastiska turisttips för kommande besök. Nedgången till Metro ligger utanför dörren, perfekt!

TAP, Portugal airlines
En väldigt god kaffe när vi bekantar oss med kartorna över Lissabon och hur dessa motsvaras av verkligheten!

Hela första dagen promenerar vi ca 9 km. Hyggligt varmt och här och var ganska kuperat. Tror att det är det bästa sättet att få en känsla för en ny miljö.

I Lissabon finns Europas gamla historia fortfarande representerad. Magnifika hus och statyer, borgar och slott, museum med ovärdeliga skatter… hur ska vi hinna allt på 3-4 dagar 🤔

Warburg och Hamburg

Nästa morgon drar vi vidare norrut.

Warburg var nästa stopp på resan. Vi övernattar på en camping med huvudsakligen fasta husvagnar. Ingen var dock i sina husvagnar när vi var där, så vi hade stället nästan helt för oss själva. Rent och fräscht och tyskt välordnat. Och underbart varmt i duschen utan 3- minutersbegränsning… Ägarinnan är respektingivande, hon har ramlat och skadat ryggen och är inte på sitt bästa humör. Kanske stör vi henne lite med vår ankomst, hon såg på kröningen av Charles III…

Vi anländer till Hamburg på söndagen. Förbudet mot att köra långtradare på söndagar är en välsignelse. De oändliga tågen av långtradare på autobahn är skräckinjagande. Under vår resa har vi helt undvikit autobahn eller motorväg, för att komma närmare de samhällen och det landskap vi reser igenom. Men denna söndag vill vi bara transportera oss… vi vill testa att bo i innerstaden i Hamburg och hittade en ställplats inte långt från Centralstationen. Tunnelbanan ovan huvudet, trafiken runtomkring, sirener och musik, inga problem när man vet vad man möter.

Wohnmobilhafen Hamburg

Vi besöker ännu en gång Miniatur Wunderland i Hamburg. Senast vi var här var 2016. Och mycket har hänt sedan dess. Miniatur Wunderland är ett himmelrike om man finner nöje i modelljärnväg, modellbyggen, eller minimiljöer som berättar en historia. 2300 kvm, ca 13 temavärldar, 20 000 meter spår, 1300 tåg, 1900 signaler, 400 000 figurer, etc etc. Allt rör sig, lyser, blinkar och låter, det händer ständigt något. Det blir kväll och natt i lokalen. Gryningen kommer, det blir dag igen. Ständigt förändras sceneriet och det som sker i miljöerna.

Vi stannar i 4 timmar, men sen orkar vi inte ta in mer. Det är totalt fascinerande och väldigt roligt! Rekommenderar verkligen ett besök!

Efter Miniatur Wunderland, går vi in mot Altstadt. Idag den 8/5 är minnesdagen för slutet av 2:a världskriget. Flera förbundsstater i Tyskland håller denna dag för helgdag. Detta är ännu inte bestämt i Hamburg men man är eventuellt på väg mot ett beslut. På vår promenad kom vi att delta i en ceremoni vid S:t Nikolai-kyrkan. Detta är en kyrka som förstördes under 2:a världskriget, den är nu en minnesplats i centrala Hamburg. Klockringning, tal och musik av Elbephilarmonien. Mycket fint och värdigt.

S:t Nikolai-kyrkan

Hamburg är en stad där det pågår mycket renovering i innerstaden. Det behövs helt klart. Många miljöer är väldigt slitna och nedgångna och vi möter många uteliggare som försöker hitta någonstans att förvara sina tillhörigheter och kunna sova tryggt.

Den här boplatsen har förstörts och lämnats övergiven. Under vad som hänt…?

Idag har vi promenerat närmare en mil och är lätt utmattade samt har rejält ont i fötterna. Imorgon mot Puttgarten och färjan till Danmark

Sekt och Kobern-Gondorf

Efter Trier beger vi oss till Maring-Noviand. Där gör vi ett stort inköp av tysk sekt, enligt vår uppfattning det bästa mousserande vin som står att få. Helt gjort enligt champagnemetoden, på samma druvor och odlade i ungefär samma terroir som druvorna i Champagne. Jag har gjort ett blogginlägg vid ett tidigare besök 2016, som jag länkar till.

Mot norr…

Efter vårt besök hos familjen Bollig, stannar vi för övernattning i Kobern-Gondorf vid Mosel.

Ställplats i Kobern-Gondorf

Vi äter middag på restaurang i den lilla staden med dess 1600-talshus.

Byggt 1648

Vi sover gott trots ställplatsens läge, mellan Mosel, riksvägen och järnvägen.

Till Tyskland

Efter Chalons-en-Champagne var det dags att byta land. Inom en timme passerade vi från Frankrike via Belgien och Luxemburg till Tyskland. Målet var Trier, den väldigt gamla staden vid Mosel. Trier är Tysklands äldsta stad och har romerska anor. Kejsar Augustus grundlade staden år 16 f.Kr. Colonia Augusta Treverorum hette den då. Nu bor här ca 100 000 invånare, och har universitet och högskolor och är ett nav i denna del av Tyskland. Staden bombades båda under 1:a och 2:a världskriget. Det finns ändå många väldigt gamla vackra byggnader att se, till och med från romartiden, bland annat Römerbrücke, Porta Nigra och Barbarathermen, ett antikt bad med delar av golvvärmen fortfarande bevarad.

Campingen låg jämte Mosel och höll trots ett slitet ytligt utseende, väldigt fin standard.

Römerbrücke

Vi tog en långpromenad över Römerbrücke in i den gamla staden, drack en Bitburg på ett torg, besåg de gamla husen och gick sedan till domkyrkan… denna kyrka tog faktiskt andan ur oss! Helt enkelt makalös. Inga foton kan göra den rättvisa, men bifogar ändå några. Men själva känslan när man går in i denna väldiga lokal går inte att förklara (och då är ingen av oss religiösa öht).

Stenhuggerikonst
En av flera orglar
Grunden lades år 1032

Vägen till Châlons-en-Champagne

Efter Briare förändrades landskapet från att varit mycket böljande, skogigt men med åkrar gula av raps och gröna av vall och grönsaksodlingar. Man kör till att börja med, på smala vägar som vindlar genom landskapet. Så småningom breder åkrarna ut sig över ett vidare, något mindre kuperat landskap, och vägarna rätar ut sig, till slut är de spikraka. Vi närmar oss också den del av Frankrike där skyttegravskriget fördes under 1:a världskriget. Samma områden blev också krigsskådeplats under 2:a världskriget. Vi åker förbi enorma krigskyrkogårdar med 10 000-tals kors. I själva verket ligger det ca 70 krigskyrkogårdar i regionen. Minnesmärken över krigets vansinne…

Vi stannar vid ett minnesmärke som restes 1923. En general som ledde sina mannar under 1:a världskriget lät resa det. Många namngivna soldater ligger begravda där, liksom kvarlevor efter de 10 000 oidentifierade som ligger begravda här. När generalen dog, begravdes han enligt sitt eget önskemål med sina mannar

Vi hittar en camping i Chalons-en-Champagne. Även hästar kan checka in här och man har en stor area för handikappade, den verkar väl utnyttjad. Rullstolar och rullatorer med sina ägare kommer ut från husbilarna. Så underbart att se att det kan funka att åka husbil i framtiden även om hälsan sviker.

Lannion

Lannion är en stad i Bretagne med ca 20 000 invånare. Den har anor från tidiga medeltiden. Här finns korsvirkeshus kvar från 1400- och 1500-talet. I den centrala staden är gränderna trånga och vindlande.

Korsvirkeshus i Lannion

Vi hittade en kommunal camping som inte många hade hittat till. Jag tror vi var 3 bilar… Allt fanns dock – toa, dusch, diskhoar och tvättmaskin. Samt el. Receptionen var stängd när vi anlände så vi sov på ”krita” natt 1.

Den väldigt gamla kyrkan i Lannion

I Lannion röker man. Konstigt är det att se så många med cigarrett eller e-cigarett i munnen. Man röker på caféerna och på gatan, i bilen och förmodligen hemma inomhus också. Många som röker är kvinnor, både unga och gamla.

Vi åt lunch på en marockansk restaurang. Gott och smakrikt.

Vi sov en natt till i Lannion. På valborgsmässoafton vände vi, härifrån börjar hemresan.

Le Mans var nästa mål. Inte nåt bra mål visade det sig. Fransmannen hade tagit sig ut med sina egna husbilar/husvagnar iom att det var långhelg, så campingarna var fullbelagda. Vi reste vidare. Till slut hittade vi en stängd camping med 3 platser för husbilar utanför anläggningen. Där ställde vi oss. Herrtoaletten var öppen så den nyttjades, samt diskhoarna som var placerade utomhus. Ingen att lämna betalning till. Hela Frankrike hade stängt. Imorgon var ju Fête du travail, 1:a maj…

Valborgsmässoafton

Den 1:a maj var tänkt att vi skulle köra ändå till Chablis men när vi stannade till för kort vila i Briare, föll vi båda för charmen hos den lilla staden, med kanaler och flodbåtar längs med Loirefloden. Så nu är vi här, på en väldigt fin camping, längs floden. Mängder med olika sorters fåglar kvittrar överallt och grodorna längs floden kväker högljutt. Det var längesedan jag hörde grodor i Sverige. Är de utrotade? 😭

Briare
Briare
Loirefloden

Cap Fréhel

En vacker plats på Bretagnes kust är Cap Fréhel. Platsen är såklart välkänd för alla sorters turister, såväl vandrare som bilturister. När vi anlände var platsen helt dimhöljd, så jag kände stor besvikelse. Men medan vi hittade en parkering och ordnade med med att betala parkeringen, blåste dimman bort och kusten visade upp sitt vackra brutala jag..

Efter Cap Fréhel beger vi oss ytterligare sydöster ut mot Lannion.

Mont Saint Michel

På väg mot Mont Saint Michel

Efter Bayeux, reste vi vidare mot Mont Saint Michel. Ett måste, när det gäller franska turistattraktioner. 3 miljoner besökare per år kan ju inte ha fel ellerhur? Är 8219 besökare/dag…😱

Vi cyklade tidigt från ställplatsen till ön och berget. Det är verkligen en mäktig syn. Och helt enkelt overkligt. Gränderna är väldigt branta inom stadsporten, samt smala, och övergår här och var i trappor. Helt klart ansträngande promenad och inget för barnvagnar och handikappade på mopeder…

Souvenirbutiker och restauranger kantar gatan. Väl längst upp kostar det 11 € att komma in i klostret. Fascinerande, och ett otroligt byggnadsverk. Det faktum att det fortfarande bor 29 personer där, munkar och nunnor av någon klosterorden som jag inte minns just nu, är ju också fantasieggande.

Sophämtning

Men jag saknar ändå något, kanske just den verkliga kopplingen till det religiösa kanske, den fanns inte att se nånstans. Men det är nog verkligen för mycket att begära, mtp turistgenomströmningen.

En annan innergårdarna

Hissfunktion för försörjning av klostret

Nu strömmar turisterna till

Åter till ställplatsen beslutar vi oss för att satsa på restaurangbesök till kvällen. Våra vänner bokar bord på närbelägen restaurang. Vi anländer klockan 19 och får bästa bordet vid fönstret. Vi enas om en skaldjursplatå för 4, vi är ju ändå i Cancale, känt för sina skaldjur!

Skaldjursplatå ála Cancale

Två ytterst delikata flaskor vin därtill… himmelriket!

Ostrontillbehör, samt det världsberömda smöret från Bretagne
Alla havskräftor var arrangerade…
Väldigt kitschig lampa som påminner om bläckfisk?

Tyvärr… 00:30, börjar jag känna på mig att något är galet.. upp och kräkas… sen följer 10-15 ytterligare besök på toa för att befria mig från vad det nu var som jag inte tålde… innan det hela vände. Verkligen synd på så rara ärtor! Rekommenderar INTE att bli magsjuk i en husbil, när man inte bor precis bredvid servicehuset med toa mm. 😭

Nästa dag är jag däckad, och våra vänner lämnar oss för att åka hemöver. Vi går en kort promenad till campingens gräns ner mot bukten.

Kusten är vild och vacker
Regnet hänger i luften och luftfuktigheten känns hög. För första gången får vi ändå känslan av värme…

Den kommunala campingen i Cancale var helt suverän. Vackert läge, lugnt, perfekt service, trevlig personal, ja allt man kan begära.

Äntligen Frankrike

Källa Utrikespolitiska instituet

Med över 66 miljoner invånare och en av världens största ekonomier är Frankrike en stormakt i Europa. Frankrike har ibland gått sin egen väg i utrikespolitiken, särskilt i förhållande till Storbritannien och USA men har bidragit starkt till Europas enande i samarbete med Tyskland.

Frankrike är något större än Sverige till ytan. Norra och västra delen består av ett väldigt låglandsområde, med slätter som sluttar mot Atlanten och Nordsjön. I öster och söder finns det bergsområden; i sydöst sträcker sig Alperna in i Frankrike. Här finns Europas högsta berg utanför Kaukasus, Mont Blanc.

Frankrike är en av Europas folkrikaste stater och ligger även i topp när det gäller barnafödande. Under de senaste årtiondena har invandringen till landet blivit en allt mer omdebatterad fråga, till följd av ekonomiska problem, arbetslöshet och flera terrordåd.

Frankrike är ett övervägande katolskt land. Andelen kyrkligt aktiva har dock minskat avsevärt. Över en tredjedel av invånarna uppger sig sakna religiös tillhörighet. Religionsfrihet garanteras i författningen, men begränsningar i friheten har debatterats på senare år. Islam är den näst största religionen.
Från 2019 blir det obligatoriskt för alla 3-åringar att gå i förskola i Frankrike.  Det är den lägsta åldern för skolplikt bland EU-länderna. Skolplikten gäller därefter till 16 års ålder. Ungefär två av tre elever slutför gymnasiet.

Vi åker relativt tidigt från Beernem, husbilen var lite kall vid det laget. Snabb frukost, bli av med sopor och gråvatten (disk- och tvättvatten) och sen iväg. Som vanligt har vi ställt GPS:en på ”undvik motorväg, undvik grusväg”…

Vädret var inte det bästa, fortfarande ganska kallt, och regnigt. Vi fortsätter mot Frankrike och landar i en stad som heter Saint Quentin. En stad med en historia som sträcker sig tillbaka till romarnas tid. Tyvärr utplånades staden mer eller mindre under WWII, så inte mycket finns kvar av den historiska kvarlåtenskapen. Vi övernattar på en stadsparkering, i centrum av staden, men eftersom regnet öser ner blir det inte mycket av med stadsrundvandring.

Efter Saint Quentin, fortsätter vi till Péronne. Här finns ett vackert museum, beläget i stadens gamla slott. Museet skildrar den belägring som Peronne utsattes för från 1914 till 1917. Genom ett antal installationer levandegör man de umbäranden som både militärer och civila genomlevde under kriget. Hela gestaltningen var mycket stark, man hade använt såväl ljus som ljud för att påverka våra sinnen och få oss att känna förtvivlan och vanmakt…

Vi reser vidare till Neufchatel de Brey och Camping Sainte Claire. Vi har nu varit ute i 2 veckor och behöver tvätta lite. Vi övernattar två nätter, och jag kör 2 tvättar med torktumlare därtill. Det finns inte en chans att kunna hänga ut något till tork, regnet vräker ner i nästan två dygn. Vi lyssnar på ljudböcker och hukar i husbilen…

Nästa stopp är Omaha Beach på norra kusten av Normandie. Här träffar vi våra kamrater Maud och Charlie, som vi av och till brukar åka husbil med. De har tillsammans med sina hundar, tagit en annan väg genom Tyskland för att komma till Normandie. Härligt att träffas!
Vi äter gemensam middag efter en hundpromenad på stranden. Sen regnar det…

Efter en otroligt blåsig natt klarnar det upp mot havet. Solen lyser, det är fortfarande väldigt svalt, och molnen jagar varandra på himlen. Men det är väldigt vackert.
Första stopp är den amerikanska kyrkogården som ligger vid Omaha beach. 7000 personer är begravda där. Vi går först genom museet som skildrar den 6/6 1944, då landstigning av de allierades trupp skedde på stranden av Colville-sur-Mer, det som senare blev känt som Omaha beach. Det är en mycket stark upplevelse, jag klarar inte av att läsa och se allt. Med dagens situation med kriget i Ukraina, känns även det förgångna så nära.
Efter museet går vi genom kyrkogården med dess 7000 marmorkors….

Efter denna upplevelse reser vi vidare till Bayeux för att se den berömda Bayeuxtapeten. Det är förstås inte en tapet utan en 68 meter lång broderad historielektion hur det kom sig att normandernas kung Wilhelm blev kung av England, pga slaget vid Hastings 1066. Det broderade arbetet är nästan 1000 år gammalt, ca 50 cm högt, och 68 meter drygt lång. Historien berättas i ca 40 scener. Vi utrustades med hörlurar, där historien beskrevs tablå för tablå, och det var enkelt att följa med i ”handlingen”. Självklart får man inte fotografera i lokalen, så jag köpte en bok för att få veta mer…

Nästa stopp: Mont-Saint-Michel. Efter en hel del pyssel med att skaffa ett kort för att komma in på en husbilsparkering (kön bakom oss blev lång…) lyckades vi landa brevid varandra igen. MIddag avåts på restaurang!

Brügge

Bruusche…. enligt nederländska… eller franska kanske….
Det var hit jag velat åka, sedan flera år tillbaka. Och nu har vi äntligen hittat en plats för husbilen, inte helt lätt i närheten till Brügge. Men vi har hittat en stadsparkering i Beernem, 15 minuter från Brügge med pendeltåget.

Vädret är fortfarande inte det bästa, ganska kallt och grått, med hot om regn. Vi promenerar till stationen, det är enkelt att köpa biljett i automaten och få rätt riktning till perrongen. Skillnaden från att köpa biljett i Belgien, är att all konversation i automaten är på nederländska… i Japan kan hela ”konversationen” ske utan japanskt alfabet… och översatt…

Vi går och promenerar i många timmar i Brügge. Tror möjligen att vi har ”tur” avseende mängden av turister som befinner sig i staden just nu med anledning av årstiden.

Jag såg filmen ”In Bruges” igår kväll, faktiskt läskigare än jag kom ihåg, men samtidigt moraliskt ”filmriktig…

Bifogar ett antal bilder här. Funderar dock över landet Belgien, ett sånt litet land, så många människor, så mycket trafik, industrier och så tätt befolkat. Så klart har vi inte träffat en enda person som inte jobbar i butik eller med publik transport eller i turistindustrin. Känner själv inte en enda person som kommer från Belgien. Så har verkligen inte koll på Belgiens ”själ”…

Bl.a. denna fakta har Utrikespolitiska instituet samlat:

”Det lilla Belgien spelar stor roll internationellt med både EU:s och Natos högkvarter förlagda till Bryssel. Men nationen plågas av motsättningar mellan de flamländska och fransktalande delarna av landet. Hotet om en delning av landet gör den federala staten svårstyrd.
Belgien ligger i Västeuropa och har en knappt sju mil lång kust mot Nordsjön. Till ytan är det ungefär lika stort som Småland. Landet består av tre distinkta geografiska områden, från kusten via ett småkuperat slättlandskap i de mellersta delarna till det skogstäckta bergsområdet Ardennerna i sydöst. Klimatet präglas av närheten till Atlanten”.

När vi vaknar dagen efter har elen till husbilen brutits någon gång under natten. Vi såg redan när vi kom från Brügge i går kväll, att en ny ”husbilare” anslutit till elanläggningen… dvs den var dimensionerad för 4 anslutningar, men han hade anslutit utöver de 4 , ”svart” med en fördelningsdosa och därmed satt oss alla i ”skiten”. Det är ju väldigt osolidariskt, så brukar inte husbilsåkare göra mot varandra. Vi hörde hur han åkte iväg väldigt tidigt i hög hastighet innan någon vaknat i bilarna…

Efter att ha promenerat runt i Brügge en hel dag, är vi tämligen utmattade faktiskt. Men för egen del är jag mycket glad över att ha kunnat uppfylla min dröm ❤️

Tyskland, Holland, Belgien

Efter att vi åkt den holländska atlantvallen, ställer vi kosan mot östra Holland. Jag har sett ett Youtube-klipp om slottsträdgården i Arcen, och ville absolut dit. Så även om vi befann oss i västra Holland… ställde vi nu kosan mot öster.

Vi hittade en väldigt trevlig ställplats, inte långt från Arcen. Stora ”tomter”, elkostnad efter konsumtion, gratis vatten (inte alltid så vanligt ute i Europa) och möjlighet att släppa grå- och svartvatten. Brödservice på morgonen, bara att teckna sig dagen innan. De hade höns på gården, så vi fick ägg som välkomstpresent.

Landskapet som Arcen ligger i heter Limburg. Det har förstås en lång historia, stan uppstod nån gång på 800-talet, men det fanns romerska rester osv. Det verkar var fallet med flertalet orter i den här del av landet. Den nuvarande historien skrivs förmodligen utifrån all odling som pågår i området. Här odlas rosor, buxbom, sparris, idegranar, tujor, mängder av buskar till trädgården mfl växter jag inte hann identifiera när vi åkte förbi. Stora växthus som byttes av med fält av öppna odlingar. Ägaren till ställplatsen sade att om vi kom i juni, juli och augusti var hela området rosa och rött. Och doftade underbart. Det är tydligen ett stort rosodlingscentrum här.

Såklart var inte slottsträdgården i full blomning, det är ganska kallt fortfarande och växtligheten har kommit marginellt längre än det gjorde hemma när vi reste iväg. Men det spelar ingen roll. Det är en fantastisk trädgård, med underbar design. Jag postar en massa bilder här, sen får ni föreställa er resten.

Dagen efter slottsbesöket åker vi vidare till Belgien. Det är ju inte så långt mellan landgränserna här. Men vi blir lite oroliga över att det verkar vara svårt att hitta ställplatser i den delen vi vill besöka, Brügge. Återigen är det jag som vill hit. Såg för länge sedan filmen ”In Bruges” med Ralph Fiennes och Colin Farrell bl.a. och blev fascinerad av det jag såg av staden. Ville se själv.

Motorvägen över Antwerpen var det värsta jag upplevt. Har aldrig i hela mitt liv sett så många lastbilar i en långsam bilkö förbi stan. Åt båda hållen. Helt galet att så mycket gods transporteras genom detta lilla land…

Inatt sover vi i Beernem, 15 minuter med tåg från Brügge. Dit åker vi imorgon.

Cuxhafen

Efter övernattningen på Kolindsholm, ställde vi kosan mot ”Deutchland”… det gick fortare än vi väntat oss, plötsligt passerade vi gränsen, helt överraskande!!!
Det danska landskapet är för det mesta platt men ibland böljande, är vackert och särskilt när vädret visar upp det i dimma och dis.

Vårt mål efter Danmark var att passera Elbe och därefter finna en ställplats som passar våra önskemål… el, wc, vinteröppnat…

Vi kör mot ”Happytown” – Glückstadt. Därifrån går färjan över Elbe till Wischhafen. En väldigt enkel tur på 30 minuter över den starkt strömmande Elbe.

Den natten övernattade vi på en större ”parkeringsplats” i Cuxhafen, anpassad med elanslutning för 4€ och tillgång till toa för 0,50€, förutom själva parkeringsavgiften 17€. När vi väl parkerat och ”nivellerat” vår husbil, gick vi på promenad till den underbara stranden. Ljusgul, potatismjölsliknande sand, som självlyste i den nedåtgående solen. Strandkorgarna var på plats, inför sommarsäsongen. Det var ebb…

Havet utanför Cuxhaven, ingår i det sk. Wattenmeer, ungefär på svenska – Vadehavet… När det är ebb, kan man teoretiskt vada ut i Nordsjön många kilometer, eftersom sjöbottnen är så grund. Wattenmeer är en nationalpark, bl.a. bestående av ett antal öar utanför kusten, där ett antal familjer lever och försöker försörja sig (har följt dessa på dokumentärer på Youtube, som NDR har lagt ut) samt de kuststräckor som vetter ut mot Wattenmeer. Wattenmeer är en stor resurs för fåglar, stationära, så väl som för flyttfåglar.
Efter vår strandvandring äter vi middag på restaurang på strandpromenaden. Äntligen känner vi att vi är utomlands….:-)

Nästa dag väntar vi på att bli urkopplade från elnätet…detta görs av en ”tjänsteman” som kommer mellan 9-10 och drar ur vår sladd ur ett låst skåp. Därefter åker vi mot Bremerhafen.

I Bremerhafen blir vi lite förvånade över att vår GPS leder oss till ytterligare en färja, denna gång över Weser. Men what the f***k… så klart tar vi oss ann även denna. Vi fick ett riktigt bra tips av den unge man som vi skulle betala färjebiljett till. Han frågade efter husbilens längd…Tommy sa 7,5 meter… då sa han: om du säger 7 meter sparar du 5€… så då säger vi det…. Detta tips har vi även fått av min kusin Lennart som kuskat vida omkring med sin husbil. 7 eller 7,5 meter, spelar ingen roll för färjebolagen egentligen, de har bara satt gränsen för att få fler husbilar att betala mer. De kan inte få på fler bilar hur som haver….

Bremerhafen är en intressant hamn, så mycket att titta på om man är marint intresserad.

Kranar på kajerna, som ett ryggradsdjur…

Efter Bremerhafen, kör vi mot Nederländerna/Holland. Innan vi när gränsen stannar vi vid Neuenburger Urwald, och njuter av en kort vandringsled mitt i vårens absolut bästa tid. Bokens blad är på väg att slå ut, vitsippor och vårlök hukar bland fjolårsgräs och ris. Det luktar helt underbart.

Efter besöket i urskogen, åker vi vidare mot Nederländernas gräns. Vi har åkt i det nordtyska låglandet och till att börja med är det verkligen inte någon skillnad mellan ländernas natur. Men så småningom börjar små och stora kanaler dela upp landskapet, vägen smalnar av vid broar över kanalerna samt att broarna är byggda så de kan öppnas.
Vi sover över natten i Franeker. En stad som har anor från 800-talet. Man kan ana det, då den gamla stan ligger på en ö mellan kanaler. Men hur landskapet såg ut på 800-talet har vi ingen aning om. Havet har alltid påverkat Hollands kuster, och kustnära landskap. Det är ju först de senast 100 åren ungefär man försökt behärska erosion genom att bygga vallar och slussa in landet, för att det inte skall bli översvämmat.

i Franeker äter vi en utsökt middag på restaurang, och det är först nu jag börjar känna att vi är på semester och UTOMLANDS…! 🙂

Idag har vi rest på Hollands vall mot Nordsjön/Atlanten. Vi hade en förställning om att man kunde se ut mot havet, men av det blev det intet. Vi körde på insidan av den enorma vall man byggt ut mot havet, 3,2 mil lång och 90 meter bred. Ett gigantiskt byggnadsprojekt som invigdes 1933, men vars bygge pågår ännu idag. Havet är en skoningslös motståndare…

Vi hade dock ”turen” att hamna först i kön när en broöppning i vallen skulle ske. Det var svängbroar vid båda körbanorna som gick igång. Två båtar (en liten och en stor) passerade.

Nu är vi nära slottet i Acen (3-4 timmars körning från Amsterdam), eftersom jag vill besöka slottsträdgården i Acen för att se blomningen. Vi får se om är dags ännu, det känns som att det även varit en kall vår i Holland, de tulpanfält vi kört förbi har små tulpanknoppar,

Ystad

Efter övernattningen i Ljungby, körde vi på småvägar ner till Ystad. Här i Ystad Sandskog bor svåger och svägerska. Väldigt praktisk ställplats, utrustad med full frukost och middag, samt trevligt umgänge.

Det är fint att promenera i Sandskogen. Många cyklar, promenerar och löper på vägar och stigar. Havet och sandstranden ser dock för kall ut för att locka till bad, även om några tappra faktiskt doppade sig i vågorna.

Efter 2 övernattningar hos släkten, har vi nu kört över Öresundsbron, samt Stora Bältbron, och befinner oss på Jylland i närheten av Haderslev. Här har vi hittat en mycket välordnad ställplats som är öppen året om. Lugnt och ostört i en spirande vårgrönska.

Imorgon fortsätter vi mot Tyskland.

Nu är vi på väg!

Påsken tillbringade vi hemma och hade förmånen att få umgås med barn och barnbarn.

Vi ställde också iordning husbilen för säsongen, dvs laddade den med allt som behövs, eftersom vi valde att totalt tömma bilen helt i höstas.
Sängkläder och handdukar, toalettartiklar och kläder för både kyla och värme, specerier och kyl- och frysvaror, mattor, kartor osv osv.
Till detta kommer också cyklarna, bord och stolar för ”uteliv”, alla säkerhetsgrejor som behövs (brandsläckare, säkerhetsvästar, lampor, sladdar, vattenkanna mm).
Ja, allt som behövs i ett hushåll på hjul.

Den första övernattningen sker på Mariestads golfklubb. 300 SEK/natt inklusive el och tillgång till toa och dusch i klubbhuset.

Ställplatsen ligger precis vid Vänern, vi är de enda som står här under natten. Fin miljö, och tyst och skönt.

Därefter står Hornborgarsjön på agendan. Tranorna har anlänt hit från ungefär mitten av mars och beräknas anlända fram till mitten av april, så vi kommer hit mot slutet av säsongen. Igår räknade man till 5800 tranor, och antalet är i avtagande. Trots det såg vi alldeles tillräckligt med fåglar, så vi känner oss verkligen nöjda!
Någon trandans såg vi dock inte…

Sen hittade vi småvägar, äntligen, på vår väg mot Ljungby. Vi åkte med linfärjan från Sunnaryd över Bolmen till Bolmsö. Den går var 30 minut, tar 23 meter långa fordon, men är verkligen inte stor…! Vi var de enda som åkte med färjan, det spöregnade…


Vi hade bestämt att vi ville fylla på våra gasolflaskor till max i Ljungby på GasolEsset.
Det är mycket mer bekvämt att fylla så mycket man behöver istället för att byta hela flaskan (som man faktiskt inte vet är helt tom, som den amatör man är…). Vi vill ha så mycket gasol som möjligt i bilen, när vi åker utanför Sverige. Skulle vi behöva fylla på gasol utanför Sverige, kan det bli problem, eftersom varje land har sina egna kopplingar till gasolflaskorna…
För att minska behovet av gasol har vi därför också köpt en induktionsplatta, som vi kan använda när vi är anslutna till el.
Inatt sover vi på Berghems Prästgård, här står vi tre husbilar. Det har regnat hela dagen, det är helt mörkt och lugnt runt oss. Solnedgången är vackert röd….

Vi tänkte åka till Frankrike

Vi har planerat ett tag att ta husbilen och möta våren genom att åka mot Frankrike…

Men eftersom vi inte har dubbdäck till husbilen behöver vi nu flytta fram avresedatum minst en vecka. Detta beror förstås på det ymniga snöfall och kallgraderna som vi drabbats av den senaste veckan. 

Men det är verkligen inte synd om oss ändå. Vi tog tillfället att nappa på ett erbjudande att kryssa med Vikinglines nya fartyg Glory. Seaside double-hytt samt  skaldjursplatå, och premiumfrukost, 1400:-/person. Vi var 8 kompisar som antog erbjudandet och hade en härlig 23-timmarskryssning till Åbo. Vi dansade även till klockan 2… 🙂

Jag lovar, detta är det sista inlägget… TOALETTER alltså…!

Nu har det gått 14 dagar sedan vi kom tillbaka från Japan och Sydkorea. En av de saker som fastnat i mitt medvetande och vägrar att lämna det, är toaletterna i Japan och Sydkorea! Jag säger då bara det – hygien och stil!

OCH nu är det bara en tidsfråga innan Flintvägen utrustas med en japansk toa!
Just wait for it!

Och i sånt fall kommer det att vara en med uppvärmd sits, toasits som går upp och ner av sig själv när man behöver göra ”det”, som spolar av sig själv, som har belysning i sig som tänds om natten… samt som har duschfunktion för både ”baken” och ”frammen”…
Man kan även få toa som spelar störande ljud om man besväras av att de egna ljuden vid toabesök är för höga… så att inte andra blir generade eller pinsamheter uppstår…och fläkt i rumpan kan även tillhandahållas, för de som inte kan eller vill torka sig själva…

Nedan kommer ett urval av bilder från min ”besatthet” av dessa fantastiska toaletter! Redan när vi var i Nya Zealand 2014, började vi irritera oss på den urusla offentliga svenska toakulturen. När vi därtill reste genom hela Europa med bil 2016, ökade irritationen ytterligare. Ingenstans i övriga Europa negligerar man det grundläggande mänskliga toabehovet (som man gör i Sverige), man ser tvärtom till att toaupplevelsen är hygienisk och trivsam, och i Japan till och med njutbar!

Nedan ser ni bilder av toaletter från Japan och Sydkorea. I dessa länder anser man inte att ett toabesök är en ”skitsak”, här ser man seriöst på denna fråga!

Snygg skylt, svår att missa
Toa, samurajstyle, 1600-talet
Badkar, samurajstyle, 1600-talet

Styrpanel, toa MIHO Museum
Praktisk liten barnstol på toan (finns även på herrtoan), så mamma kan kissa även i sällskap med bebisar
Välutrustat skötbord
Den här var ingen favorit. Om man inte är van är detta en ”killer” för knäna…
Sydkorea. Tydligt vilka bås som är lediga
State of the art.
Granitgolv, ren design OCH rent, allt funkar när man trycker på knapparna….
Värme i rumpan, automatisk spolfunktion, ”rumprengöring” på begäran osv.

Ang Sverige och Syd-Korea och Nord-Korea

Sydkorea och Sverige har relationer med varandra som går långt tillbaka. Just nu har Sydkoreas president Moon Jae-In varit på besök i Sverige.

Sverige är ”skyddsmakt” för USA i Nordkorea (i och med att USA saknar diplomatiska förbindelser och därmed sköter Sverige konsulära ärenden för USA i Nordkorea). Det är också via denna kanal som eventuella samtal makterna emellan pågår.

Sveriges förbindelser med Nordkorea etablerades 1953 när vapenstilleståndet efter Koreakriget inleddes. Då utsågs Sverige tillsammans med andra nationer att övervaka gränsen.

Sveriges förbindelser med Sydkorea går ännu längre tillbaka. Så här skriver Koreanska sällskapet i Sverige på sin hemsida (jag har översatt och redigerat den engelska texten):

”Två dagar efter att Nordkorea angrep Sydkorea den 25 juni 1950 antog FN: s säkerhetsråd en resolution som kallade medlemsländerna att stödja Sydkorea.

Den 16 juli 1950 beslutade den svenska regeringen att skicka ett fältsjukhus bestående av 174 frivillig medicinsk- och servicepersonal anordnad av Röda Korset.

Den första gruppen lämnade Stockholm den 26 augusti 1950 och anlände en månad senare, den 23 september på koreansk mark i Busan. Personalen hade rest via USA, där utrustning tillhandahölls. Två dagar senare mottog fältsjukhuset sina första patienter, 68 amerikanska soldater. Således var den första icke-amerikanska medicinska enheten under koreakriget i drift. Inrättandet av ett 200-bäddarssjukhus etablerades cirka fem mil norr om hamnen. Sjukhuset kom också tidigt att behandla nordkoreanska POWs (Prisoners Of War – min kommentar).

Bara några dagar innan det svenska fältsjukhuset anlände till Busan, landade FN-styrkorna i Incheon (där nuvarande internationella flygplats vid Seoul ligger) och avancerade mot Seoul, medan de embarkerade FN-styrkorna i Busan-området avancerade mot norr. På grund av den osäkra situationen bestämde befälhavaren för den 8: e amerikanska armén, under vilken det svenska fältsjukhuset löd, att behålla sjukhusets placering i Busan i stället för att följa det militära avancemanget norrut. Därmed utvecklades sjukhuset mot ett evakueringssjukhus, senare med cirka 600 sängar, och fanns kvar i Busan under hela kriget.

Mellan 25 september 1950 och 31 december 1953 behandlade sjukhuset 19 100 FN-soldater och 2 400 koreanska soldater. Därtill även nordkoreanska och kinesiska krigsfångar och många civila koreaner.

Under kriget arbetade 1 124 svenska män och kvinnor på fältsjukhuset i Busan.

1954
Militärsjukhuset rekonstruerades vidare till det ”Svenska sjukhuset” i Busan och framträdde där mer eller mindre som ett civilt sjukhus fram till april 1957 när det upphörde med verksamhet efter att mer än ytterligare 1000 svenskar tjänstgjort där sedan kriget. En mindre grupp behölls dock som stöd till Koreanska Röda Korset, intill hösten 1958.

1958
Det skandinaviska lärohospitalet bildades (NMC) i Seoul där 90 olika positioner hölls av skandinaviska läkare och sjuksköterskor. Sjukhuset överfördes därefter till den koreanska regeringen 1968. Fortfarande kan man besök ett litet museum i centrala Seoul till minne av skandinaverna.”

Under Koreakriget dog ca 1 miljon sydkoreaner, ca 1 miljon nordkoreaner, ca 600 000 kineser, ca 36 000 amerikaner, och ca 3000 övriga medborgare från FN-länder.

Bifogade bilder är från UN Memorial cemetery i Busan. En mycket vacker plats och en stark upplevelse då historien kommer emot en.

Sydkorea inlägg nr 2

Efter Busan reste vi till Gyeongju. Vi fortsätter att resa med guide, för att få ut det mesta av resan. Denna gång är det mr Hong som följer med oss. Han är mycket bra, och berättar mycket om Koreas historia, de dynastier som formade landet redan tidigt (från 00-talet med höjdpunkt från 600-talet och framåt) samt om nutidshistorien.
Gyeongju var huvudstad i det tidiga riket (Silla, 57 f.Kr till 935 e.Kr, alltså under ca 1000 år… På den tiden sägs att ungefär 1 miljon människor bodde i staden, det skulle innebära att den med nutida beräkningar var den 4:e största staden i världen.
Historian är närvarande i staden, arkeologiska utgrävningar pågår. Man har byggt upp gamla tempel och broar och anlägger parker och anläggningar så historien skall bli synlig, men något riktigt gammalt finns inte direkt att se. Det är vackert ändå!

Vi bor på ett guesthouse, med inkvartering av den gamla stilen. Det betyder att vi sover på golvet, på en madrass knappt synlig… Detta gör man för att man har golvvärme, och den vill man komma åt på natten genom att ligga an mot golvet. Enligt gammalt har man eldat utanför huset, lett in värmen i kanaler under husen, samt släppt ut röken i stora skorstenar på gården.
Nåja, trots extratäcke mot golvet passade tyvärr inte detta sovsätt oss. Våra ”ömtåliga” kroppar pallade inte detta, så sömnen blev inte vad den borde vara….! I övrigt var det inget fel på boendet!

Herr Hong dök upp även nästa dag, och körde oss vidare till Seoul. Egentligen skulle vi tagit tåget, men han skulle ändå till Seoul över helgen så vi kunde lika väl åka med honom.
Vår nästa inackordering blev av något högre standard, Manu hotell, väldigt centralt, inte långt från Seoul station. Och så underbara sängar! 🙂

Seoul är Sydkoreas huvudstad. Innerstaden har ca 10 miljoner invånare, ca 25 miljoner med förorternas… Det är verkligen en storstad, en modern stad med moderna innevånare. Spännande arkitektur, mycket grönt med träd och planteringar, utmärkta allmänna kommunikationer. Staden genomkorsas av den breda floden Han.
Under Koreakriget, utplånades staden nästan helt, så det finns knappt någon gammal bebyggelse. Under 70 – 80-talet skedde en snabb ekonomisk tillväxt, som bland annat fick till följd att trafiken ökade dramatiskt och luftföroreningar blev att allvarligt problem.

Staden är omgiven av berg och skogar. Man har jobbat aktivt med att minska miljöproblemen, träd och planteringar överallt, en genomfartsled har ställts av och man har enligt New Yorkmönster (New York highline), fyllt den med växter, träd, blommor, buskar samt ställt ut pianon för intresserade att spela på, nattetid med fin belysning. Mysigt, särskilt som denna led finns direkt i anslutning till vårt hotell.

Vi stannar 3 nätter i Seoul. Även här har vi en guide en hel dag, denna gång mr Don Lee, som också är mycket trevlig och duktig. Han har bott i Kanada i 9 år och är något lättare att förstå än övriga guider i Korea. De klagar själva på att de får så lite möjlighet att öva sin engelska. De lägger ner enorma summor på att lära sig engelska, de kan grammatik, skriva och läsa, men är urusla på att uttala. Svårigheten med r och l finns även för koreaner (liksom för japaner), de hör liksom inte l:et och vi har svårt att förstå orden där l ersätts med r….
Tv-filmer och bio är textat, men koreanskt tal läggs ändå på över originalspråket, så öronen vänjs inte vid det talade ordet.

Korea är ett homogent land, till 98 % bosatt av koreaner. De 2 andra %-en är huvudsakligen kineser. Landet är litet, Sverige är 4,5 gånger större, vi har 10,5 miljoner invånare, de har 50 miljoner, vilket leder till att de är ett av väldens mest tätt befolkade länder. Lägg därtill att det är ett bergigt land, där man praktiskt sett endast kan odla och bo på ca 25 % av ytan, så förstår man att man bor tätt (och gärna på höjden) där man kan bo.

Att vara kvinna i Sydkorea verkar innebära att man fortfarande måste förena ansvaret för barn, hem, den äldre generationen med att arbeta och bidra till familjelivet. Det ställs höga krav på barnen, de måste ofta ta extralektioner efter ordinarie skoldag, vissa så sent som till 1-2 på natten inför ansökan till högre skolgång.
Nativiteten minskar i Sydkorea, liksom i Japan. Kvinnorna väljer att avstå från barn i allt högre utsträckning.

Koreanskan har ett eget alfabet, språket är inte likt vare sig japanska eller kinesiska. Vi förstår ingenting, och de förstår inte oss, så vi är hänvisade till guiden, bra att vi har någon som förklarar för oss!

Vår sista dag i Asien, innan hemresan, har vi tagit lektion i koreansk matlagning, kycklingsoppa med ginseng, kimchipannkakor, grönsakspannkaka, tillagning av kimchi mm.
Vi passerade marknaden för medicinska växter, och grönsaksmarknaden på väg till övningsköket. Enorma mängder med växter, grönsaker och ingredienser som jag aldrig sett maken till och vi sannolikt inte har några namn på. Många såg ut som träpinnar och det är obegripligt vad de kan användas till.

Så fick vi packa ner all vår tvätt och övriga prylar på ett bra sätt. Vi gick ut med hela vårt pick och pack på den gamla genomfartsleden (med blommor och träd) bort mot Seoul station, tog expresståget till den internationella flygplatsen Inchyon. Kl 10:40 gick planet mot Helsingfors.

Nu är vårt 5 veckor långa äventyr över! Hoppas ni haft glädje av att läsa om vår resa!

Att skriva om resan kontinuerligt, har varit ett sätt att bearbeta upplevelserna och att spara minnena på ett enkelt sätt, samt detta ger också motivation att söka kunskap för att fördjupa det skrivna.

Tack till vårt resesällskap Ammi och Lasse!
Det har varit jättetrevligt och superlätt att resa med er!

Sydkorea

Vi tog snabbfärjan från Fukuoka i Japan till Busan i södra Sydkorea.
Busan är Sydkoreas största hamn, dessutom en av väldens största. Busan har ca 3,5 miljoner innevånare, och staden är mycket vackert belägen på en flikig kust med både klippor och vita sandstränder. Enligt Wikipedia ligger Busan i den subtropiska klimatzonen, det är i alla fall ett väldigt behagligt väder när vi är här.

Vi vill så klart få ut det mesta under den vecka vi befinner oss här i Korea, så för att få någorlunda insikt i vad det är vi ser har vi hyrt en guide som är med oss i två dagar.

Koreakriget påverkade starkt utvecklingen i regionen. Nordkorea startade kriget den 25/6 1950 och det pågick sedan mellan 1950-1953. För att få slut på krigshandlingarna gick USA och FN in i kriget (en komplicerad politiskt process ligger bakom detta vilken jag inte redogör för). FN bidrog såväl med militära trupper som materialunderstöd och medicinskt understöd. Med det senare bidrog även Sverige. Totalt deltog ca 1,2 miljoner stridande varav USA bidrog med så många som 480 000 soldater. Många många blev dödade i striderna (man uppskattar att 2,5 miljoner dog eller blev skadade), och familjer slogs sönder, bostäder raserades och människor drevs på flykt.

Till Busan flydde många och här fanns länge flyktingläger, som permanentades i bostadsområden liknande ”favelor”, uppbyggda längs bergen.


Men i och med det ekonomiska stöd som Sydkorea fick efter kriget kunde landet påbörja en ekonomisk utveckling som lett till det det är idag. En av Asiens starkaste ekonomier. Man tillhör de så kallade ”fyra tigrarna”.
Busan är ett modernt samhälle, stadskärnan har höga vita skyskrapor, som ligger mellan stranden och bergen. Vackra broar förbinder de olika öarna och vikarna i staden med varandra. Det är väldigt vackert faktiskt, och fullt med liv! Mycket människor, ljud och färger. Många skulpturer på gatorna, mycket växtlighet, och även här är det rent och städat, om än inte lika minutiöst som i Japan.


Här finns även lägre bebyggelse, men inget är helt gammalt.
Vi ser tempel, marinor, vackra kustpromenader, fiskmarknaden, kläder- och matmarknaden, FN-kyrkogården. Vi äter 2 traditionella koreanska måltider, det är mycket mat… och återigen får vi ställa om våra smaklökar.

Vi har det jobbigt!!! 🙂
Efter två dagar åker vi vidare till Gyeongju och därefter till Seoul. Återkommer.

Bonusinlägg 2 Lite om den japanska skolan

Japanska barn börjar i skolan vid 6-7 årsåldern precis som svenska barn. Innan dess har de gått i förskolan, om de har tur. Det är ont om förskolor, och de är dyra. Japanska mödrar förväntas traditionellt stanna hemma och ta ansvar för barn, hem och den äldre generationen. Jag läste någonstans att japanska mammor och hemmafruar har bland den högsta utbildningen i välden…
Japanska barn bär skoluniform. Vår uppfattning när vi kom till Japan, var att det vore bra att införa i Sverige och att detta kanske skulle minska pressen av märkeshysterien bland svenska barn.
Varje japansk skola har sin egen uniform. Den är bestämd ända ner till skolväskan.
Små barn bär keps, ofta gul men vi har sett även rosa kepsar. Den sitter ordentligt fast med resårband under hakan. Detta skall göra att de syns i trafiken till exempel och det skall vara lätt att se att det kommer små barn här.
Flickor har ofta hängselklänningar eller sjömansblus och kjol, knytrosett under hakan och ibland någon huvudbonad, hatt eller skärmmössa. Pojkarna har kostymbyxor, kavaj, vit skjorta, ibland slips. 

Ordningen med skoluniform kan vara bra, men är kostsamt. Barn växer fort och kläderna behöver passa så klart. Det kan till och med påverka att man inte byter skola för att man inte har råd med nya uppsättningar kläder…

Lärarna är högt betalda, de ses som förebilder och man respekterar dem – både barnen och föräldrarna. Man ser upp till dem, och de kan ta kontakt med föräldrarna och ge dem råd om hur de skall uppfostra sina barn.

Redan från början har barnen en ordning att förhålla sig till. Man placeras två och två. Pojke och flicka. Man hjälps åt. Ingen får komma efter och man sätter inte sig själv framför andra. Om din kamrat misslyckas är det ditt misslyckande. Därför stödjer man varandra.
När man blir äldre, blir det 4 i gruppen, två pojkar och två flickor. De förväntas samarbeta på samma sätt. Medlemmarna i gruppen är inte alltid samma, men arbetssättet är lika.
Man har mycket sport och gymnastik i skolan. Många tävlingar och evenemang där det sätts fokus på skolans resultat.
Efter skolantimmarna är de flesta barnen medlemmar i ”eftermiddagsklubben”, kanske som fritids i Sverige, förutom att det är väldigt välorganiserat där också. Sport, musik, origami, organiserade lekar och spel osv. Barnen går hem vid 17-tiden.
När de blir äldre (högstadiet ungefär om jag förstod rätt) reser man mycket på studieresa, till viktiga platser i Japan för att studera sin historia bland annat.
Då får varje deltagare varsin speciell uppgift i en grupp om ca 8 elever. En antecknar, en håller reda på de uppgifter de förväntas söka svaren på, en håller reda på tiden mm. Allt är klart och tydligt, alla vet inom vilken modell man arbetar och vad som förväntas av en. Varje grupp tilldelas en vuxen erfaren guide (systemet är mycket utvecklat) vid studiebesöken som berättar, förklarar och leder runt.
Vi blev många gånger tillfrågade av grupper av japanska elever om vi ville svara på frågor ur ett i förväg framtaget formulär. Då har de sänts ut för att träna sin engelska. Så klart vi ställer upp då! Tommy fick ett vykort från en pojke i Kyoto, där han skrev sin hemadress och önskade brevväxla för att träna engelska, så rörande!

Hur man förhåller sig till andra, präglas in tidigt i japanen som jag uppfattade det.
Redan långt tillbaka fanns det som kallades 5-familjssystemet. Ett sätt att organisera och disciplinera folket, som innefattade att man höll koll på varandra väldigt noga. Om någons odlingar växte igen, föll skuggan även över dig. Så att se till att framhäva och lyfta andra och trycka ner sig själv (så att inte andra skall misslyckas, för då skuggan faller på dig) är en vana som verkar gälla även i dagens japan.
Du är mycket artig mot alla, och tackar för att man valt att hedra deras affär, restaurang osv.

Japan är ett land med vikande befolkningsunderlag. Fler och fler kvinnor väljer att inte skaffa barn, utan i stället jobba. Man kommer fortfarande att få huvudansvaret för barnen och detta blir förstås jobbigt med heltid. Det förekommer dessutom mobbing på en del arbetsplatser om man blir gravid. Arbetskamraterna vet att de kommer att få mer jobb när någon går hem, arbetsgivare ger till och med gravida tyngre jobb om man meddelat sin situation. Fler och fler kvinnor förblir singel genom livet.
Regeringen har annonserat att förskolan skall vara gratis framöver för att stimulera barnalstrandet, men det hjälper inte. Det finns inte tillräckligt med förskolor, eller personal. Och i Japan finns mer jobb än det finns invånare…

 

Slutet på den japanska delen! TOKYO!

Från Hakone tar vi buss till tågstationen. Området vi har varit är mycket populärt bland Tokyoborna, det ligger bara 10 mil från Tokyo, det har väldigt mycket vacker natur, höga berg, vackra sjöar osv och attraherar även utländska turister.
Därför blir bussen väldigt full, både av människor och av väskor. Det är första gången vi ser detta. Vanligtvis har vi varit de enda utlänningarna, och utmärkt oss med att ta plats med väskor, men nu är japanerna i minoritet.

Fredagen den 24/5 kommer vi fram till Tokyo, bärandes på våra tunga väskor och ryggsäckar. (De stora resväskorna har skickats till hotellet i förväg). Det är ganska jobbigt för det är väldigt varmt också. Vi får därför hyra in vårt bagage i en inlämning för några timmar. Det finns verkligen allt i det här landet, bara man kan japanska så kan man få hjälp med allt!
Vi promenerar, åker båt, åker tunnelbana och pendeltåg och förarlösa tåg och beser gamla stadsdelar, nya stadsdelar, shoppingcentras, pågående och planerade byggen för OS 2020, Sumidafloden och de konstgjorda öarna i Tokyobukten med mera. Vi håller oss på benen till 19-tiden när vi äntligen kommer till vårt ryokan (enklare hotell/värdshus) i stadsdelen Nippori (i nordöstraTokyo).
Lördagen den 25/5 åker vi längs en ringlinje och stiger av här och där för att bese historiska platser, märkvärdiga gamla eller moderna byggnadsverk, enorma tågstationer (med oerhört mycket människor), varuhus, parker… det finns verkligen allt för alla i denna stad.
Men det är så mycket folk! Det är mycket noga att vi inte tappar bort varandra för om någon kommer på efterkälken är det inte lätt att hitta tillbaka.
Så många in och utgångar i tågstationerna. Trafikslagen korsar varandra, trappor och rulltrappor, till och från olika plan. Perronger med långa tåg som går åt olika håll och många linjer som korsar varandra! Det gäller att knäcka koden, att ta det lugnt och att läsa! Japanerna är mästare på skyltar och logistik när det gäller trafikplanering. Vi har inte bara en gång sagt oss att SL, och SJ också för den delen, skulle ha mycket att lära sig här!


Söndag 26/5 är en fri dag för egna aktiviteter. Vi tar det lite lugnt, åker till Edo-museet, vid sumostadion. Vi skall nämligen gå på finalen i sumobrottning på eftermiddagen och vill vara på plats i god tid.
Hr Trump har överraskat oss med att vilja gå på finalen med oss, och detta kan ju ställa till problem tänker vi.
Edo-museet innehåller mycket intressant om man vill veta hur det var i Edo, som Tokyo hette på samuraj-tiden. Äntligen får vi se hur människorna hade det och levde, interiörer, hantverkare, tvättare, lärare, barnaföderskor, skådespelare osv. Det fyllde ett kunskpashål vi hade kvar att stänga!

SUMO- jag säger bara det! Såå kul och spännande! Ett riktigt skådespel!
Vi hade köpt biljett med guidning. Vi samlades på ett hotell innan, fick genomgång av regler, brottarnas styrkor och svagheter, serieställning osv. Så gick vi i samlad tropp till stadium (jättestort), genomgick säkerhetskontroll (det är inget man normalt gör), och blev anvisade våra platser. Sen var guiden med oss hela tiden och förklarade vad som hände, och varför mycket entusiastiskt!
Jag är helt frälst nu! SUMO är helt klart min sport! Jag filmade mest under finalen, så jag har inte många stillbilder att visa just nu. När Tommy delat med sig av sina, kan det bli komplettering.



Hr Trump dök upp på den 4:e sista brottningsmatchen, vilket trams och säkerhetspådrag. SecretService-agenterna täckte honom så man såg bara tupén… han hade med sig en pokal som skulle delas ut till vinnaren (det är typ 38 andra pokaler också, men hans skulle förstås vara ”greatest”). Vi gick innan utdelningen började eftersom vi skulle till avskedsmiddagen med gruppen.


Nu skiljs vi från våra nya kompisar i Samurajens spår. De flyger hem, och vi flyger imorgon till Fukuoka, för att ta färjan till Busan och Sydkorea!
Snart börjar ett nytt kapitel!





Hakone

Vi lämnar Kobe med Shinkansen, och åker till Odawara. Här blir vi hämtade med bil.
Mål nummer 1 är lunch i Hakone, därefter åker vi med ett ”kitschigt” piratskepp över Ashinosjön till Togendai.
Sen är det meningen att vi skall ta linbanan upp på toppen av berget där, för att kanske koka ägg i den vulkaniska marken, men just till följd av ökad vulkaniska aktivitet, är uppfarten avstängd av säkerhetsskäl.
I stället badar vi fötterna i sjön en stund, promenerar en kortare bit på den gamla samurajleden samt dricker alkoholfri vasslesake som smakar risgrynsgröt, i ett gammalt värdshus som ursprungligen använts för teceremonier.

Därefter åker vi till vårt hotell, som denna gång är ett äkta onsen, dvs vattnet i badavdelningen kommer från underjorden och innehåller mineraler och luktar svavel. Det är lätt vitaktigt. Mycket nyttigt…
Så fort vi checkat in och kommit upp på rummet, slänger vi på oss yukatan och rusar ner i badavdelningen. Åh så härligt! 4 inomhusbassänger av varierande storlek och innehåll, en utomhusbassäng, och en kallvatten”balja” samt en bastu. Sååå skönt för kropp och själ och för värkande leder.
Mina fötter har börjat strejka, de vill inte riktigt vara med på att promenera 15 000- 20 000 steg om dagen (på varierande underlag) och det gör lite ont både här och där, såväl i knän som i höfter – så ett onsenbad är precis vad som behövs!
Nåväl, vi hade haft så rysligt bråttom ner i badet, att vi missat att lägga märke till på vilken våning vi bodde, eller vilket rumsnummer vi hade! Och ”grabbarna” hade rumsnyckeln!

Vrålfnissande var vi tvungna gå till receptionen för att få hjälp ”hem”. Det är ibland väldigt svårt att förklara vad man vill, men det redde upp sig till slut!

Till middag åt vi buffé á la Ålandsbåt men med japansk mat. Mycket gott och fräscht!
Jag somnade kl 20, nu börjar det märkas att vi varit på resande fot i 4 veckor med konstant program. Det finns liksom inte så mycket tid för att passivt ta in och kontemplera, det kan jag sakna.
Är nog något att tänka på vid nästa resa!

På natten regnade det och åskade något i hästväg- det är bara jag som märker detta, eftersom jag vaknar kl 23 och är vaken till 3.30…och vi sover med öppet fönster!



Att ta hand om sina döda

När döden inträffar är det buddismen som tar över ansvaret för personen. En begravning sker enligt buddistisk sed.
Kroppen läggs på lit de parade i hemmet under 2 dagar.
Den döde kläs i sin favorityukata. Nu lägger man höger framvåd över vänster på yukatan, till skillnad från när man använder den i livet.
Ett altare byggs temporärt i hemmet, favoritrisskålen med ris ställs fram, ätpinnarna ställs i riset (ställ dem aldrig så på restaurang…) rökelse tänds och familj, vänner och bekanta kommer hem och beklagar sorgen. Den döde tvättas, klipps, pratas om, tas på.
Nu har ”färden över den stora floden” börjat. Den tar 49 dagar.
Efter 2 dagar överförs kroppen till en ceremonihall. Den döde läggs på ett podium i öppen kista, foto av den döde ställs fram. När besökarna kommer har de med sig ett kuvert med pengar i, man har också märkt det med sitt namn.
”Shanting” tar vid, klockor klingar, rökelse brinner. Lite mat och dryck bjuds.
När besökarna går får de med sig presenter, det kan vara lite te, eller sake t ex.
Så har första dagen gått.
Den döde får inte lämnas ensam, så någon sover över i ceremonihallen.
Dag 2 dekoreras den döde med blommor. Locket sätts på efter att man tagit på kroppen. Det är viktigt att förstå att den döde verkligen är död.
Så förs den döde till krematoriet. Här bränns kroppen, vid lägre temperatur och längre tid än i t ex Sverige. Det får till följd att skelettet är närmast intakt efter bränningen.
Detta inspekteras, och man har möjlighet att diskutera eventuella skador.

Så tas askan och skelettdelar hem i en urna, där den förblir resterande tiden av de 49 dagarna. Den får inte lämnas ensam nu heller.
Därefter sker urnsättning i familjegraven. Den döde byter också namn, nu har den buddistiske munken som ansvarat för begravningsritualen tagit fram ett passande namn för övergången.
Familjen har regelbundet ritualer vid graven, 1, 3, 7, 13, 17 år senare återsamlas man. Det skall alltid vara vid ojämna tal.
Japanen har starka band till sina förfäder. Deras ande är med dem hela tiden.

Vackra Kobe

Vi lämnade Hiroshima för att resa vidare med Shinkansen till Kobe.
Kobe är en stor stad, som ligger vackert vid havet i en bukt med omringande berg.
Vi får omedelbart en skön känsla när vi kliver ut från stationen. Det luktar… rosor? kryddnejlikor?
Stadskärnan består av höga moderna hus, ja till och med skyskrapor, med eller utan helikopterplattor. Det är första gången vi ser skyskrapor i Japan, då vi tidigare har konstaterat att de flesta städer vi sett har låglänt bebyggelse (Hiroshima undantaget, som har modern högre bebyggelse, men inte som Kobe).

Utsikt från parken ovan Kobe


Namnet Kobe är nog bekant för de flesta sedan tidigare. 5.46 på morgonen den 17/1 1995, skedde här en stor jordbävning, magnitud 7,2. Ca 6 500 personer omkom, 27 000 skadades och 60 personer återfanns aldrig. 300 000 personer tvingades lämna sina hem.

Hamnområdet förstördes och bebyggelsen rasade till stora delar, samt att brand utbröt och många blev innebrända, eller instängda i sammanfallande byggnader. Det var en stor katastrof, som ställde stora krav på samhället. Kobes hamn var en av de största i Japan. Man kraftsamlade och lyckades återställa hamnområdet inom 2 år.

Av jordbävningen ser man inget längre, utom ett område som sparats för att visa vad som skett.

Vi åker linbana upp i bergen, här har man anlagt en väldigt vacker park med allehanda doftande blommor och örter. Här kommer förklaringen till den väldoft som svävar över staden! Efter diverse turistande i andra vackra miljöer i staden, och middag på kinarestaurang ”kraschar” vi i vårt hotellrum. Det tar på krafterna att resa!!!

Vid hamnparken – Kobe

Från Hagi till Hiroshima

I Hagi blåste det upp till oväder. I Hagi fick vi ett hörnrum, med fönster på 2 sidor (englas-) och sista natten blåste det så att vi trodde att glasrutorna skulle pressas in i rummet, det ven och pep!

Bäddarna (futon) ligger ovanpå tatamimattor, vilka man inte får gå på med skor. Ett ”komplicerat” system med tofflor som står utställda här och där, skall nyttjas. Toatofflor t ex innanför dörren till toan. Svårt komma ihåg att ta av sig när man går ut från toan…

Endast 2 storlekar av tofflor erbjuds. Små och stora. De stora har storlek 40 ungefär. För Tommy som har storlek 46, slutar tofflan i hålfoten…

Vi lämnade Hagi med ytterligare en rälsbuss. Den var ca 1 timme försenad på grund av den starka blåsten, så de förreserverade biljetterna fick ombokas. Vi hade 5 minuter på oss att byta plattform (någonstans) för att springa upp till Shinkansens tåg, hitta rätt dörr och kasta oss in, vid det sista bytet. Det var stressigt! Men det gick!

Så kom vi till Hiroshima. En vacker, öppen ljus och ren stad belägen vid vatten. Många öar, floder, broar. Moderna hus (av känd anledning), lite högre än på andra ställen vi varit. En stad väl värd att besöka av egen kraft, inte bara för minnen från 1945.

Vi gör en kort promenad i staden innan vi vandrar in i fredsparken, ser Genbakudomen som symboliserar så mycket innan vi besöker Atombombsmuseet. Denna gång är vi mer förberedda för vad vi skall få se. Men det är fortfarande lika ohyggligt och vedervärdigt att vi människor är så grymma och kan göra detta mot varandra.

1945 smälldes 2 atombomber, med ohyggligt resultat. I världen just nu finns ca 10 000 atombomber väntande på att få utföra sitt grymma arbete. Det blir inte mycket kvar av någon av oss om detta tillåts ske. Vi tänkte att världens ledare borde spärras in en vecka på museerna i Nagasaki och Hiroshima för att ta till sig och se effekterna av eventuella beslut de är beredda att fatta. Hur skall man annars få dem att inse och förstå?

På kvällen dag 2 äter vi Okonomiyaki Hiroshimastyle (det finns en Osakastyle också, men enligt kocken är den inte bra…) väldigt gott, och smakrikt! vi har längtat efter något med lite mer kraft i! och denna kväll blev alla mätta!å
Rätten tillagas på en stor värmeplatta, vilken man sitter vid. En pannkaka steks, på läggs vitkål, fläsk, lök, kryddor, tempura, som steks med diverse fixande. Ett ägg knäcks (med 2 äggulor!), pannkakan med dess fyllning vänds ovanpå, och vips har man en delikat rätt! Mums!

Från Tsuwano till Hagi

Vi tog rälsbussen och åkte mot Hagi. Det är en stad som inte bombades sönder under 2:a världskriget och därför finns fortfarande byggnader från 1600-talet att se. Detta är ovanligt i Japan.

Samurajerna i Hagi (samt från Kagoshima) var de som gjorde revolution i slutet av 1800-talet, och påbörjade arbetet med att flytta Japan mot modernare tider. De åkte runt i världen och studerade lagsystem, skolväsende, industrier och konstitutioner. Och på bara några årtionden lyckades de förflytta Japan från en medeltida ordning till det som ledde till det som är det Japan vi ser idag.

Vi beser en väldigt vacker samurajbostad. Men vad de måtte ha frusit på vintern… pappersväggar…

Vi besöker också parken där den gamla borgen stod. Kvar finns bara murarna efter borgen (den revs när den nya tiden skulle komma), men det är lätt att föreställa sig hur mäktig den varit. Vallgravarna finns fortfarande kvar, i dom simmar koi-fiskar och sköldpaddor.

Han ser bister ut, samurajen i Hagi

Hagi ligger mycket vackert vid havet. Men vi tar inte något dopp. Badsäsongen har inte kommit igång ännu. Det är vår här, just i denna del av landet har man 5 årstider, vinter, vår, regnperiod, sommar, höst…

Hagi är också känt för sin keramik, en väldigt fin och lätt keramik. Det blir dock inte något inköp. Vi har tillräckligt att bära, väskor och ryggsäckar är fulla redan.

Man har förresten ett väldigt fiffigt system med transport av bagage här. Vi har flera gånger sänt bagaget i förväg, packat ryggan för en eller 2 övernattningar för att möte huvudbagaget om 2 dagar på hotellet för natten. Väldigt praktiskt!

Shinto

Shintohelgedomen i Tsuwano

Vi är ju i ett land där shintoreligionen är viktig. Vad är Shinto egentligen?

Shinto betyder egentligen ”Guds väg” enligt de japanska tecknen.

Buddismen kom in på 500-talet till det som blev Japan och blev ”stort” på 700-talet. Shintoismen fanns redan i Japan, och det finns mycket beskrivet om hur buddism och shintoism genom tiderna och hur de samverkade med varandra.

Man brukar att säga att det är 85% Shintoister i Japan, och 80% buddister i Japan, således är det en överlappande religiositet. Buddismen verkar mest inträda tydligt i slutet av livet, när det är dags att ta hand om sina döda.

I Shintoismen finns inga skrifter och ingen gud. I Japan finns inget begrepp motsvarande det svenska begreppet avseende religion. Det är en livshållning, en levande bit av japansk kultur.
Man går till helgedomen för att ha en kommunikation med en ande. I helgedomen finns en shintopräst, som man kan bli välsignad av. Men vanligt är att man hälsar på anden genom att buga 2 gånger, klappa i händerna 2 gånger, be en bön, och buga sig ytterligare en gång, sen är det klart. Anden kan vara på flera ställen på samma gång. Varje helgedom är tillägnat något särskilt, har sin egen specialitet så att säga. Helgedomen i Tsuwano var ägnat affärsmässighet. Dit gick man om för att be en bön och få en välsignelse för bättre tur i affärerna t ex.

Shintoportal i vattnet, vid den flytande Shintohelgedomen pi Miyajima, strax utanför Hiroshima

Nyfödda barn blir välsignade av prästen i helgedomen efter 100 dagar.
Man kan också gifta sig shintoistiskt, det är en kort ceremoni, huvudsakligen innefattande en välsignelse.

En gång om året tas anden ut ur helgedomen (anden är i en låda t ex, den öppnar man aldrig). Då har man festival och bär runt på anden, i Nagasaki ansvarade varje stadsdel för festivalen vart 7:e år, planerade, tränade och genomförde ett stort spektakel med dans och musik och bärande på anden i olika typer av ekipage flera dagar i ända. Mycket festligt och synnerligen ansträngande för de som bär!

Shintoportaler. 1000 stycken på väg till helgedomen i Tsuwano

Att bo vid vatten

Japaner vill inte bo vid vatten. De japanska vattendragen är ofta stark strömmande. Det regnar väldigt mycket i bergen, och plötsligt kommer mycket vatten rusande i tidigare tomma och torra bäckar och floder och kanaler. Många sällskap som slagit sig ner i torra flod- eller bäckforor med grillar och sällskapslekar, har blivit överraskade och varje år omkommer någon.

Drunkningsolyckor är vanliga, man undervisar visserligen i simning i skolan i pooler och så, men den japanska naturen är mer nyckfull och svårare att simma i än det en pool kan erbjuda. Tyfoner och skyfall överraskar ständigt!

Tsuwano

Vi åker med Shinkansen från Kyoto, byter till lokaltåg och kommer fram till Tsuwano efter lunch. Tsuwano är en gammal väldigt liten stad, belägen i bergen, med anor från samurajtiden. Vi vandrar genom staden, ser på alla Koifiskar som simmar i stadens kanaler, samt vandrar upp alla trappsteg (256) upp under Shintoportaler (minst 1000 st) till Shintohelgedomen och vidare upp för berget till resterna av samurajborgruinerna från tidiga 1600-talet.

Här klämde vi en kackerlacka i hotellrummet (inte på bild), i övrigt var allt helt ok. God mat – vi fick en heltäckande middag av regionens specialiteter och så vi gjorde en improviserad sakeprovning. En heldag kort och gott!

Efter övernattningen i Tsuwano, kör vi körsångare, ett utbyte av texten från Chess avseende Merano, till Tsuwano – och det funkar perfekt!

Kyoto

Vi åkte buss upp till tempelområdet öster om staden. I Kyoto finns en mängd vackra gamla tempel och trädgårdar, och det är verkligen fint att besöka dem. Men det är också väldigt många turister… 50 miljoner turister besöker Kyoto varje år. Man rustar nu inför OS, så en hel del är stängt för renovering. Och man har problem med att tillhandahålla alla turistbussar som kan behövas i nuläget. Men vi åker lokalbuss, så vi ser alla elever i fina skoluniformer som skall till skolan, affärsmän i kostym och dataväska, och hemmafruar och pensionärer på väg ut på dagens shoppingrunda eller till dagens planerade aktiviteter.

Vi besöker såväl zenbuddistiska trädgårdar, som stenträdgårdar. Vi besöker också Nijoborgen och den förste Tokugawashogunens palats. Vi går också längs den vackra bambulunden.
Den sista dagen i Kyoto är en fri dag, då åkte vi till Silverpaviljongen och promenerade längs Filosofens Väg, en verkligen fantastiskt fin trädgård samt en trevlig promenad.

Sen går vi i Kyoto, hit och dit och längs gator mer eller mindre trafikerade. När vi kommit till hotellet badar vi i källaravdelningens allmänna bad. Skönt som vanligt att bada och verkligen att rekommendera, här möter man den vanlige japanen.

Nara och Kyoto

Nara är Japans först huvudstad, den grundades permanent under 700-talet. Den byggdes enligt kinesisk förbild med gatorna som i ett rutnät kring byggnaderna. Den förblev huvudstad under 74 år innan man beslutade flytta till Kyoto. Detta på grund av att man ansåg att staden drabbats av olycka. Man hade då haft en period av missväxt, sjukdomar och social oro.
Buddismen var vid denna period mycket framträdande, och helgedomar och tempel uppfördes i en mångfald, bland annat för att ”lindra” de problem man hade.
En hel del av dessa tempel är kvar idag, och vi besåg t ex templet med den största bronsbuddan, belägen inom det gamla palatsområdet. Det var länge världens största träbyggnad (byggd på 1400-talet?) men numera ligger det endast på 3:e plats! (Canada och Norge har byggt större träbyggnader de senaste åren)


Vi promenerade vidare till parken där ca 1500 hjortar går lösa. Märklig syn!

Tisdag lämnade vi Nara och åkte med buss mot Kyoto. På vägen stannade vi vid Miho Museum.

En stormrik japanska, Mihiko Koyama, arvtagerska till ett textilimperium (TOYOBO), byggde detta med hjälp av den världsberömda arkitekten I.M.Pei (som skapat ”pyramiderna” utanför Louvren). Mihiko grundade sekten Shinji Shumeikai på 70-talet. En av grundtankarna i rörelsen är att skönhet är fundamentalt i människans liv. Så man söker skönhet i konst, i naturen och bygger arkitektoniska mästerverk i glesbebyggda områden för att återställa balansen i naturen. Man praktiserar organiskt jordbruk och en andlig metod för att uppnå hälsa.
Museet Miho, byggdes på en bergstopp i en nationalpark. Man skalade av toppen, byggde museet, satte tillbaka toppen och växtligheten. Mihiko samlade antikviteter från hela världen, och inget verkar ha varit för dyrt för henne! Så unika pjäser har jag aldrig sett, inte så gamla heller för den delen. Fantastiska artefakter från tidiga civilisationer över hela världen. Och man kan säga att det var tur det, för en del av pjäserna som finns i museet hade antagligen förstörts av t ex talibanerna under de senaste åren om inte Mihiko hade hämtat dem till Japan!
Ett museum värt en omväg helt enkelt!!!
Tyvärr får man inte fotografera i museet, men så här ser entrén ut!

Efter Miho Museum reser vi vidare till Kyoto.

Lite om jordbävningar.

Vår lilla grupp av fyra japanresenärer har nu utökats till 7 personer. 2 damer (en från Göteborg och en från Boden) samt en man (från Stockholm) har nu anslutit. Vi ingår numera i den arrangerade resan ”I Samurajens spår”. Vi har nu också träffat Kristina, som kommer att bli vår guide för resten av vistelsen i Japan.
Kristina har bott 27 år i Japan, är gift här och har 2 barn, som nu är vuxna och har flyttat hemifrån. Det är verkligen fantastiskt värdefullt att få tillgång till en sådan källa av kunskap om Japan, japaner, kultur och samhälle. Allt blir begripligt på ett annat sätt.

Kristina gick först igenom säkerhetsföreskrifterna med oss. Så här kommer det vi fick lära oss om jordbävningar:

Det är i princip jordbävning varje dag, någonstans i Japan. Det förekommer i huvudsak 2 typer av jordbävningar, vertikal eller horisontell.
Den förstnämnda är den vanligaste. Den startar som en darrning i marken och rör sig i sidled. Upplevs som en pirrning under fötterna till att börja med. Det ger tid att börja sätta sig i säkerhet.
Den andra typen är mer som ett slag under fötterna, kommer oväntat och går inte att skydda sig mot. Den är mer ovanlig.
Barnen får lära sig hur man skall agera vid jordbävning och man har utrymningsövningar regelbundet (gäller även för alla företag). Barnen har en kudde med sig till skolan, i ett ”örngott”. Eftersom det är viktigt att skydda huvudet är kudden designad så att man kan sätta den över huvudet, örngottet funkar som fasthållare och munskydd. Man skall snabbt se till att öppna en flyktväg, dörrar och fönster. Det gäller att sätta sig under ett bord eller i en dörrpost. Så om det blir ett ras, bildas ett utrymme, med luft att andas för ett tag.
När man ser på en byggnad från gatan, har en del fönster röda trianglar. Det är en signal till räddningsmanskap att dessa fönster är öppningsbara från utsidan.

Vi blir instruerade att alltid bära med oss pass, ficklampa, vatten och medicin för 3 dagar. Vi skall också ha bra skor, skulle en jordbävning inträffa kan det vara mycket glas och vassa föremål på marken, och då duger inte flipflops.
Man skall se upp för fallande föremål, och elledningar. Viktigt att följa instruktioner som ges. Vi har alltid en mötesplats bestämd, och den skall vi ta oss till om vi kommer ifrån varandra.

Efter den lilla introduktionen börjar vi vår gemensamma resa!