Nästa morgon drar vi vidare norrut.

Warburg var nästa stopp på resan. Vi övernattar på en camping med huvudsakligen fasta husvagnar. Ingen var dock i sina husvagnar när vi var där, så vi hade stället nästan helt för oss själva. Rent och fräscht och tyskt välordnat. Och underbart varmt i duschen utan 3- minutersbegränsning… Ägarinnan är respektingivande, hon har ramlat och skadat ryggen och är inte på sitt bästa humör. Kanske stör vi henne lite med vår ankomst, hon såg på kröningen av Charles III…

Vi anländer till Hamburg på söndagen. Förbudet mot att köra långtradare på söndagar är en välsignelse. De oändliga tågen av långtradare på autobahn är skräckinjagande. Under vår resa har vi helt undvikit autobahn eller motorväg, för att komma närmare de samhällen och det landskap vi reser igenom. Men denna söndag vill vi bara transportera oss… vi vill testa att bo i innerstaden i Hamburg och hittade en ställplats inte långt från Centralstationen. Tunnelbanan ovan huvudet, trafiken runtomkring, sirener och musik, inga problem när man vet vad man möter.

Vi besöker ännu en gång Miniatur Wunderland i Hamburg. Senast vi var här var 2016. Och mycket har hänt sedan dess. Miniatur Wunderland är ett himmelrike om man finner nöje i modelljärnväg, modellbyggen, eller minimiljöer som berättar en historia. 2300 kvm, ca 13 temavärldar, 20 000 meter spår, 1300 tåg, 1900 signaler, 400 000 figurer, etc etc. Allt rör sig, lyser, blinkar och låter, det händer ständigt något. Det blir kväll och natt i lokalen. Gryningen kommer, det blir dag igen. Ständigt förändras sceneriet och det som sker i miljöerna.

Vi stannar i 4 timmar, men sen orkar vi inte ta in mer. Det är totalt fascinerande och väldigt roligt! Rekommenderar verkligen ett besök!

Efter Miniatur Wunderland, går vi in mot Altstadt. Idag den 8/5 är minnesdagen för slutet av 2:a världskriget. Flera förbundsstater i Tyskland håller denna dag för helgdag. Detta är ännu inte bestämt i Hamburg men man är eventuellt på väg mot ett beslut. På vår promenad kom vi att delta i en ceremoni vid S:t Nikolai-kyrkan. Detta är en kyrka som förstördes under 2:a världskriget, den är nu en minnesplats i centrala Hamburg. Klockringning, tal och musik av Elbephilarmonien. Mycket fint och värdigt.

Hamburg är en stad där det pågår mycket renovering i innerstaden. Det behövs helt klart. Många miljöer är väldigt slitna och nedgångna och vi möter många uteliggare som försöker hitta någonstans att förvara sina tillhörigheter och kunna sova tryggt.

Idag har vi promenerat närmare en mil och är lätt utmattade samt har rejält ont i fötterna. Imorgon mot Puttgarten och färjan till Danmark

Efter Trier beger vi oss till Maring-Noviand. Där gör vi ett stort inköp av tysk sekt, enligt vår uppfattning det bästa mousserande vin som står att få. Helt gjort enligt champagnemetoden, på samma druvor och odlade i ungefär samma terroir som druvorna i Champagne. Jag har gjort ett blogginlägg vid ett tidigare besök 2016, som jag länkar till.

Mot norr…

Efter vårt besök hos familjen Bollig, stannar vi för övernattning i Kobern-Gondorf vid Mosel.

Vi äter middag på restaurang i den lilla staden med dess 1600-talshus.

Vi sover gott trots ställplatsens läge, mellan Mosel, riksvägen och järnvägen.

Efter Chalons-en-Champagne var det dags att byta land. Inom en timme passerade vi från Frankrike via Belgien och Luxemburg till Tyskland. Målet var Trier, den väldigt gamla staden vid Mosel. Trier är Tysklands äldsta stad och har romerska anor. Kejsar Augustus grundlade staden år 16 f.Kr. Colonia Augusta Treverorum hette den då. Nu bor här ca 100 000 invånare, och har universitet och högskolor och är ett nav i denna del av Tyskland. Staden bombades båda under 1:a och 2:a världskriget. Det finns ändå många väldigt gamla vackra byggnader att se, till och med från romartiden, bland annat Römerbrücke, Porta Nigra och Barbarathermen, ett antikt bad med delar av golvvärmen fortfarande bevarad.

Campingen låg jämte Mosel och höll trots ett slitet ytligt utseende, väldigt fin standard.

Vi tog en långpromenad över Römerbrücke in i den gamla staden, drack en Bitburg på ett torg, besåg de gamla husen och gick sedan till domkyrkan… denna kyrka tog faktiskt andan ur oss! Helt enkelt makalös. Inga foton kan göra den rättvisa, men bifogar ändå några. Men själva känslan när man går in i denna väldiga lokal går inte att förklara (och då är ingen av oss religiösa öht).

Vi stannar till i Chablis efter Briare. En gammal fin liten stad med hundratals chablis-producenter som alla har vinprovning att erbjuda. Så vad skall man välja? Ingen aning, man får helt enkelt chansa när man inte är expert!

Efter Briare förändrades landskapet från att varit mycket böljande, skogigt men med åkrar gula av raps och gröna av vall och grönsaksodlingar. Man kör till att börja med, på smala vägar som vindlar genom landskapet. Så småningom breder åkrarna ut sig över ett vidare, något mindre kuperat landskap, och vägarna rätar ut sig, till slut är de spikraka. Vi närmar oss också den del av Frankrike där skyttegravskriget fördes under 1:a världskriget. Samma områden blev också krigsskådeplats under 2:a världskriget. Vi åker förbi enorma krigskyrkogårdar med 10 000-tals kors. I själva verket ligger det ca 70 krigskyrkogårdar i regionen. Minnesmärken över krigets vansinne…

Vi stannar vid ett minnesmärke som restes 1923. En general som ledde sina mannar under 1:a världskriget lät resa det. Många namngivna soldater ligger begravda där, liksom kvarlevor efter de 10 000 oidentifierade som ligger begravda här. När generalen dog, begravdes han enligt sitt eget önskemål med sina mannar

Vi hittar en camping i Chalons-en-Champagne. Även hästar kan checka in här och man har en stor area för handikappade, den verkar väl utnyttjad. Rullstolar och rullatorer med sina ägare kommer ut från husbilarna. Så underbart att se att det kan funka att åka husbil i framtiden även om hälsan sviker.

Lannion är en stad i Bretagne med ca 20 000 invånare. Den har anor från tidiga medeltiden. Här finns korsvirkeshus kvar från 1400- och 1500-talet. I den centrala staden är gränderna trånga och vindlande.

Vi hittade en kommunal camping som inte många hade hittat till. Jag tror vi var 3 bilar… Allt fanns dock – toa, dusch, diskhoar och tvättmaskin. Samt el. Receptionen var stängd när vi anlände så vi sov på ”krita” natt 1.

I Lannion röker man. Konstigt är det att se så många med cigarrett eller e-cigarett i munnen. Man röker på caféerna och på gatan, i bilen och förmodligen hemma inomhus också. Många som röker är kvinnor, både unga och gamla.

Vi åt lunch på en marockansk restaurang. Gott och smakrikt.

Vi sov en natt till i Lannion. På valborgsmässoafton vände vi, härifrån börjar hemresan.

Le Mans var nästa mål. Inte nåt bra mål visade det sig. Fransmannen hade tagit sig ut med sina egna husbilar/husvagnar iom att det var långhelg, så campingarna var fullbelagda. Vi reste vidare. Till slut hittade vi en stängd camping med 3 platser för husbilar utanför anläggningen. Där ställde vi oss. Herrtoaletten var öppen så den nyttjades, samt diskhoarna som var placerade utomhus. Ingen att lämna betalning till. Hela Frankrike hade stängt. Imorgon var ju Fête du travail, 1:a maj…

Den 1:a maj var tänkt att vi skulle köra ändå till Chablis men när vi stannade till för kort vila i Briare, föll vi båda för charmen hos den lilla staden, med kanaler och flodbåtar längs med Loirefloden. Så nu är vi här, på en väldigt fin camping, längs floden. Mängder med olika sorters fåglar kvittrar överallt och grodorna längs floden kväker högljutt. Det var längesedan jag hörde grodor i Sverige. Är de utrotade? 😭

En vacker plats på Bretagnes kust är Cap Fréhel. Platsen är såklart välkänd för alla sorters turister, såväl vandrare som bilturister. När vi anlände var platsen helt dimhöljd, så jag kände stor besvikelse. Men medan vi hittade en parkering och ordnade med med att betala parkeringen, blåste dimman bort och kusten visade upp sitt vackra brutala jag..

Efter Cap Fréhel beger vi oss ytterligare sydöster ut mot Lannion.

Efter Bayeux, reste vi vidare mot Mont Saint Michel. Ett måste, när det gäller franska turistattraktioner. 3 miljoner besökare per år kan ju inte ha fel ellerhur? Är 8219 besökare/dag…😱

Vi cyklade tidigt från ställplatsen till ön och berget. Det är verkligen en mäktig syn. Och helt enkelt overkligt. Gränderna är väldigt branta inom stadsporten, samt smala, och övergår här och var i trappor. Helt klart ansträngande promenad och inget för barnvagnar och handikappade på mopeder…

Souvenirbutiker och restauranger kantar gatan. Väl längst upp kostar det 11 € att komma in i klostret. Fascinerande, och ett otroligt byggnadsverk. Det faktum att det fortfarande bor 29 personer där, munkar och nunnor av någon klosterorden som jag inte minns just nu, är ju också fantasieggande.

Men jag saknar ändå något, kanske just den verkliga kopplingen till det religiösa kanske, den fanns inte att se nånstans. Men det är nog verkligen för mycket att begära, mtp turistgenomströmningen.

Åter till ställplatsen beslutar vi oss för att satsa på restaurangbesök till kvällen. Våra vänner bokar bord på närbelägen restaurang. Vi anländer klockan 19 och får bästa bordet vid fönstret. Vi enas om en skaldjursplatå för 4, vi är ju ändå i Cancale, känt för sina skaldjur!

Två ytterst delikata flaskor vin därtill… himmelriket!

Tyvärr… 00:30, börjar jag känna på mig att något är galet.. upp och kräkas… sen följer 10-15 ytterligare besök på toa för att befria mig från vad det nu var som jag inte tålde… innan det hela vände. Verkligen synd på så rara ärtor! Rekommenderar INTE att bli magsjuk i en husbil, när man inte bor precis bredvid servicehuset med toa mm. 😭

Nästa dag är jag däckad, och våra vänner lämnar oss för att åka hemöver. Vi går en kort promenad till campingens gräns ner mot bukten.

Den kommunala campingen i Cancale var helt suverän. Vackert läge, lugnt, perfekt service, trevlig personal, ja allt man kan begära.

Källa Utrikespolitiska instituet

Med över 66 miljoner invånare och en av världens största ekonomier är Frankrike en stormakt i Europa. Frankrike har ibland gått sin egen väg i utrikespolitiken, särskilt i förhållande till Storbritannien och USA men har bidragit starkt till Europas enande i samarbete med Tyskland.

Frankrike är något större än Sverige till ytan. Norra och västra delen består av ett väldigt låglandsområde, med slätter som sluttar mot Atlanten och Nordsjön. I öster och söder finns det bergsområden; i sydöst sträcker sig Alperna in i Frankrike. Här finns Europas högsta berg utanför Kaukasus, Mont Blanc.

Frankrike är en av Europas folkrikaste stater och ligger även i topp när det gäller barnafödande. Under de senaste årtiondena har invandringen till landet blivit en allt mer omdebatterad fråga, till följd av ekonomiska problem, arbetslöshet och flera terrordåd.

Frankrike är ett övervägande katolskt land. Andelen kyrkligt aktiva har dock minskat avsevärt. Över en tredjedel av invånarna uppger sig sakna religiös tillhörighet. Religionsfrihet garanteras i författningen, men begränsningar i friheten har debatterats på senare år. Islam är den näst största religionen.
Från 2019 blir det obligatoriskt för alla 3-åringar att gå i förskola i Frankrike.  Det är den lägsta åldern för skolplikt bland EU-länderna. Skolplikten gäller därefter till 16 års ålder. Ungefär två av tre elever slutför gymnasiet.

Vi åker relativt tidigt från Beernem, husbilen var lite kall vid det laget. Snabb frukost, bli av med sopor och gråvatten (disk- och tvättvatten) och sen iväg. Som vanligt har vi ställt GPS:en på ”undvik motorväg, undvik grusväg”…

Vädret var inte det bästa, fortfarande ganska kallt, och regnigt. Vi fortsätter mot Frankrike och landar i en stad som heter Saint Quentin. En stad med en historia som sträcker sig tillbaka till romarnas tid. Tyvärr utplånades staden mer eller mindre under WWII, så inte mycket finns kvar av den historiska kvarlåtenskapen. Vi övernattar på en stadsparkering, i centrum av staden, men eftersom regnet öser ner blir det inte mycket av med stadsrundvandring.

Efter Saint Quentin, fortsätter vi till Péronne. Här finns ett vackert museum, beläget i stadens gamla slott. Museet skildrar den belägring som Peronne utsattes för från 1914 till 1917. Genom ett antal installationer levandegör man de umbäranden som både militärer och civila genomlevde under kriget. Hela gestaltningen var mycket stark, man hade använt såväl ljus som ljud för att påverka våra sinnen och få oss att känna förtvivlan och vanmakt…

Vi reser vidare till Neufchatel de Brey och Camping Sainte Claire. Vi har nu varit ute i 2 veckor och behöver tvätta lite. Vi övernattar två nätter, och jag kör 2 tvättar med torktumlare därtill. Det finns inte en chans att kunna hänga ut något till tork, regnet vräker ner i nästan två dygn. Vi lyssnar på ljudböcker och hukar i husbilen…

Nästa stopp är Omaha Beach på norra kusten av Normandie. Här träffar vi våra kamrater Maud och Charlie, som vi av och till brukar åka husbil med. De har tillsammans med sina hundar, tagit en annan väg genom Tyskland för att komma till Normandie. Härligt att träffas!
Vi äter gemensam middag efter en hundpromenad på stranden. Sen regnar det…

Efter en otroligt blåsig natt klarnar det upp mot havet. Solen lyser, det är fortfarande väldigt svalt, och molnen jagar varandra på himlen. Men det är väldigt vackert.
Första stopp är den amerikanska kyrkogården som ligger vid Omaha beach. 7000 personer är begravda där. Vi går först genom museet som skildrar den 6/6 1944, då landstigning av de allierades trupp skedde på stranden av Colville-sur-Mer, det som senare blev känt som Omaha beach. Det är en mycket stark upplevelse, jag klarar inte av att läsa och se allt. Med dagens situation med kriget i Ukraina, känns även det förgångna så nära.
Efter museet går vi genom kyrkogården med dess 7000 marmorkors….

Efter denna upplevelse reser vi vidare till Bayeux för att se den berömda Bayeuxtapeten. Det är förstås inte en tapet utan en 68 meter lång broderad historielektion hur det kom sig att normandernas kung Wilhelm blev kung av England, pga slaget vid Hastings 1066. Det broderade arbetet är nästan 1000 år gammalt, ca 50 cm högt, och 68 meter drygt lång. Historien berättas i ca 40 scener. Vi utrustades med hörlurar, där historien beskrevs tablå för tablå, och det var enkelt att följa med i ”handlingen”. Självklart får man inte fotografera i lokalen, så jag köpte en bok för att få veta mer…

Nästa stopp: Mont-Saint-Michel. Efter en hel del pyssel med att skaffa ett kort för att komma in på en husbilsparkering (kön bakom oss blev lång…) lyckades vi landa brevid varandra igen. MIddag avåts på restaurang!

Bruusche…. enligt nederländska… eller franska kanske….
Det var hit jag velat åka, sedan flera år tillbaka. Och nu har vi äntligen hittat en plats för husbilen, inte helt lätt i närheten till Brügge. Men vi har hittat en stadsparkering i Beernem, 15 minuter från Brügge med pendeltåget.

Vädret är fortfarande inte det bästa, ganska kallt och grått, med hot om regn. Vi promenerar till stationen, det är enkelt att köpa biljett i automaten och få rätt riktning till perrongen. Skillnaden från att köpa biljett i Belgien, är att all konversation i automaten är på nederländska… i Japan kan hela ”konversationen” ske utan japanskt alfabet… och översatt…

Vi går och promenerar i många timmar i Brügge. Tror möjligen att vi har ”tur” avseende mängden av turister som befinner sig i staden just nu med anledning av årstiden.

Jag såg filmen ”In Bruges” igår kväll, faktiskt läskigare än jag kom ihåg, men samtidigt moraliskt ”filmriktig…

Bifogar ett antal bilder här. Funderar dock över landet Belgien, ett sånt litet land, så många människor, så mycket trafik, industrier och så tätt befolkat. Så klart har vi inte träffat en enda person som inte jobbar i butik eller med publik transport eller i turistindustrin. Känner själv inte en enda person som kommer från Belgien. Så har verkligen inte koll på Belgiens ”själ”…

Bl.a. denna fakta har Utrikespolitiska instituet samlat:

”Det lilla Belgien spelar stor roll internationellt med både EU:s och Natos högkvarter förlagda till Bryssel. Men nationen plågas av motsättningar mellan de flamländska och fransktalande delarna av landet. Hotet om en delning av landet gör den federala staten svårstyrd.
Belgien ligger i Västeuropa och har en knappt sju mil lång kust mot Nordsjön. Till ytan är det ungefär lika stort som Småland. Landet består av tre distinkta geografiska områden, från kusten via ett småkuperat slättlandskap i de mellersta delarna till det skogstäckta bergsområdet Ardennerna i sydöst. Klimatet präglas av närheten till Atlanten”.

När vi vaknar dagen efter har elen till husbilen brutits någon gång under natten. Vi såg redan när vi kom från Brügge i går kväll, att en ny ”husbilare” anslutit till elanläggningen… dvs den var dimensionerad för 4 anslutningar, men han hade anslutit utöver de 4 , ”svart” med en fördelningsdosa och därmed satt oss alla i ”skiten”. Det är ju väldigt osolidariskt, så brukar inte husbilsåkare göra mot varandra. Vi hörde hur han åkte iväg väldigt tidigt i hög hastighet innan någon vaknat i bilarna…

Efter att ha promenerat runt i Brügge en hel dag, är vi tämligen utmattade faktiskt. Men för egen del är jag mycket glad över att ha kunnat uppfylla min dröm ❤️

Efter att vi åkt den holländska atlantvallen, ställer vi kosan mot östra Holland. Jag har sett ett Youtube-klipp om slottsträdgården i Arcen, och ville absolut dit. Så även om vi befann oss i västra Holland… ställde vi nu kosan mot öster.

Vi hittade en väldigt trevlig ställplats, inte långt från Arcen. Stora ”tomter”, elkostnad efter konsumtion, gratis vatten (inte alltid så vanligt ute i Europa) och möjlighet att släppa grå- och svartvatten. Brödservice på morgonen, bara att teckna sig dagen innan. De hade höns på gården, så vi fick ägg som välkomstpresent.

Landskapet som Arcen ligger i heter Limburg. Det har förstås en lång historia, stan uppstod nån gång på 800-talet, men det fanns romerska rester osv. Det verkar var fallet med flertalet orter i den här del av landet. Den nuvarande historien skrivs förmodligen utifrån all odling som pågår i området. Här odlas rosor, buxbom, sparris, idegranar, tujor, mängder av buskar till trädgården mfl växter jag inte hann identifiera när vi åkte förbi. Stora växthus som byttes av med fält av öppna odlingar. Ägaren till ställplatsen sade att om vi kom i juni, juli och augusti var hela området rosa och rött. Och doftade underbart. Det är tydligen ett stort rosodlingscentrum här.

Såklart var inte slottsträdgården i full blomning, det är ganska kallt fortfarande och växtligheten har kommit marginellt längre än det gjorde hemma när vi reste iväg. Men det spelar ingen roll. Det är en fantastisk trädgård, med underbar design. Jag postar en massa bilder här, sen får ni föreställa er resten.

Dagen efter slottsbesöket åker vi vidare till Belgien. Det är ju inte så långt mellan landgränserna här. Men vi blir lite oroliga över att det verkar vara svårt att hitta ställplatser i den delen vi vill besöka, Brügge. Återigen är det jag som vill hit. Såg för länge sedan filmen ”In Bruges” med Ralph Fiennes och Colin Farrell bl.a. och blev fascinerad av det jag såg av staden. Ville se själv.

Motorvägen över Antwerpen var det värsta jag upplevt. Har aldrig i hela mitt liv sett så många lastbilar i en långsam bilkö förbi stan. Åt båda hållen. Helt galet att så mycket gods transporteras genom detta lilla land…

Inatt sover vi i Beernem, 15 minuter med tåg från Brügge. Dit åker vi imorgon.

Efter övernattningen på Kolindsholm, ställde vi kosan mot ”Deutchland”… det gick fortare än vi väntat oss, plötsligt passerade vi gränsen, helt överraskande!!!
Det danska landskapet är för det mesta platt men ibland böljande, är vackert och särskilt när vädret visar upp det i dimma och dis.

Vårt mål efter Danmark var att passera Elbe och därefter finna en ställplats som passar våra önskemål… el, wc, vinteröppnat…

Vi kör mot ”Happytown” – Glückstadt. Därifrån går färjan över Elbe till Wischhafen. En väldigt enkel tur på 30 minuter över den starkt strömmande Elbe.

Den natten övernattade vi på en större ”parkeringsplats” i Cuxhafen, anpassad med elanslutning för 4€ och tillgång till toa för 0,50€, förutom själva parkeringsavgiften 17€. När vi väl parkerat och ”nivellerat” vår husbil, gick vi på promenad till den underbara stranden. Ljusgul, potatismjölsliknande sand, som självlyste i den nedåtgående solen. Strandkorgarna var på plats, inför sommarsäsongen. Det var ebb…

Havet utanför Cuxhaven, ingår i det sk. Wattenmeer, ungefär på svenska – Vadehavet… När det är ebb, kan man teoretiskt vada ut i Nordsjön många kilometer, eftersom sjöbottnen är så grund. Wattenmeer är en nationalpark, bl.a. bestående av ett antal öar utanför kusten, där ett antal familjer lever och försöker försörja sig (har följt dessa på dokumentärer på Youtube, som NDR har lagt ut) samt de kuststräckor som vetter ut mot Wattenmeer. Wattenmeer är en stor resurs för fåglar, stationära, så väl som för flyttfåglar.
Efter vår strandvandring äter vi middag på restaurang på strandpromenaden. Äntligen känner vi att vi är utomlands….:-)

Nästa dag väntar vi på att bli urkopplade från elnätet…detta görs av en ”tjänsteman” som kommer mellan 9-10 och drar ur vår sladd ur ett låst skåp. Därefter åker vi mot Bremerhafen.

I Bremerhafen blir vi lite förvånade över att vår GPS leder oss till ytterligare en färja, denna gång över Weser. Men what the f***k… så klart tar vi oss ann även denna. Vi fick ett riktigt bra tips av den unge man som vi skulle betala färjebiljett till. Han frågade efter husbilens längd…Tommy sa 7,5 meter… då sa han: om du säger 7 meter sparar du 5€… så då säger vi det…. Detta tips har vi även fått av min kusin Lennart som kuskat vida omkring med sin husbil. 7 eller 7,5 meter, spelar ingen roll för färjebolagen egentligen, de har bara satt gränsen för att få fler husbilar att betala mer. De kan inte få på fler bilar hur som haver….

Bremerhafen är en intressant hamn, så mycket att titta på om man är marint intresserad.

Kranar på kajerna, som ett ryggradsdjur…

Efter Bremerhafen, kör vi mot Nederländerna/Holland. Innan vi när gränsen stannar vi vid Neuenburger Urwald, och njuter av en kort vandringsled mitt i vårens absolut bästa tid. Bokens blad är på väg att slå ut, vitsippor och vårlök hukar bland fjolårsgräs och ris. Det luktar helt underbart.

Efter besöket i urskogen, åker vi vidare mot Nederländernas gräns. Vi har åkt i det nordtyska låglandet och till att börja med är det verkligen inte någon skillnad mellan ländernas natur. Men så småningom börjar små och stora kanaler dela upp landskapet, vägen smalnar av vid broar över kanalerna samt att broarna är byggda så de kan öppnas.
Vi sover över natten i Franeker. En stad som har anor från 800-talet. Man kan ana det, då den gamla stan ligger på en ö mellan kanaler. Men hur landskapet såg ut på 800-talet har vi ingen aning om. Havet har alltid påverkat Hollands kuster, och kustnära landskap. Det är ju först de senast 100 åren ungefär man försökt behärska erosion genom att bygga vallar och slussa in landet, för att det inte skall bli översvämmat.

i Franeker äter vi en utsökt middag på restaurang, och det är först nu jag börjar känna att vi är på semester och UTOMLANDS…! 🙂

Idag har vi rest på Hollands vall mot Nordsjön/Atlanten. Vi hade en förställning om att man kunde se ut mot havet, men av det blev det intet. Vi körde på insidan av den enorma vall man byggt ut mot havet, 3,2 mil lång och 90 meter bred. Ett gigantiskt byggnadsprojekt som invigdes 1933, men vars bygge pågår ännu idag. Havet är en skoningslös motståndare…

Vi hade dock ”turen” att hamna först i kön när en broöppning i vallen skulle ske. Det var svängbroar vid båda körbanorna som gick igång. Två båtar (en liten och en stor) passerade.

Nu är vi nära slottet i Acen (3-4 timmars körning från Amsterdam), eftersom jag vill besöka slottsträdgården i Acen för att se blomningen. Vi får se om är dags ännu, det känns som att det även varit en kall vår i Holland, de tulpanfält vi kört förbi har små tulpanknoppar,

Efter övernattningen i Ljungby, körde vi på småvägar ner till Ystad. Här i Ystad Sandskog bor svåger och svägerska. Väldigt praktisk ställplats, utrustad med full frukost och middag, samt trevligt umgänge.

Det är fint att promenera i Sandskogen. Många cyklar, promenerar och löper på vägar och stigar. Havet och sandstranden ser dock för kall ut för att locka till bad, även om några tappra faktiskt doppade sig i vågorna.

Efter 2 övernattningar hos släkten, har vi nu kört över Öresundsbron, samt Stora Bältbron, och befinner oss på Jylland i närheten av Haderslev. Här har vi hittat en mycket välordnad ställplats som är öppen året om. Lugnt och ostört i en spirande vårgrönska.

Imorgon fortsätter vi mot Tyskland.

Påsken tillbringade vi hemma och hade förmånen att få umgås med barn och barnbarn.

Vi ställde också iordning husbilen för säsongen, dvs laddade den med allt som behövs, eftersom vi valde att totalt tömma bilen helt i höstas.
Sängkläder och handdukar, toalettartiklar och kläder för både kyla och värme, specerier och kyl- och frysvaror, mattor, kartor osv osv.
Till detta kommer också cyklarna, bord och stolar för ”uteliv”, alla säkerhetsgrejor som behövs (brandsläckare, säkerhetsvästar, lampor, sladdar, vattenkanna mm).
Ja, allt som behövs i ett hushåll på hjul.

Den första övernattningen sker på Mariestads golfklubb. 300 SEK/natt inklusive el och tillgång till toa och dusch i klubbhuset.

Ställplatsen ligger precis vid Vänern, vi är de enda som står här under natten. Fin miljö, och tyst och skönt.

Därefter står Hornborgarsjön på agendan. Tranorna har anlänt hit från ungefär mitten av mars och beräknas anlända fram till mitten av april, så vi kommer hit mot slutet av säsongen. Igår räknade man till 5800 tranor, och antalet är i avtagande. Trots det såg vi alldeles tillräckligt med fåglar, så vi känner oss verkligen nöjda!
Någon trandans såg vi dock inte…

Sen hittade vi småvägar, äntligen, på vår väg mot Ljungby. Vi åkte med linfärjan från Sunnaryd över Bolmen till Bolmsö. Den går var 30 minut, tar 23 meter långa fordon, men är verkligen inte stor…! Vi var de enda som åkte med färjan, det spöregnade…

Vi hade bestämt att vi ville fylla på våra gasolflaskor till max i Ljungby på GasolEsset.
Det är mycket mer bekvämt att fylla så mycket man behöver istället för att byta hela flaskan (som man faktiskt inte vet är helt tom, som den amatör man är…). Vi vill ha så mycket gasol som möjligt i bilen, när vi åker utanför Sverige. Skulle vi behöva fylla på gasol utanför Sverige, kan det bli problem, eftersom varje land har sina egna kopplingar till gasolflaskorna…
För att minska behovet av gasol har vi därför också köpt en induktionsplatta, som vi kan använda när vi är anslutna till el.
Inatt sover vi på Berghems Prästgård, här står vi tre husbilar. Det har regnat hela dagen, det är helt mörkt och lugnt runt oss. Solnedgången är vackert röd….

Vi har planerat ett tag att ta husbilen och möta våren genom att åka mot Frankrike…

Men eftersom vi inte har dubbdäck till husbilen behöver vi nu flytta fram avresedatum minst en vecka. Detta beror förstås på det ymniga snöfall och kallgraderna som vi drabbats av den senaste veckan. 

Men det är verkligen inte synd om oss ändå. Vi tog tillfället att nappa på ett erbjudande att kryssa med Vikinglines nya fartyg Glory. Seaside double-hytt samt  skaldjursplatå, och premiumfrukost, 1400:-/person. Vi var 8 kompisar som antog erbjudandet och hade en härlig 23-timmarskryssning till Åbo. Vi dansade även till klockan 2… 🙂